Senior.T fick solsting

Solsting är inget behagligt. Jag tar en blöt handduk och virar runt huvudet och om jag kan, ligga i ett svalt rum tills yrsel och överflödig värme har försvunnit.

Solen gav oss 29 – 30 grader varmt och då vet ju jag vad klockan är slagen. Inomhus mitt på dagen och i en underbar kvällning sitta ute och dricka kall öl.

Senior.T. eller katter borde jag säga, har en fenomenal instinkt att ligga där det är svalt. Mitt i heta solen, kommer katten oftast ut från ett av sina gömställen med sval päls. Icke denna gång.

Katten lutade betänkligt åt sidan när han gick och andningen var kraftig. Han kunde knappt ta sig uppför trappen och dessvärre inte heller upp på min kontorsstol som senior.T. tycker är hans.

Efter en stund, fattade vi ju vad som hänt. Solsting. Värmeslag. Katten är mellan 14 – 15 år gammal. En blöt liten handduk på kroppen, precis som jag får göra. Och ge vatten. Efter en dag hade han bra balans och huvudet satt där det skulle.

Ärligt, trodde jag inte att katter kunde råka ut för solsting men reflekterar, ju äldre någon blir, desto lättare att råka ut för värmeslag. Jag har lärt mig – minst en liter vatten om dagen – när solen är riktigt varm.

Kajan Arne har näbben öppen och sitter i skuggan. Igelkotten får torrfoder blandat med vatten. Om kotten bara äter torrfoder får han hicka.

p.s. När tiss tycker att han har fått nog av världen

lägger han framtassen över sina ögon.

Äntligen!!

Nu har rabarberbladen blivit tillräckligt stora för att senior.T. ska kunna ta en siesta mitt på dagen. Jag vet en svartvit katt som ofta kommer att sova där i sommar och långt in på hösten. Likaså igelkottens matplats finns under de gigantiska bladen. De får stödfoder, för att undkomma däckdöden. Än så länge en yngre kotte och fler lär det bli.

En tofsmes har okuperat en ventilationslucka med ett metallgaller på utsidan på vårt hus. Hur många fågelungar som finns därinne vet jag inte. Tofsmesen flyger i skytteltrafik fram och tillbaka med mask i nabben. En åskådare följer fågeln var dag och gläfser och försöker lista ut hur han ska ta dem. Jag tror dock inte katten kommer att lyckas.

Duvparet badar och dricker i det upp och nedvända locket på vattentunnan och sen flyger de antingen bort till boet eller lyktstolpen vid tomtgränsen. Tidigare i vår flög bägge duvorna i skytteltrafik med kvistar för bobyggande i en stor barrbuske. Ibland ligger de två och kuttrar på gräsmattan. De känns så godmodiga.

Kajan Arne är kvar och lätt att känna igen. Fågeln har en vit vinge på höger sida och den är mer orädd än de andra kajorna. De finns fem, sex stycken som är här regelbundet. Min vän och jag har kommit så långt med Arne att han vågar hämta en bit varm pannkaka, sittandes i knäet en kort stund. Och jag har känt fjäderdräkten mot ena handens fingertoppar när den äter ur handen. Det kändes som att hämna i paradiset. Kajan Arne är en vild fågel som närmar sig människor. Och vi den.

Vid regnbågens slut

..sägs en skatt ligga begravd. Nu råkar det sig som så, att regnbågen är en optisk synvilla och här går bågen ned i barrträdet på tomten. Trastarna bor där i sin gröna skyskrapa. Om jag skulle gå dit förflyttar sig regnbågen längre bort. Hur som helst är prismat skoj att se. Och skatten!:)

Den blir för mig, att lill-knatten som ms.Simson hade i släptåg en kväll i mitten av augusti verkar ha gjort husesyn av vårt snickrade bo.

Lill-knatten har överlevt från ms,Simson kull. De var tre stycken bedårande minstingar i augusti och nu i oktober är det en kvar. Coolt!! Årets knatte har alltså gjort husesyn av boet. Nu är det bara att vänta och se om den verkligen flyttar in. Boet byggdes för två år sen men ingen kotte har övervintrat. Så först nu, kanske boet har blivit väderbitet av regn, snö och värme och således luktar alldeles utmärkt för ett vilt djur.

Det som är intressant är att det blir 2:a generationens igelkott som föds i trädgården. Ms.Simson har överlevt i fyra år trots de rullande bildäcken och gav 2017 en krabat men den lille överlevde inte.

Så fort löven singlar ned ska jag lägga löv runt boet.

p.s.

Kajan Arne är blivit ståtlig i sin fjäderdräkt.

Senior T. verkar lite ledsen över att sommaren är slut

..men får allt finna sig i regn, rusk och kyla.