Inlägg taggade tåg

Majorna i Göteborg

Jag har blivit biten av att bo på hostel och så även denna 3 nätters vistelse i Majorna. En gång när jag var i Finland sov jag utomhus under stjärnorna i en fördjupning på marken för att jag missade färjan till Stockholm. Vid ett annat tillfälle tillbringa jag natten utanför dörren till Centralstationen/Stockholm för att sista tåget råkade gå tidigare än väntat.

Och motsatsen! Ett femstjärnigt hotell i Oporto/Portugal kändes lyxigt på ett krystat vis. Det som störde mig var nog kyparen i vit jacka, som sprang omkring i matsalen mellan borden med en kaffekanna och hällde det i små koppar. Alldeles för små. Jag bad om större kopp men det fanns inga.

I princip kan du sova vart som helst, huvudsaken du sover gott. Hostel är ett bra alternativ i pris och service. Det enda du inte har är fri tillgång till egen toa och dusch men det finns lås på insidan av dörren.

Åtskilliga timmar med att sitta på olika bänkar både dagtid och kvällstid.

Sjöfartsmuseet fick tillgodo en diger rundvandring för priset av 40 riksdaler.

2 timmar hos Chateau Beirut med 12 olika rätter på menyn med lång eftersmak.

Saltholmen en eftermiddag.

Många timmars spretig färd med rälsbuss genom stadens innerkärna.

Ett antal timmar på en trevlig pub med lågmält brus och argentinsk tango spelad av liten grupp.

, , , , ,

3 kommentarer

Varför Billesholm?

2016-07-18-DSC_6054

..som första utflykten under semestern? Huvudsyftet är att lämna böcker till ica affären. De andra syftet är att se om något har förändrats.

Den stora ändringen är nya järnvägsspår som gör att det blir möjligt att pendla till större orter. Det gamla stationshuset är igenbommat och vissa av fönstren är sönderslagna. Det ligger ansenligt med blå soppåsar och skräp allaredan runt byggnaden.

Bokhörnan fick ett stort bokbidrag med 20 – 25 skiftande böcker. För sakens skull tog jag med en bok tillbaka till civilisationen. De ljusvioletta lyktstolparna stod kvar varav en stolp fortfarande lutar på sne. Det välfyllda biblioteket i Billesholm var öppet. Pappersböcker är för mig ett slags Shangri-La.

, , , ,

1 kommentar

Dags att yla

Jag gillar när tåget svischar förbi med väldig plåtkraft, röda signallampor och bommarna nedfällda

som den här gången akompanjeras av en stilig fullmåne.

, , , , ,

2 kommentarer

(fusk) diamant

2015-10-31-DSC_4732..i en glasskål på Hotell Nora, i Köpenhamn.

, , , ,

5 kommentarer

Transportbandet

Jag är rädd för att åka rulltrappa både upp och ned. När det finns hiss, använder jag den eller så går jag uppför trappor. Mina fötter travade en gång från djupa underjorden upp till markplan i Portugal – Lissabon, i en av stadens största tunnelbanor. Den allra sista biten av den branta stigningen så fick jag moraliskt stöd av min vän, i att åka rulltrappa uppför, för att inte helt ruinera dagen av total utmattning. Envishet kan ju vara en förödande egenskap.

Jo, jag stärkte mina ben men åker fortfarande inte rulltrappa – nedför eftersom jag inte klarar av stressen av folk som trycker på bakom mig och delvis beror det på dålig balans. Orsaken är att jag föll och slog mig rejält på ett rullband i Norge. Då gick jag på kryckor och ett gipsat underben inkl. half-fot på grund av en nästan avslitet ledband. Det är för länge sedan läkt men det som hände verka sitta som gjutet i sinnet.

Det finns sådana här rullbands-maskiner i träningshallar. Den liknar en rulltrappa, fast en plan sådan. Ett djupt andetag, en uppmuntrande och stadig hand i svanken på mig av sjukgymnasten. Lite hjälp på vägen. Jag började gråta första gången, jag stod där och bandet började oroväckande rulla på.

Nu näst sista gången på rehab. Rak i ryggen, en avspänd hand på stången och fokuserade djupa andetag. Våga ta steget – att stiga bandet och stiga på medans det rullar. Dock är den här övningen inte en realistisk scen eftersom det inte är en rulltrappa på en tågstation, ett varuhus eller tunnelbanestation med passagerare som springer kors och tvärs bakom, sidan och framför. Jag vet, att en dag kommer det en fjärran stad där det finns få hissar och vad gör ms.babs då? Ska hon gå flera mil för att rädslan hindrar mig från att åka nedför eller uppför? Eller så kan hon ta en billig taxi, förstårs men det hjälper inte rädslan. Den förlänger jag bara, isåfall.

Det mesta sitter i hjärnan och det är där slagen vinns.

…Den ljusgrå har inte synts till sedan tisdag förra veckan.

Antingen är han påkörd eller så har den ljusgrå gått i idé.

, , , , , , ,

Lämna en kommentar

Damen med den röda baskern

2015-10-16-DSC_4555

Den röda baskern lyste så fint i sin röda färg, tidigt på fredagsmorgon.

Alla bra ting tar slut och som sig bör, för att övergå till något annat. En förändring!!  Veckorna på rehab har varit sådär riktigt bra. Jag är mer glad, för det gör inte så ont längre i min kropp. De skador som kvarstår är oreparabla, som t.ex. kotor som har sjunkit ihop av två diskbråck. Men med enkla medel kan jag häva det lättare, det har veckorna på rehab gett.

Smärtan i sidan är ett finmuskulärt problem och inte ett tolfte revben som sitter löst. Inte heller en höftkam som går för högt upp. Smärtfläcken straxt på sidan av svanken är också ett finmuskulärt ont.

Detta är nu inte helt lätt att veta förrän en professional människa hittar det med ett tränat öga. Att hårt, hållen muskulatur ska bli ett smärttillstånd, hade jag ingen aning om. Att en höft-operation ska ha svallvågor 5 år efteråt, hade jag ingen aning om. Instinktivt visste jag att när beskedet kom, att det här kommer att bli besvärligt. Och så blev det. Det var inget jag önskade och anno 2016 är det äntligen över.

Protesen tänker jag aldrig på och den skapar inga som helst problem. Den är gjord av titan. Den enda gången då protesen gör sig påmind är i tullkontrollen på en flygplats.

Jag kan sitta med skräddarsydda ben på gräsmattan men är aktsam om att inte gå från stående till huk med bägge benen. Det villkoret hamrade personalen på före detta Spenshult in i alla patienter med gjord höftoperation. Däremot kan jag gå från stående – med alltid protesbenet först ned på knä, utan att det känns obehagligt

Jag jobbar ju i trädgården och då måste man kunna beskåda rabatten på grodnivå.:)

, , , , , , , , ,

2 kommentarer

Ett återbesök hos Morten i Ystad

2015-07-23-DSC_3672

En timmes resa med Pågatåget ner till Ystads trevliga smågränder. En klostergård med olika rosor och ett nyfunnet antikvariat med en härlig lukt av böcker. Lusten för fotograferingen är tillbaka och det är trevligt att åter igen strosa omkring med kameran stundvis i handen.

Besöket hos Morten den 23 juli 2015 – kändes mer kommersiellt (vinstinriktad.) Ät fort och gå sen!! Ingen av servitörerna frågade om maten var god. Den känslan fanns icke alls 4 år tillbaka i tiden det vill säga 2012. Då upplevde jag att de hade koll på läget, med frågor om mat och dryck. Vad har hänt på de här åren? Är det jag som har blivit mer kräsen? Eller har Morten dragit ned på kvalitén?

Jag ser en ung servitör som bär ett svart förkläde och till det kortbyxor. Om klädseln ska vara en ursäkt för att sommaren är varm så köper jag inte det. Jag är inte konservativ men arbetskläder hade varit mer tilltalande. Dessutom ville han ta min tallrik fastän jag inte var färdig med maten. När besticken är lagda tillsammans, då kan servitören hämta in tallriken men inte förrän gästen är klar.

En måltid – grekisk sallad med bröd kostade 95 kronor plus två glas vin för 75 kr – totalt 170 kronor. Hur smakade maten? Det jag minns bäst av årets besök är det goda brödet. Själva salladen var ok. Det mesta var acceptabelt men något saknades. Value for the money! – Värdet för pengarna.

, , , , , , , ,

Lämna en kommentar