Inlägg taggade foto

En holk med utedass

I ena hörnet av holkens botten står en liten katt, den känns lite malplacerad men en skojig idé. De flesta fåglarna är i allmänhet för kvicka för katter. Det ni ser är en bråkdel resten av sparvar, talgoxar och blåmes är på marken under holken. För det mesta sitter mr.T. invid häcken med huvudet på sne och lyssnar till fågelsång. T. kanske är en musik-katt.

Philips radion jag fick i julklapp är en lisa för min själ, särskilt P1. När jag åker iväg för ett ärende och T. är inomhus verkar det som om röster/mumlet från radion gör T. trygg. För alltid när radion har varit på medans jag är borta, sover han som en stock. Om den inte är det, står han och pressar sig mot tvättstugedörren och vill ut. Men, kanske är det dagsformen som avgör kattens olika beteenden.

Hösten i Skåneland har inte varit tillräckligt solig. Varannan dag regnar det. Sol någon dag. Sen är det kallt regn och blåst i flera dagar. Myten om att klä dig enligt vädret jovisst, men till slut vill jag inte gå ut. Det regnar helt enkelt för mycket. Och regn skapar grå tjocka moln som tynger en i nacken. Det finns inga väderknappar vi, människor kan trycka på för att få vädret vi vill ha. Men, ett är sant, tror jag aldrig har varit med om regnigare period än året 2017.

Annonser

, , , ,

1 kommentar

Det händer alltid någonting

En sensation kan ses, höres och lyssnas kortare än till brevlådan runt knuten. Jag tror att jag vet alla hemligheter om smått och stort men gör jag verkligen det? Det finns en hel mängd visdomsord som man kan utnyttja så där i början av livet men de byts ut, förkortas eller omformuleras med tiden. Erfarenhet är ingen måttstock på hur man ser på ålder eller på sig själv. Erfarenhet är att inte göra om sina misstag.

Häromdagen satte sig trädgårdssångaren hona på fönsterblecket i stora rummet och tittade in. Hur vet den lilla fågeln vart jag sitter? Jo, det är dags att köpa vildfågelfrön till vintern. Jag märker hur sparvarna samlas i träden. De får vad som finns. En näve jordnötter ett par gånger om dagen. Trasten äter äpplen. Skatan nötter. Kajan nötter och bröd. Men när allt kommer till, äter fåglar vad de kommer åt.

För Gerda fortgår livet i boken – det är mycket med det jordiska – som jag ibland omformulerar till – det är mycket med det jordnära. Vi kanske menar samma sak. Jordnära är Gerda Antti, mer nära-naturen-människa får jag leta efter. För henne kan det vara himmelskt att se asfalten glittra efter ett regn. Ofta tror jag att vi missar just det – nära – i tillvaron. Vi, vill alltid vara någon annorstädes. I fredags promenerade jag travbanan runt och har inte gått där sedan i maj månad i år. Det kändes gott helt enkelt.

, , , , , ,

Lämna en kommentar

Stålgrå rationalitet

Ibland kan titlar vara svårfångade. Stålhandske – en blixt från klar himmel. Och Torsten Stålhandske finns i historien som härförare. Min vän fick idén layout. Fotografiet fick till slut titeln stålgrå rationalitet. Motsatsen till irrationalitet och frågan uppstår hur skulle en irrationell bild se ut i min värld?

, , , , , ,

4 kommentarer

1 år yngre och 20 kg lättare

En trasigt fönster med utsikt mot Norreport i Köpenhamn.

Min vikt är nere i 64 kg och verkar ha stannat. Är det så att jag minskar under 60 kg, tyckte doktorn att jag hör av mig. 2010 hade jag en vikt på cirka 85 kg. Under en tidsperiod stod vikten helt still då mina benmuskler jobbade för att bli friska efter höft-operationen. Det som känns än märkligare är att för andra gången uppleva att jag har blivit ett år yngre.

I själva verket har det bara förflutit 2 år, inte tre år, av den senaste kroppsliga problematiken. Allstå,:) har jag nu ett helt år till förfogande. Att vi ska ställa om klockan en timme, natten till söndag, är en ganska befängd idé av de som tror sig veta nåt. Jag tror inte att svenska folket lägger sig en timme senare och sover en timme mer.

Ärligt, så fick jag huvudbry med årets födelsedag. Det är som om den faktiska tiden inte är viktig längre mer ett tidsflöde. Vi, människor är så noga med vilken ålder vi har. Antingen vill vi inte fylla år, jo upp till en viss ålder men sen är det betydelselöst. Ibland till och med besvärande att säga jo men jag är 75 år. Skulle nog påstå att ålder är en attitydsfråga. Egentligen fyller jag år varje dag eftersom jag vaknar, andas och lever min dag oavsett specifik födelsedag.

Gerda Antti skriver i sin bok – Det är mycket med det jordiska. ”Man blir av med förkylningen, och sen får man influensa.” Precis så har det varit för min del. Ytterligare ett citat från Gerdas bok – Elände är livets väckarklockor. Jag emotsäger det inte alls. Livets elände har mycket bättre förutsättningar än att få botox plastik för bättre pussmun eftersom botox endast förändrar det yttre.

Det svåraste i motgångar är att betrakta sig själv med distansering för att till slut smälta ihop igen – med sin egen sanna livs-kärna. Och om man då har förändrats från omgivningens tankar och ideér och det känns omöjligt att bli densamme igen, så får jag hitta ett nytt sätt att leva.

, , , , , , ,

8 kommentarer

Hösten är min tid

Joo, helt sant hösten är min tid. Det är kallare i luften och träden ger ett färgsprakande skådespel som därefter tappar sina blad, för att gynna marken med löv som ett täcke. Kretsloppet som aldrig upphör i naturen – livs/döds/livsnaturen. Moder Jord sköter sina åtagande helt själv, lika naturligt som andningen utan ett skrivet regelverk och klocka. Mitten av augusti anlände hösten i år, en vind som talade om att snart gulnar träden och flyttfåglar drar söderut. Men i själva verket från denna vindpust, tar det några månader av naturen i förberedelse innan vårt öga ser att hösten är här.

, ,

Lämna en kommentar

Glasbitar i taket på Tjuvholmen

Bägge mina ben har blivit starka men stundom känner jag att kroppen inte mäktar med när tillräcklig sömn och vila för mig uteblir. Då blir jag som en gnällig 4-åring, allt utom snoret som rinner från näsan och vill varken eller. Men dock gick jag till Tjuvholmen, från Cochs Pensjonat i ett regnigt Oslo för att se ett berömt konstmuseum, fast utifrån. En längre paus för kaffe och muffins.

Det jag hittade på vägen tillbaka i ett shopping center var snyggt, hängande glasbitar. En salig röra av svarta trådar och glasbitar. Jag såg inga katter men däremot mängder av sparvar. Den andra dagen hade mrs.babs bröd i fickan för att vid sittpaus mata fåglar. Varför skulle inte städer kunna sätta upp foderautomater lite här och där, just för småfåglar. Samtidigt som de tömmer papperskorgar på gator och torg, fylls foder till fåglar under vintern.

Tänk vilken sorg det skulle bli om kvittret från städer försvann? Å andra sidan, har många öronsnäckor i öronen, så de hör ändock ingenting mer än sin utvald musiksmak eller lyssnar till en ljudbok. Inte för att jag ska sätta en pekpinne till dagens ungdom, för jag själv tänkte inte alls på fåglar när livet lekte som bäst. Gårdagen var inte bättre, än vad den är idag. Det är bara nya ideér alltefter vi lever våra liv.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Bänkarnas bänk

En association till Janis Joplin och det är sången om Mercedes Benz, för jag tyckte att jag hörde hennes stämma på kullen. Efter att ha klättrat uppför en brant backe, satt min vän och jag på bänken och såg ut över det som fanns i området, för mig det glittrande ljuset. Bänkar är bra eftersom de har en märklig effekt på tänkandet. Antingen blir jag tyst. Ett så forsar tankarna fram från gömda fack, det beror lite på vad som händer under dagen.

Reflektionen över Oslo är att överallt fanns det bänkar till och med under skyltfönster och så himla behändigt för trötta ben. Park och torgbänkar antingen av sten eller trä med smidesfötter. Den andre reflektionen är att Oslo inte kändes som en stenstad med fåtal träd för syns skull utan mer som att komma till en stadsidyll med mycket träd och grönska. Mesta-dels är det, de fyrkantiga husen och skyskraporna som dominerar en stad men i Oslo var det som om träden fick företräde framför glas och betong.

Som vanligt köpte vi spårvagnskort för att åka till ändstationer och hann med en tur och retur österut och halv resa norrut. Någon tunnelbana blev det inte, för att åka ut till förorterna. Det skulle behövas några dagar till för ett sådan expedition. Mitt motto är att flanera och sitta på bänkar för att känna pulsen i staden. Är det så att tycke uppstår, kan man alltid åka tillbaka vid senare tillfälle och uppleva mer.

, ,

4 kommentarer