Arkiv för kategorin Gatufotografering

Transportbandet

Jag är rädd för att åka rulltrappa både upp och ned. När det finns hiss, använder jag den eller så går jag uppför trappor. Mina fötter travade en gång från djupa underjorden upp till markplan i Portugal – Lissabon, i en av stadens största tunnelbanor. Den allra sista biten av den branta stigningen så fick jag moraliskt stöd av min vän, i att åka rulltrappa uppför, för att inte helt ruinera dagen av total utmattning. Envishet kan ju vara en förödande egenskap.

Jo, jag stärkte mina ben men åker fortfarande inte rulltrappa – nedför eftersom jag inte klarar av stressen av folk som trycker på bakom mig och delvis beror det på dålig balans. Orsaken är att jag föll och slog mig rejält på ett rullband i Norge. Då gick jag på kryckor och ett gipsat underben inkl. half-fot på grund av en nästan avslitet ledband. Det är för länge sedan läkt men det som hände verka sitta som gjutet i sinnet.

Det finns sådana här rullbands-maskiner i träningshallar. Den liknar en rulltrappa, fast en plan sådan. Ett djupt andetag, en uppmuntrande och stadig hand i svanken på mig av sjukgymnasten. Lite hjälp på vägen. Jag började gråta första gången, jag stod där och bandet började oroväckande rulla på.

Nu näst sista gången på rehab. Rak i ryggen, en avspänd hand på stången och fokuserade djupa andetag. Våga ta steget – att stiga bandet och stiga på medans det rullar. Dock är den här övningen inte en realistisk scen eftersom det inte är en rulltrappa på en tågstation, ett varuhus eller tunnelbanestation med passagerare som springer kors och tvärs bakom, sidan och framför. Jag vet, att en dag kommer det en fjärran stad där det finns få hissar och vad gör ms.babs då? Ska hon gå flera mil för att rädslan hindrar mig från att åka nedför eller uppför? Eller så kan hon ta en billig taxi, förstårs men det hjälper inte rädslan. Den förlänger jag bara, isåfall.

Det mesta sitter i hjärnan och det är där slagen vinns.

…Den ljusgrå har inte synts till sedan tisdag förra veckan.

Antingen är han påkörd eller så har den ljusgrå gått i idé.

Annonser

, , , , , , ,

Lämna en kommentar

Livet med en pinne

2014-11-27-DSC_1444Det onda knät hindrade mig inte från att gå till sista latin lektionen. Dock åkte jag en annan väg, med bil och till fots med min käpp som stöd och kanske inte märkligt att det onda blev etter värre på kvällen eftersom jag gick 1,8 km tur och retur.

Det kändes kortare, för det fanns inte en drös av folk, cyklister och flertal övergångsställen som störo-moment på bakgatorna. Jag är inte stresstålig för fem öre, har varit men inte nu längre. Tvekan fanns där att ge mig av redan när mina blå mötte dagen men så kom solen fram och jag tänkte för solen och luftens skull. När lektionen var färdig för denna termin och fått lite kunskap till spis kändes det bra. Min vän med sitt metodiska sätt att se, gjorde det slutgiltigt. Det kan låte dramatiskt men när rädslan tar över måste man övertygas om saken förträfflighet, jag hade blivit ledsen om sista latin träffen inte hade blivit avslutat.

Det är inte min stil att sitta still och att röra på sin kropp när det gör ont någonstans, förvärrar inte det som är ont, om man lär sig använda de finstilta musklerna i rygg och mage och som även påverkar benen. Det här rådet fick jag tidigare i höst av en granne och med egen-träning har det blivit resultat, i att bli rakare i hållningen och se lite längre än 10 meter framför min näsa. Ibland tänker jag – låt marken bära din fötter. Egentligen ska det var mer än tio meter men den dagen kommer igen. Ms babs har varit ute i blåsväder tidigare även när det stormat.

Kursdeltagarna tyckte att Grand Hotell var en värdig avslutning på första halvan av termin 3. Och så blir det. Lunch på Grand i början på december.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Det blåste en östvind

2014-10-29-DSC_1267

Jag firade min födelsedag i Budapest. Huvudstaden har en folkmängd av cirka 2 miljoner innevånare. Det märktes av, vid rusningstid med knöckfulla spårvagnar under drygt en timmes tid. Ungerns spårvagnspark i centrala staden bestod av äldre vagnar men även nya med låga trösklar som jag lätt kom på och av. Det fanns trådbuss och metro men M denna gång användas inte alls.

Till en kostnad av 280 kr – 72 timmars kort kostade 8900 forinter med tillgång till Budapest kollektiva färdsystem. En middag med efterrätt och en halv butelj Tokaji vin, en mycket speciell smak kostade drygt 315 kr – 10 000 forinter. Ungersk mat överlag var enkel men god.

2014-10-29-DSC_1237

Keleti Palyaudvar tåg/buss station i Budapest innerstad. Inte särskilt glamorös tågperrong men solen hittade iallafall dit.:)

2014-10-29-DSC_1247

Jag har tågstation i *ryggen* och ser ett hyggligt stort torg (här gjordes ingen översiktsbild) där folk passerar från metro till tågstationen eller någon annanstans. Av det korta besöket i Budapest upplevde jag gästvänlighet av folk på gator och andra diverse lokala ställen trots svår språkförbistring. Ett kärvt sinnelag är inget som stör mig eftersom bakom en sådan attityd brukar det ofta rymmas en portion hjärtlighet.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Den röda mössan

2013-03-14-DSC_6532-2

I ett mentalt tillstånd av mörkast svart från en Helsingborgsresa, fotograferande jag den här slokörade tonåring

Fotograferingen har blivit min förlängda sinnes arm. Det mitt sinne upplever försöker jag vizualisera i bild. Det finns ögonblick då jag tänker, varför tar jag de bästa fotona när jag mår som sämst? Dessutom har jag mer eller mindre lovat mig själv att inte fotografera människor. Objekt som ljuset eller detaljer är enklare, men svårt, beror på vilket ljus som finns.

Torsdagen den 14 mars, dagen innan resan till Istanbul, fångade jag den här knallröda mössan i passagen till tågen som tuffar norrut. Jag hade varit på den sedvanliga torsdagslektionen i Latin, hade fikat på en smörgåsbar i väntan på nästa tåg. Min känslostämning var minimalt svart. Neutral och fokuserad inför dagens uppgift, att köra T. till Ringsjön hotellet.

Jag har fått en liten vana, att ställa mig i mitten av högsta trappsteget, nedgången till tågen och om jag så kan utan att vara i vägen alltför mycket av springande fötter, resväskor och studenter fotografera folkströmmen som går uppför eller nedför. Den röda mössan var bara så perfekt, hann skjuta av tre gånger och sen var den unge mannen ifråga försvunnen. Lyckades ganska hyfsat med bilden med tanke på taskig belysning, men med bra inställningar på kameran.

Det är möjligt, så här i backspegeln, att få riktigt bra bilder oavsett humöret, huvudsaken total fokus finns. Mitt självförtroende har aldrig varit 150 procent, spikrakt sen jag föddes. Det har vuxit i och med att förtroendet för min egen kreativa kapacitet har ökat, särskilt fotograferingen.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Sint, ut sunt, aut non sint

2013-02-28-DSC_6116

Sint, ut sunt, aut non sint betyder på Latin – De må vara, som det är, eller också må det inte vara alls. En förkortning på engelska är Take it och leave it.

En ovanligt flitig fotograferad perrong i Södra Sverige. Egentligen är det inte perrongen i sig utan det är resan till Folkuniversitetet i Lund. Det blåvioletta tåget med orange fartrand på dörrarna lyste verkligen upp en alldeles blåsig och grå dessutom ännu en solfattig förmiddag. Jag längtar efter vår! Vem gör inte det så säg?

2013-02-28-DSC_6117

Mot torget..gående på Klostergatan. Jag har inte värst mycket tid att flanera sakta, eller ödsla bort tiden med att stå och drömma om en fin skugga på någon vägg eller fönsterblänk. 10.20 är tåget i Lund och 11.45 börjar lektionen. Jag hinner, det vet jag. Mina fötter är stadiga och gången är smidig. Rak i ryggen och ser längre än tåspetsen på skon.

2013-02-28-DSC_6120

Jag står mitt i gatan på övergångsstället, för att få en översiktsbild på Kyrkogatan.

2013-02-28-DSC_6125

Café Sköna Bönor som inte bara bjuder på äppelkaka och kanelbulle. Hyfsat bra priser. Saluhallen till höger, runt hörnet.

2013-02-28-DSC_6128

Tillfälligt tomt på elever och Latin studerande seniorer i den trånga passagen där kunskap men också skratt och röster samlas. Tiden går snabbt under lektionerna, det ångar ur mina öron av intensiv koncentration efter en halvtimme. Läraren är duktig och entusiasmerande.

2013-02-28-DSC_6134

Kines resturang Tatung, bjöd på Biff med bambuskott och ris för 59 kronor. Jag vet, :) en matställe bjuder inte på mat, du måste betala. Vad bjuder ni på? känns trevligt att uttrycka. Nästa meningen är givetvis – Vad kostar det, att äta här?

, , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Hej och hå, nu kommer tåget.

2013-02-14-DSC_5883

Tåg-plattforms-fotografering. När jag ska passa tågtider, försöker jag vara där lite tidigare än den gula matarbussen. Intentionen är inte bara att fånga upp tågets infart in på perrongen, utan också på senare tid, fotograferar människorna som anländer. Jag har inte alltid gatufotograferat utan det har varit ljuset, det abstrakta och detaljer.

Det krävs ett särskilt sinnelag för att fotografera människors skuggsida. Det sorgsna. Olyckskorpar. Sen om någon vanlig människa slinker in i mitt synfält må det vara hänt. I framtiden vill jag fotografera liknande porträtt som den slokörade tonåringen.

2012-12-06-DSC_4489

, , , , , ,

Lämna en kommentar

De fina kvarteren i Helsingborg

2013-02-12-DSC_5821

Möllegränd i Helsingborg, en gågata med affärer och pubar. Finare kvarter än på Söder där Santorini, det grekiska matstället med den goda maten ligger. Egentligen hade jag tänkt åka direkt tillbaka till torp efter läkarbesöket men bestämde mig sen för att prova högerarmens hållbarhet. Samtidigt flanera i februari på kullerstensgator i ett relativ skön temperatur.

2013-02-12-DSC_5824

Butiken Rakt Av på Norra Kyrkogatan. Förvånansvärt mycket folk ute och handlar vid klockslaget halv ett, mitt på dagen. En del slår dank. Andra är på lunch. Flesta är pensionärer och småbarnsföräldrar med sportiga fyrhjulsdrivna barnvagnar. Och en babs som precis har ätit lunch på ett trångt kineshak, där fadern och modern, stod vid kassan, snattrade på kinesiska med sönerna, som serverade maten snabbt och flinkt. Familjeägt. Buffé med ris i stor blänkande gryta. God mat för 76 kronor.

2013-02-12-DSC_5831

Strömgränden, påminner om Stockholm. Känslan av den stora staden i en liten gränd i södra Sverige. Jag bär nog med mig alla platser, där jag levt i ett särskilt fack av mitt sinne och när någon plats påminner om förfluten tid, så kan jag snabbt bläddra i minnena. Som här. Tidlöst. Tidsfågeln. Jag beundrar människor som bor på samma plats hela livet ut.

De bofasta har en gravplats redan bestämd med sten, blommor och gravljus. Präst och kyrka. En svensk globetrotter som mig och som inte är med stadskyrkan utan betalar begravningsplats i en årlig skatt, jag undrar ibland vart min slutliga plats kommer att bli. Oundviklig fråga om Liv och Död.

2013-02-12-DSC_5869-3

I never tasted the sweet kiss blev titeln på den här bilden. Ord tagna från en av Sixto Diaz Rodriguez låtar.

, , , , , , ,

2 kommentarer