Inlägg taggade foto

Årets nykomling i gänget av vilda djur.

Simson den äldre hade den lille i släptåg för någon vecka tillbaka och utan att fnysa åt henne. Jag är säker på att det är en hon, för det var första känslan jag fick. Därefter fick bägge igelkottarna mat under rabarberna, men med avstånd. Vanligtvis är det ett högt fnysande om två kottar kommer samtidigt.

Den lille honan har inte synts till på drygt en vecka. Det verkar lite som Simpson den äldre äter upp det mesta och lämnar inget till övers. Men så idag, halv fem på eftermiddagen låg den ljusgrå på stenplattorna till synes utmattad. En tallrik med rå torsk och vatten. Efter ett tag kvickna den till och började äta.

Hon är såå söt!! och liten. Det byggs en löv-konstruktion vid ena väggsidan av det byggda igelkottsboet mot häcken. I höst när löven faller i parken ska ms.babs cykla bort och räfsa ihop en hög. Sen får lill-kotten fixa resten. Trä-boet är 2 år gammalt och det kanske är dags för igelkottarna att börja bo där? Jag vet faktiskt inte vad det är för fel. Det finns inget lim bara obehandlat trä och en ingång. De har varit inne i gången och *hittade* torrfoder men det verkar inte som de vill bo i det.

, , ,

Lämna en kommentar

Minimalism – zen – kontemplativt

Rep i vattnet vid Ringsjöns vik, där jag kan köpa fisk och hyfsat bra ägg. Det är en trasselsudd i vattnet men om ögat följer repet kan det bli en akt i fokus. En person från flickr.com favoriserade bilden och skrev att det var en zen/kontemplativ fotografi. Men för mig är det ett nytt försök till minimalism. Ett foto-motiv som inte har sett slutet, bara början. Kanske – kan jag sätta min fot på Tibets tak någon dag. Tibets tak är en plats men framför allt en symbol för min samlade sinnes-frid. En del har bänkar. Och andra har en trappa eller veranda. Sak samma var, bara du hittar sinne-frids-plats.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Den hickande igelkotten

Låt mig få presentera Lill-grå. Den andre om inte den tredje sommaren som igelkottshanen är tillbaka i trädgården. Var den har sin vinterdvala har han inte talat om för mig men lever gör kotten. I en veckas tid har paret igelkott gjort den berömda karusellparningen. Hanen kutar runt honan timmevis och hon låter som en mindre blåsbälg hela tiden. Sen efter parningen lever de solitära. Det är ganska häftigt att observera de skygga igelkottarna som tycks glömma alla faror omkring dem medans de gör sin dans.

Jag har ingen avsikt att röra vid igelkotten, för jag vill att den ska förbli vild och när den är tillräckligt nära är lukten skarp. Ibland hämtar kotten mig genom att bege sig ut på öppen yta. Den kan komma och ‘hälsa‘ genom att lukta på mina skor. Sen kvickt iväg. Inte undra på att tycke uppstår eftersom den är så liten men ändå så modig.

Hur kan jag veta att det är Lill-grå? Jo för det är den enda igelkotten häromkring som hickar när den mumsar på Royal Canin kattfoder. Kråkan Arne gillar det. Mr.T. knaprar på torrfodret år in och år ut utan att beklaga sig det minsta.

, , , , , ,

2 kommentarer

Rapport från 500 kvadrat

Paret duva satt och pussa varandra högst upp på taknocken.

Det växer långsamt i rinkarna men växer gör det. Idag, söndag den 4 juni, har regnet karaktären av mildhet. Det finns olika namn på regn likaväl som på snö. Smattrande regn. Kortvarig störtskur. Ihållande regn. Ett milt regn. Duggregn. Spöregn.

En roterande fyrkantig uggla på en metallstång nedkörd i jorden och med en prismas reflektioner när vinden får den att snurra runt. Tror jag vunnit en månads respit med köpet. Idag är det vindstilla och vem dyker ned i de rinkar som inte är skyddade och letar efter bästa daggmasken. Nåväl, det såg värre ut än vid första anblicken. Självklart vill mr.Trast ha feta daggmaskar. Men frågan är hur viskar jag med just den fågeln?

Kråkan Arne äter ur handen. Min vän började jobba med kråkan i mars månad med att ge den bröd på en träbalk. Nu sitter ungfågeln högst upp på stolen, bakom ryggen och tar nötter med näbben från en utsträckt handflata från bägge av oss. Vindraget av vingarna är påtaglig när den lyfter. Kråkan Arne skallar högt när ingen är ute på gården om tvättstugedörren är öppen.

Lill-grå är tillbaka och det är en hane. Nu vet jag att det med säkerhet eftersom Lill-grå sprang runt honan när de parade sig härom kvällen i en så kallad karusellparning.

Mr.T. blev skraj för Arne och katten sprang in i busken. Tre timmar senare ligger han fortfarande kvar där. Till slut fick vi hämta in ett blöt pälsknyte. Å andra sidan tror jag tiss har det bra i busken för han spejar därifrån under de nätter han vistas ute. En katt har korttidsminne så incidenten med Arne glömde han säkert bort efter en stund.

, , , ,

Lämna en kommentar

1:a halvåret lästa böcker 2017

Ge mig lite rött

Nåväl, inte riktigt ett halft-år men nästan. Det blir inga mer färdiglästa böcker under juni.

——

Robert Ludlum – Mannen som inte fanns, inbunden 408 sidor/2011. Ludlum för läsaren framåt i ett snabbt tempo och inte förrän de sista sidor avslöjar författaren intrigen, som egentligen har legat framför näsan hela tiden.

John Grisham – Partners, inbunden 383 sidor. Ett slut läsaren inte alls förväntande sig. En lysande thriller.

Ken Follett – I minnets Labyrint, pocket 382 sidor. Kiosklitteratur. En bok att läsa på långfärdsbussen eller tåget norrut. När resan är klar kan man lämna boken på sätet bredvid. Den åker till Billesholm.

John Grisham – Gray Mountain, engelsk text och pocket 497 sidor. När läsaren tror att Grisham har siktet rakt fram så ändrar han färdriktning.

Robert Ludlum – Uppdrag Matarese, pocket 478 sidor/1982. En idé om världsherravälde av en organisation som dock blir omintetgjord av två agenter. Slutet känns som om ett hastverk. Dock en mycket spännande bok.

Robert Ludlum – Täcknamn, Tortugas pocket 478 sidor/1982. En bra intrig.

Tom Clancy – Täcknamn Rainbow, inbunden 788 sidor. En ypperligt bra bok dock sista kapitlet verkar det som Clancy bara vill få boken färdigskriven och ta hem sitt arvode.

Leif GW Persson – Kan man dö två gånger? inbunden 490 sidor. En GW roman med skratt och stundom raljerande text.

Elisabeth George – Med svek i sinnet, inbunden 547 sidor. Trots lovord och guldbaggar för den här boken transporteras den till Billesholm.

Åke Edwardson – Låt det aldrig ta slut, inbunden 342 sidor. Kommisarie Winter utreder mord och får gråa hårstrån.

Elizabeth George – Aska och ära, pocket 611 sidor. Ett suveränt författarskap.

Robert Ludlum – Operation Hongkong, ponto pocket sidor 624 sidor. En briljant thrillerberättelse med agent Bourne.

James Oswald – Själarnas bok, pocket 367 sidor. En ypperlig skildring av att vara besatt.

John Grisham – Den samvetslöse, inbunden 388 sidor. För att vara en fiktiv berättelse tycker jag nog den är realistisk.

, ,

2 kommentarer

Regn, raket och rapsfält.

Elisabeth Gammelgren styrde sin kosa norrut i ett härligt maj regn utan att inspektera trädgården. Vid regn brukar de sista fröna skjuta upp från jorden. Regn är något helt annorlunda än en vattenkanna. Det finns många ord för regn likaväl som det finns en del ord för snö. Nåväl. Hennes motivation för att åka tjugosex mil på en motorväg känns inte helt ok längre. Det gör det aldrig eftersom trafiken är så brutal på E6. Men det är snabbaste vägen. Motorvägen väljer henne och inte tvärtom.

Under returen fick hon följe av en annan Volvo och den hackade på i många mil. Gammelgren gillar när bilar liksom följs åt långa sträckor utan tendens till att köra om. Fråga mig inte varför tänkte hon men det är en outtalad sinnes-länk och det har hänt vid ett två tillfällen. Vi sitter oftast fullt upptagna i våra funderingar inuti plåtlådor, gasar, bromsar och rattar. Vi kan inte ropa hej eller adjö till varandra eftersom vi förblir anonyma och vi vill bara komma från punkt A till punkt B. Så vem bryr sig om föraren i den andre bilen?

Det finns förare i små fordon som saktar ned när de kör om lastbilar. Och sen finns de dem som gasar på som en liten raket för att köra om snabbt. Och det gjorde den här följebilen och försvann sedan söderut medans hon svängde österut med ett småleende. Att köra följebil med roterande gult ljus efter lastbilar med tung och bred last hade vart nåt.

, , , , , , ,

Lämna en kommentar

Skuggorna i taket

Veckan som varit blev historisk kall, blåsig med grå moln. På med mössa, vantar och vinterjackan och mina nylagad Rockfort dojor från skomakaren. Kan man gilla ett par skor? Självklart. De är köpta på Teamolmed i Halmstad.

I drygt sex år har de tjänat min fötter gott. Smörjer in dem med Fiskarsmorning varje vecka vintertid. Helsulning kostar 350 kronor och jag sken som en liten sol när jag hämta dem. Skomakaren fatta nog inte riktigt varför mitt leende var så brett. För mig är det en sensation att få tillbaka ett par trotjänare.

Sko/klädes industrin tjänar inga pengar på mig. Och inte heller handväskor eller smink. Men däremot vildfågelfrö från zoo affären. Obetade frön från Lindbloms Frö. Och Sysavjord från återvinningstationen. Om det nu ska vara konsumtion? ja..det är nog.

Det ni ser är en fikus som min vän fick för ett par år sedan. Nu växer plantan så det knakar och lämnar kuliga skuggor i taket.

 

Mr.T. mår bra.

Sticklingarna i fönstret växer fint.

De utplanteras i början på juni.

, , , , , ,

3 kommentarer