Inlägg taggade igelkott

Årets nykomling i gänget av vilda djur.

Simson den äldre hade den lille i släptåg för någon vecka tillbaka och utan att fnysa åt henne. Jag är säker på att det är en hon, för det var första känslan jag fick. Därefter fick bägge igelkottarna mat under rabarberna, men med avstånd. Vanligtvis är det ett högt fnysande om två kottar kommer samtidigt.

Den lille honan har inte synts till på drygt en vecka. Det verkar lite som Simpson den äldre äter upp det mesta och lämnar inget till övers. Men så idag, halv fem på eftermiddagen låg den ljusgrå på stenplattorna till synes utmattad. En tallrik med rå torsk och vatten. Efter ett tag kvickna den till och började äta.

Hon är såå söt!! och liten. Det byggs en löv-konstruktion vid ena väggsidan av det byggda igelkottsboet mot häcken. I höst när löven faller i parken ska ms.babs cykla bort och räfsa ihop en hög. Sen får lill-kotten fixa resten. Trä-boet är 2 år gammalt och det kanske är dags för igelkottarna att börja bo där? Jag vet faktiskt inte vad det är för fel. Det finns inget lim bara obehandlat trä och en ingång. De har varit inne i gången och *hittade* torrfoder men det verkar inte som de vill bo i det.

, , ,

Lämna en kommentar

Igelkotten och samodling.

Igelkotten blev så mätt på maten, att den bara föll ihop mellan två stadig rabarberstjälkar. Den låg där bortdomnad minst en kvart. Mer bokstavligt kan det inte bli. Det som är kul med djur, är att de är så omedelbara.

Själv slumrar jag ofta på maten cirka en timme. Det är som sig bör.:)

Den här trädgårdsskogen är en mix av tomat, guldbär/Physalis peruviana och morötter. Växterna verkar trivas gott eftersom jag inte ser några oönskade kryp eller att ena plantan växer sämre än den andre. I våras ställde jag mig frågandes i vilken rink guldbären skulle planteras eftersom all annan jord redan var upptagen. Ett nytt samodlingspar?

, , , ,

Lämna en kommentar

Protokoll från 500 kvadrat

Svartöga (Thunbergia alata) Drygt 168 cm.

Alla tomatplantor är mer eller mindra höga som mindre träd med frukt. Åh, så jag längtar att smaka på dem. Gallring av morötter pågår för fullt, likaså en och annan stjälkselleri slinker ned i soppan. Vid ett tillfälle, kröp jag som en snigel mellan rinkarna för att rensa under tomatkvistar som lyckas smita ut från trärinkarna och ligger på marken. Precis där till vänster i ögonvrån är det som en skog av blad från – Guldbär eller kapkrusbär, Physalis peruviana och luktar mylla från klimatet under plantorna. En liten kotte skulle trivas bra med att bli osynlig i trädgårdsodlingen, för det var så jag fann Lill-grå första gången som hade gömt sig bland löken. Denna sommar har jag lärt mig att tjuva tomatplantor och få dem mer stabila.

Igelkotten är den mest regelbundna varelsen jag någonsin träffat på. I förrgår visade han sig mitt på dagen vilket är ovanligt, lite torrfoder var gott nog, sen försvann han in i en frodig grönska. Lite senare vid åtta-niotiden på kvällen, vilket är mer vanligt, kommer kotten för huvudkäket. Ibland blir han glömsk vid den gula skålen och drar den lite hit och dit med ett ljudligt skrammel, för att få bättre lukt på vad som återstår. Andra gånger flyr han med vindens hastighet in under blad och häck. Jag tycker det är bra att kotten har en god flykt instinkt.

Kajan Arne verkar också ha koll på sin ‘tid’. Kajan flyger ned till en av trädgårdsstolarna straxt efter mitt på dagen. Arne är ingen kråka utan en kaja som vi först trodde men en kaja ingår i kråksläktet. Då tycks den vara ledig från sin flock, för att få jordnötter eller torrfoder från handflatan. Har den sin flock med sig på garagetaket tar han nötterna forcerat och pickar hårdare.

Är flocken inte där, tar fågeln det lugnt och stannar en stund. Den unga kajan ruggar fortfarande för det sticker ut fjun på rygg och mage, för övrigt ser fjädrarna elegant fräscha ut. Det vore intressant att veta på vilket vis kajan ser omgivningen?

, , , , ,

2 kommentarer

Lill-grå, katten, SUV-bilar och lyxig sylt.

Närmre än så har de 2 varit varandra men då har jag inte haft kameran i närheten. Katten har lappat till en annan kotte och fick sig en ovälkommen tagg som retur under tassen. Numer iaktar tiss, kottens väg in bland buskarna och blad där igelkotten försvinner i grönskan. Det är omöjligt att se en kotte i sin naturliga miljö men lockar du fram den med föda, har du en ständig kvällsgäst när på samma klockslag varje dag. Lill-grå har återvänt i 3 års tid.

Igår gjorde kotten en blixtvisit i garaget eftersom porten stod öppen. Men det fanns ju inget käk därinne därav snabbt ut. En igelkott knatar på överraskande fort.

Den första semesterdagen, en traditionsenlig färd till Billesholm. En pappkasse full med böcker blev tillskott för bokbytarbordet. Tag en bok, Lägg en bok, Trevlig läsning står det på skylten.

Jag fann Kåserier av Gerda Antti, Varav hjärtat är fullt, 1993.

De har bytt ut de violetta lyktstolparna till nyare varianter och med led-belysning. Det rara biblioteket var stängt. En av fyra bilar var Suv fordon, sista chansen att köpa lyxbilar och ofta för lånade pengar. Jag ser suv bilar litevarstans och de verkar mest vara kvinnliga förare?! En man vill hellre köra en Jeep, kan ha fel men men…

Sellerin artar sig bättre efter kall försommar. Tomaterna ser riktigt bra ut. Svedjrovan växer på och likaså guldbären men de tar stor plats, större än jag ana. Gallringsmorötterna smakar finfint och vinterns skörd av lök ser ut att bli god. Ekbladssalladen mycket smaklig. Tre syltburkar med egna svartvinbär och smultron är gjord allaredan.

, , , , , ,

3 kommentarer

Trevlig Midsommar!!

Svartöga – Thunbergia alata

En tacksam klängväxt som känns skör på någe vis. Di där gula knapparna är intressant visuellt, att försjunka in i tidigt på morgonen medan jag umgås med kråkan Arne. Om fågeln är där. Vi har fått honom att ta fint från handflatan utan att nypa till. Under helger får den gifflar av min vän. Veckorna endast jordnötter. Kråkan Arne nyper till om den är stressad av sin flock, som givetvis också vill ha en bit av kakan.

Imorse satt jag på träsoffan med den sedvanliga kaffekoppen brevid på armstödet. Det inte alltid jag tar med mig nötter ut på gårn. Kråkan hoppar från stol, till stol. Från armstöd, till armstöd. Från bordet, till stolen och sen ned på marken. Idag skutta fågeln upp träsoffans högsta kant, så stundom var den så nära att bakvingen nudda vid mig när den vände sig. Nu går det att stiga upp från en sittplats, gå in och hämta jordnötter utan att de flyger iväg och tar betäckning på garagetaket.

Vad som istället händer är att fågeln flyger till stolen närmast dörren och tittar in så att personen ifråga inte försvinner utan att ha kommit tillbaka med nötter. Så jag satte mig ned igen med nötter i knät och några i öppen handflata lagd på låret. Till slut, picka ungkråkan nötter från handflatan och den satt kvar några sekunder. Det blev en ny utmaning både för mig och kråkan. Kan man få bättre midsommar upplevelse än detta?

De största rabarberbladen är 90 cm breda

När man kryper in under bladen känns det som att kliva in i ett mindre växthus. Det är inte undra på att igelkotten trivs både som skydd och att jäsa på maten helt ostörd.

, , , ,

4 kommentarer

Lill-grå

Härom kvällen när kotten titta ut från rabarberskogen utropade jag – Nej men hej Sigge!! Det passar bra eftersom djuret mestadels består av taggar. En sigge för mig kan vara antingen en mört, kanske något vasst eller ett smeknamn på någon litet ljushuvud. Men det blir Lill-grå. Det är häftigt att kotten har överlevt tre somrar med tanke på den tuffa trafiken på Storgatan.

T. verkar ha lärt sig att vägen är farlig men där vet man aldrig vad som kan hända. Katten brukar nämligen smyga omkring i diket precis vid vägen och jaga grodor. Tveksamt vad gäller kotten om den lärt sig faran när den korsar vägen? Varje år dödas igelkottar av bildäck på just den här vägsträckan.

Ett mycket litet djur behöver vara mer försiktig än ett större.

En annan teori jag har är att hjälper man kotten med mat behöver den inte leta efter födan på större ytor? Å andra sidan är det ett vilt djur som måste ströva omkring dels för att para sig och dels för dess inneboende vildhet. Dock rensar igelkotten trädgården på hussniglar, tvestjärtar och andra småkryp trots regelbunden kvällsmat. Jag kan för lite om igelkottar, för att vara säker på deras beteende.

När jag skulle köra in till Lund och få en kortisonspruta i stortån, låg det en död kotte på vägen, alldeles nära villaområdet. Få se om Lill-grå dyker upp ikväll vid sin regelbundna tid mellan 8 – 9 tiden.

, ,

Lämna en kommentar

Den hickande igelkotten

Låt mig få presentera Lill-grå. Den andre om inte den tredje sommaren som igelkottshanen är tillbaka i trädgården. Var den har sin vinterdvala har han inte talat om för mig men lever gör kotten. I en veckas tid har paret igelkott gjort den berömda karusellparningen. Hanen kutar runt honan timmevis och hon låter som en mindre blåsbälg hela tiden. Sen efter parningen lever de solitära. Det är ganska häftigt att observera de skygga igelkottarna som tycks glömma alla faror omkring dem medans de gör sin dans.

Jag har ingen avsikt att röra vid igelkotten, för jag vill att den ska förbli vild och när den är tillräckligt nära är lukten skarp. Ibland hämtar kotten mig genom att bege sig ut på öppen yta. Den kan komma och ‘hälsa‘ genom att lukta på mina skor. Sen kvickt iväg. Inte undra på att tycke uppstår eftersom den är så liten men ändå så modig.

Hur kan jag veta att det är Lill-grå? Jo för det är den enda igelkotten häromkring som hickar när den mumsar på Royal Canin kattfoder. Kråkan Arne gillar det. Mr.T. knaprar på torrfodret år in och år ut utan att beklaga sig det minsta.

, , , , , ,

2 kommentarer