Äntligen!!

Nu har rabarberbladen blivit tillräckligt stora för att senior.T. ska kunna ta en siesta mitt på dagen. Jag vet en svartvit katt som ofta kommer att sova där i sommar och långt in på hösten. Likaså igelkottens matplats finns under de gigantiska bladen. De får stödfoder, för att undkomma däckdöden. Än så länge en yngre kotte och fler lär det bli.

En tofsmes har okuperat en ventilationslucka med ett metallgaller på utsidan på vårt hus. Hur många fågelungar som finns därinne vet jag inte. Tofsmesen flyger i skytteltrafik fram och tillbaka med mask i nabben. En åskådare följer fågeln var dag och gläfser och försöker lista ut hur han ska ta dem. Jag tror dock inte katten kommer att lyckas.

Duvparet badar och dricker i det upp och nedvända locket på vattentunnan och sen flyger de antingen bort till boet eller lyktstolpen vid tomtgränsen. Tidigare i vår flög bägge duvorna i skytteltrafik med kvistar för bobyggande i en stor barrbuske. Ibland ligger de två och kuttrar på gräsmattan. De känns så godmodiga.

Kajan Arne är kvar och lätt att känna igen. Fågeln har en vit vinge på höger sida och den är mer orädd än de andra kajorna. De finns fem, sex stycken som är här regelbundet. Min vän och jag har kommit så långt med Arne att han vågar hämta en bit varm pannkaka, sittandes i knäet en kort stund. Och jag har känt fjäderdräkten mot ena handens fingertoppar när den äter ur handen. Det kändes som att hämna i paradiset. Kajan Arne är en vild fågel som närmar sig människor. Och vi den.

Annons