Inlägg taggade foto

Hösten är min tid

Joo, helt sant hösten är min tid. Det är kallare i luften och träden ger ett färgsprakande skådespel som därefter tappar sina blad, för att gynna marken med löv som ett täcke. Kretsloppet som aldrig upphör i naturen – livs/döds/livsnaturen. Moder Jord sköter sina åtagande helt själv, lika naturligt som andningen utan ett skrivet regelverk och klocka. Mitten av augusti anlände hösten i år, en vind som talade om att snart gulnar träden och flyttfåglar drar söderut. Men i själva verket från denna vindpust, tar det några månader av naturen i förberedelse innan vårt öga ser att hösten är här.

Annonser

, ,

Lämna en kommentar

Glasbitar i taket på Tjuvholmen

Bägge mina ben har blivit starka men stundom känner jag att kroppen inte mäktar med när tillräcklig sömn och vila för mig uteblir. Då blir jag som en gnällig 4-åring, allt utom snoret som rinner från näsan och vill varken eller. Men dock gick jag till Tjuvholmen, från Cochs Pensjonat i ett regnigt Oslo för att se ett berömt konstmuseum, fast utifrån. En längre paus för kaffe och muffins.

Det jag hittade på vägen tillbaka i ett shopping center var snyggt, hängande glasbitar. En salig röra av svarta trådar och glasbitar. Jag såg inga katter men däremot mängder av sparvar. Den andra dagen hade mrs.babs bröd i fickan för att vid sittpaus mata fåglar. Varför skulle inte städer kunna sätta upp foderautomater lite här och där, just för småfåglar. Samtidigt som de tömmer papperskorgar på gator och torg, fylls foder till fåglar under vintern.

Tänk vilken sorg det skulle bli om kvittret från städer försvann? Å andra sidan, har många öronsnäckor i öronen, så de hör ändock ingenting mer än sin utvald musiksmak eller lyssnar till en ljudbok. Inte för att jag ska sätta en pekpinne till dagens ungdom, för jag själv tänkte inte alls på fåglar när livet lekte som bäst. Gårdagen var inte bättre, än vad den är idag. Det är bara nya ideér alltefter vi lever våra liv.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Bänkarnas bänk

En association till Janis Joplin och det är sången om Mercedes Benz, för jag tyckte att jag hörde hennes stämma på kullen. Efter att ha klättrat uppför en brant backe, satt min vän och jag på bänken och såg ut över det som fanns i området, för mig det glittrande ljuset. Bänkar är bra eftersom de har en märklig effekt på tänkandet. Antingen blir jag tyst. Ett så forsar tankarna fram från gömda fack, det beror lite på vad som händer under dagen.

Reflektionen över Oslo är att överallt fanns det bänkar till och med under skyltfönster och så himla behändigt för trötta ben. Park och torgbänkar antingen av sten eller trä med smidesfötter. Den andre reflektionen är att Oslo inte kändes som en stenstad med fåtal träd för syns skull utan mer som att komma till en stadsidyll med mycket träd och grönska. Mesta-dels är det, de fyrkantiga husen och skyskraporna som dominerar en stad men i Oslo var det som om träden fick företräde framför glas och betong.

Som vanligt köpte vi spårvagnskort för att åka till ändstationer och hann med en tur och retur österut och halv resa norrut. Någon tunnelbana blev det inte, för att åka ut till förorterna. Det skulle behövas några dagar till för ett sådan expedition. Mitt motto är att flanera och sitta på bänkar för att känna pulsen i staden. Är det så att tycke uppstår, kan man alltid åka tillbaka vid senare tillfälle och uppleva mer.

, ,

4 kommentarer

Frökapslar från klängväxten Svartöga

SvartögaThunbergia alata

Naturen är sinnerik,  verkligen.:) I varje frökapsel låg fyra svarta frön och dessutom kändes frökapsel len mot kinden. Det var min vän som hejdade min hand innan sekatören skulle klippa av svartögas rankor. Om jag har tur gror fröna nästa vår och prakten av svartöga kan ses en gång till. Vallmo stänglarna med kapsel hängde jag upp i ett träd så vinden kan blåsa iväg dem sen.

Snart går trädgården in i vintervila och jag tycker att årets odlingssäsong trots mycket regn har varit bra. Det beror alldeles på hur man definierar väderlek. För mig personligen finns inget dåligt väder, det är bara att anpassa sig. Vira blåtira, ett smeknamn som denna kvinna inte vet om att hon har, vill ha ett väder där det regnar på natten. Vinden får inte blåsa för mycket och temperaturer runt 25 plusgrader under sommaren. Vintern får inte vara för kall eller isig just precis runt 5 minusgrader.

Därför beundrar jag fåglar och fyrfota djur som anpassar sig till klimatet och dess omgivning. De har fått egenskaper att överleva under bistra tider som igelkottens vinterdvala. Varför ger du Simson den äldre föda? På grund av biltrafiken, som har dödat 8 stycken kottar från maj till oktober bara i år.

, , , ,

Lämna en kommentar

Förmodligen de sista kvälls-solstrålarna

ISO 200 – 105 mm – f/5,6 – 1/500 sec – klockan 19.26

Mindre och mindre tillfällen att fånga bilder av spindelväv i kvällssolen. Men å andra sidan är det inte mycket att be för eftersom vi har 1 oktober idag. De två igelkottarna är superskygga, få knappt se på dem och de springer iväg med pilens hastighet. På våren verkar kottarna mer sociala och då handlar det nog om att få tag i mat och vatten. Nu i oktober är det mer som en kamp om tiden, att få tillräckligt med fett för att överleva vinterdvalan. De har helt enkelt inte tid att vara mer sociala, än vad de är. Inget djur att klia under hakan precis.

Märkliga och roliga upptäckter i trädgården.

,

3 kommentarer

En höstdag med sol och skuggor

Klockan 07.00 var det dimmigt utomhus och nu är det dags att fotografera höstdimman i all dess dimmighet. Smått kylslaget med +8 grader och vilket är perfekt väderlek för mig. Hösten är den finaste tiden på året men så säger alltid födelsedagsbarn. Om någon är född på våren blir det den vackraste tiden. Jag gillar att bo i ett avlångt land med fyra sorters väderlekar.

Igelkottarna sjunger på sista versen för i år. Vid +5 grader drar de sig tillbaka, in i vinterdvalan. Just nu, är det två stora, runda taggiga bollar som äter ivrigt. Adjö och väl mött igen till våren – säger jag till dem. En av kottarna är ljusgrå men likafullt en grå stor boll men inte fullvuxen för då blir de bruna. En igelkott kan leva i sju år om de har tur. Den har nosat på mina fötter vid två tillfällen. Om vädret tillåter brukar jag sitta på trappen och studera dem. Tre stycken kan gemensamt äta ur samma skål men efteråt fnyser ljudligt och puffar på varandra. Personliga kännetecken på en igelkott är svårt att upptäcka vid första mötena utan det blir senare under sommaren och hösten.

Simson den äldre har en liten bula över ena ögat. En hona är mycket brun med en ljusare fläck diagonalt på bakdelen. Den mörkgrå kotten har inget speciellt jag kan se utan mest att den är just grå med början till bruna taggar och den borde klara vintern.

Varför bry sig om igelkottar, som är bra överlevare. Det beror lite på var de befinner sig. Här i området har fyra stycken blivit påkörda i år och jag tycker det är sorgligt. Om kommunen skulle markera med skylt är deras förevändning att då måste en igelkotts inventering ske.

Kajan Arne har blivit fullvuxen och fågelns blå ögon är borta. Den ser fin ut i fjäderdräkten med blåsvarta fjädrar. Ger skall på gården om jag är inomhus, att den vill ha nötter. Mr.T. kan få en svacka när han begriper att det inte blir varmare utan kallare. Det är således inte bara människor som sörjer de ljusa dagarna.

, , , ,

Lämna en kommentar

Trixi tomat och pimpling

Körsbärstomat Trixi, rund röd, certifierat ekologiskt utsäde

Jag äter dem som godis och det blir ett antal fräscha trixi tomater per dag. Det finns en spänstighet hos tomaterna. Gyllenbären börjar bli färdiga och den smaken är mer svårbestämd. Vissa gånger får jag smaken av mild persika. Och andra gånger är de saftiga och svagt söta. Märkliga bär. Min vän tycker att de smakar – lite syrliga och han får förnimmelser av klippt gräs.

—-

Citat från en bok av Gerda Antti

Livet omkring. …”Men det jag ändå tror på, det är att den som har vant sig av med att ljuga, den får en säkrare sanningsvittring.

Både in mot sig själv och ut mot världen.

Gerda Antti skriver således om att tala sanning och att inte ljuga.

Morfar och mormor sa alltid till mig som barn – ljuger du får du svarta prickar under tungan. De ville ju veta vilka ofog vi barn höll på med, så någonting måste de hota med. Jag gillar verkligen Gerdas ord sanningsvittring. Där ingår det personliga självbedrägeriet som är klurigt att knacka hål på. Min association är som tjockis när fiskare pimplar på frusna sjöar och tar fram en handborr för att komma ner under isen. Jag säger inte att jag har lyckats genomskåda mitt eget självbedrägeri men jobbar på det.

, , , , , , , ,

Lämna en kommentar