Snabbare transportsträcka

Samma tågperrong med slitna gråvita linjer som otaliga skor har trampat på. Samma lyktstolpar, utebänkar, klockan och  och det violetta Pågatåget som susar in från Malmö straxt för nio tiden på morgonen som har destination Helsingborg. Det som inte är sig likt är att jag längre inte använder snigelfart.

Rubriken för tisdagsresan till Baltic Rehab fick titeln snabbare transportsträcka, som betyder att jag nu går snabbare och säkrare. De senaste 3 – 4 veckorna varje fredag går jag i rask Babs takt nästan 2 km, som sist blev marscherat på 24 minuter. När jag började var tiden ungefär 40 minuter.

Jag tränar 3 gånger i veckan med rörelser för ryggen utan redskap, (utomhus) gång och redskap på Baltic Rehab. Det känns mer konkret när det skrivs ned på pränt.

Tjejen i den röda jackan gina över ängen i Sorgenfri. Gör ett besök på Norra SorgenFri Nu

Två luncher kvar på Scandic Hotel, Kramer. Från Kramer ned till stationen tar det knappt tio minuter att gå i rask takt. Ah! Nice vilken trevlig känsla att gå. Jag är inte glad, inte lycklig bara nöjd att jag klarade av att resa mig upp från skyttegraven.

Det här är en vrå av central stationen i Malmö. Två upptagna mobil användare och en uppstudsig tonåring i vitsvart prickig mössa bakom glas.

Tisdagen den 25 September

Tänka sig, alla dessa långa el linjer i hela Skåne. Är det någon som tänker på det? allstå jag menar tittar uppåt, förutom banverkets personal när det är avbrott på linjen och en eller annan förlist varelse. För det mesta, särskilt nu tittar jag neråt, ett tiotal meter framför mig. Mitt högra knä blir inte bättre och det verkar som knäleden inte har bestämt sig för hur det blir. Det är halv snigel fart och efter cirka 1 km inklusive pauser så gör det ont.

För tre veckor sen kunde jag gå drygt 3,5 km och dags dato cirka 1 km. Jag började med att mäta avstånd efter höftoperationen dels för att det kändes kul att använda satellitkarta och efteråt rita vägen hur jag gått. Dels även för att se hur mycket jag kunde öka sträckan per vecka.

En del har stegmätare och somliga använder gångstavar som har blivit populärt. Jag har provat imaginärt med gångstavar och man tänjer verkligen ut steg men för det behöver bägge benen kännas stadig.

På St Pauli södra kyrkogården börja hösten synas. Gula, röda och lite mindre gula löv ligger på trottoarena och på de asfalterade gångarna inne på kyrkogården. Vädret har inte bestämt sig för hur det ska bli, precis som mitt knä.  Ska det regna hela september ut eller kommer de tunga gråa molnen att släppa förbi solens strålar, så att Oktober blir vackert.

Även den här tisdagen styrde min steg till Scandic Hotel, Kramer för lunch. Det låg en blå matta utanför entrén med några vilsna gula löv på den blå ytan. Det är vackert med spridda gula och röda löv överallt som lägger sig varsomhelst den här årstiden. Fotografiskt en underbart tid.

Tisdagen den 18 September 2012

Två horisontella linjer och en kortare vertikal linje plus en kråka som inte ville sitta still så länge, man kan inte begära det av en fågel. Fåglar sitter inte stilla särskilt länge någonstans utan de flyger omkring nästan hela tiden om inte kråkan nu landar på plattformen och flanerar omkring men dock redo att lyfta.

Dåliga dagar finns med också i livskartan, som tisdagen den 18 september. Inte en enda bild blev godkänd av mig när jag väl tittade på dem. Snea, suddiga och utan någon större inspiration. Jag upplevde t.o.m att kameran var tung att bära på. Jag vaknade före alarmet från klockan, straxt före halv sju, av smärta i vä knä och som också var instabilt vid belastning.

Akupunktur för mig fungerar alldeles för bra, tycker jag. Reagensen/reaktionen alltid blir så stark och då säger Baltic Rehab, så bra nålarna ger effekt. Efter ett par behandlingar försvinner smärtan/smärtorna och sen blir det stabilt och tillsammans med träning påskyndar det läkning. Det vill säga om det inte finns skador som inte kan behandlas av nålar som t.ex. höftoperation. Då underlättar man bara den akuta smärtan.

Det positiva just nu, är att det finns ingen molvärk i knät under viloläge. Det kan vara en lätt artros men för att få veta, blir det en läkarbedömning och röntgen. Det är egentligen inget märkvärdigt med artros, alla människor får förslitningar mer eller mindre i sina lederna.

Det är bara så att, smärtan vill gärna ‘ta herravälde’ över mitt sinne, i negativ bemärkelse. Med det menar jag att smärtan gör mig paralyserad och jag blir överfallen av självömkan istället för att kämpa på. Hålla mig till träningsrutinerna även om det tar emot och sakta ned takten, tills kroppen säger ja igen.

Flertalet tillfällen har jag försökt att fånga det här rektangulära fönstret, där du kan köpa biljetter hos Skånetrafiken och Öresundstågen. Väggen verkar hopplöst lutande. Det ser ut som om bilden är tagen med en mobilkamera men så är det inte. Manuel läge och RAW format fotograferar jag fortfarande med, men hittade inte rätt inställningar eftersom min hjärna fick arbeta med att hålla sig fokuserad på målet dvs Baltic Rehab.

Visuellt känns det som om det finns en varelse i underjorden som flyter omkring i en fängelsehåla. Men rent logiskt så är det skräp som har ramlat ned och blivit våt att fukt och regn. En servett kanske? Eller ett bit vitt papper som med tiden har blivit grå?

14.10 ä klockan, tåget kommer in på stationen om 10 minuter. För att få tiden att gå, fotograferar jag semi-tunnelbanan, fortfarande med instabilitet i knät. Det har inte blivit bättre sen imorse, nu är det snarare värre efter ytterligare en nålbehandling, träning med redskap och en liten promenad från CentralStationen till Scandic Hotels, Kramer för lunch. Jag vill unna mig den lyxen trots att det är problematisk med att gå.