Protokoll från 500 kvadratmeter

Turkduva (Streptopelia decaocto)

Ett par turkduvor pickar frön från fröplatsen, ofta tillsammans med en ansenlig mängd sparvar, blåmesar och talgoxar. Turkduvan är så elegant och väldigt skygg. Dessutom är turkduvan rödlistad.

Riset kommer från ansning av äppelträden. Så, i år blir det färre äppelmos burkar till vintern.

Senior T. njuter. Detta är allra första gången han sover utomhus. Inte för att jag tror att katter somnar utomhus men inte ens öronen pejlade omgivningen. T. har koll på var jag är i trädgården, såvida han inte gör sina dagliga revir rundor. Ett pass till höger utanför tomtgränsen på förmiddagen. Och ett par timmar senare en runda åt vänster.

Bölden tiss fick under baktassen behandlades med gelen från aloe veras stjälkar. Veterinären skrev ut antibiotika men tabl. använde inte jag.

Annonser

, , , ,

Lämna en kommentar

En kompromiss

Senior T. lyckades få en böld, en tagg mellan sina klor och som katten inte fick ut. Ett besök hos veterinären med efterföljande inskränkningar – en tratt. Det är inte så värst länge sen som katten använde den yttersta obehagliga tratten. Så, i färskt minne av hur svårt allting blir för en varelse som är van att springa ute, protesterade T. högljudt i 1½ dag tills ms.Babs skapade en hygglig kompromiss.

En avklippt socka på bakfoten och knyta om så varken han tappar den eller cirkulationen stryps. Efter ett antal försök, fungerade faktiskt konstruktionen. Det ser en aningens skoj ut, för han sprätter med foten, för att få av den. Sen, när han upptäcker att det inte är lönt, börjar senior gå som vanligt.

Han är mycket kommunikativ som fyrfota djur – med glädjeyttringar, protester med ylande, ett särskilt kvitterljud när livet är som bäst. Men också en motsträvig tisse som inte alls gillar att rutinen bryts. Det är då den mänskliga fantasin sätts på prov.

Ungefär ett dygn kvar med socken. Sen är den historien slut och vardagsrutinen återvänder.

I år är våren lite sen i söder för påskliljorna har inte slagit ut.

Dock syns knopparna på svartvinbärsbusken och det känns varmare i luften.

Frihetslängtan är påtaglig för mig, så vad ska inte Senior T. tycka?

Som dessutom, alltid verkar leva i ett nu, måste den trängtan vara än större.

, , , ,

Lämna en kommentar

Godstågspår

På denna tågräls dunkar de långa godstågen tur och retur.

…med varor från när och fjärran.

Vyn är cool när dimman täcker leråkrar och vägar.

Den tjocka dimman omfamnar mig rejält. Det känns blöt.

, ,

2 kommentarer

Ett risktagande med gott resultat.

Det är 10 dagar sen hudläkaren skar bort basaliomet. Vid första anblicken såg stygn, svullnad och blåmärke förskräckligt ut. Nu i skrivande stund inser jag att det blir inget nytt smeknamn – scarface. När det är läkt kommer det att ser fint ut.

Så länge jag minns har läkeörter varit ett bra alternativ till min Sle sjkd eftersom det alltid har dykt upp blessyrer av en och annan art. Mitt immunförsvar är nedsatt trots det klarar jag mig numer fint med de årliga förkylningarna. Men inte vid kirurgiska ingrepp, den fysiska påfrestningen blir för stor. Hudläkaren ville skriva ut ett antibiotika recept men jag sa till henne att avvakta.

Min plan var att utnyttja växt-gel från stjälken av aloe vera plantan från dag ett. Hudreaktion uppstod på tredje dagen men under kontroll. Vad jag gör är kontroversiellt och ett risktagande för egen del. Den sista utvägen är att jag trots allt får antibiotika för att stävja en infektion.

Gelen från stjälken appliceras direkt på hudytan, 3 – 4 gånger dagligen de första 6 dagarna och därefter 2 ggr/dagligen i ytterligare ett par dagar. Vad gäller bursiten fungerade inte aloe vera växten, i den läkningen var det sorbact som var miraklet.

Du tar en vanlig vass bordskniv och skär av en centimeter från stjälken och den gel som sen rinner av appliceras direkt på hudytan. Svårare än så är det inte och med en riktigt stor nypa sunt förnuft, renlighet och försiktighet kan det bli riktigt bra. Dock är det ingen lek och inget för räddhågade. Jag – rekommenderar inte – metoden till andra.

, , , , , ,

2 kommentarer

Våren viskar

Grässtrået viskar om våren dock kom en iskall rysk vind blåsande över nejden. Iskall vind. Trots minus fyra grader känns vinden som minus femton. Småfåglarna ser runda och goa ut, så förhoppningsvis klarar de kylan. Trastarna slåss inbördes om frön och jordnötter. Kajor och råkor får torrfoder, det som Mr.T. lämnar kvar.

Den 26 februari, gjordes en lokal operation på hud, för att ta bort hudförändringen (basaliom). Cirka 3 cm i rak linje längs med näsroten och det blir mitt 8:e krigsärr. Det är svullet givetvis trots det kliar det gott i snittet. Jag fick frågan om plastikförsköning men tackat nej, mer angelägen om att min kropp kan ta hand om läkningen på ett smidigt sätt.

, , ,

2 kommentarer

Isen töar i tunnan

Och det blir andra mjukare isformer. Den här blev 3 dimensionell, i och med hålrummet i mitten av bilden.

Precis som en mytisk ingång till en annan värld.

Det gäller att göra sig väldigt liten för att kliva in försiktigt genom öppningen

för det finns en sten lätt fastkilad ovanpå porten, som kan ramla ned.

Abstrakta isformer är oerhört spännande och inbjuder fantasin att leka. Nästan som nattdrömmen.

, , , ,

Lämna en kommentar

Isfynd i vattentunnan

Den gröna vattentunnan sprack inte av det frusna vattnet när kylan och blåsten attackerade skåne. Dagliga abstrakta fynd varje gång jag lyfter på locket. Spännande! med isformer. Ofta ser jag spiran av Atlantis, staden som sjönk i havet.

Igårkväll började ytterligare en bokresa in i historien. Jerusalem, biografin av Simon Sebag Montefiore. Som en törstande vetgirig läsare sugs man liksom in i boken omedelbart. Montefiores andra biografiska böcker har givit denna märkliga effekt och så även denna tjocka tegelstensbok.

Dagen ljusnar tidigare och solen sänker sig senare på eftermiddagen. Småfåglarna har börjat sjunga ett litet vårkvitter. Men än har inte Fru vinter släppt taget om sina frusna nordbor. Mr.T. är ivrig att komma utomhus när solen lyser i fönstret och det blir varmare på fönsterbänken. Molniga dagar är katten seg som sirap. Visst påverkas djur av gråa tjocka moln. En tidsepok trodde de lärda att djur inte har en själ. Där behövs en revidering av de fyrfota djuren existens.

, ,

2 kommentarer