Projekt

Ett abstrakt svart hål

Jag har påbörjat ett nytt projekt som började i slutet på augusti efter att jag besökt min moster som gav mig justering av en händelse för länge sen. Skrivandet gör mig upptagen för praktiskt taget nästan allting annat. Jag börjar ungefär klockan tio på förmiddagen efter frukost och sen en stund på eftermiddagen. Vad är det för projekt?

Renskrivning av mina dagböcker från 1980 – 2019 som utgör nätt 40 års anteckningar, in till google cloud. Avsikten att rekapitulera mina minnen och frigöra framför allt de minnen som legat och skvalpat i min mentala ryggsäck. Vissa dagar är jag drömsk nästan hela dagen av det läsandet och präntandet.

Vid andra tillfällen kan jag känna mig otroligt alert. En händelse som jag trodde var sann, visade sig med tiden ha blivit en efterkonstruktion. Det var en lättnad att få tillgång till det och stryka ett streck över det och gå vidare.

Vi fyller ryggsäcken med minnen och med åren blir ryggsäcken tyngre och tyngre om vi såtillvida inte lyckas filtrera bort dem men jag tror inte det. De ligger där och gäckas och dyker upp när man minst anar. Vi skapar ju hela tiden nya minnen så det ingen fara att vi blir minneslösa.

Naturlig nedbrytning av en solros

Associationen till skalbaggar ligger inte långt bort, av det här närgångna fotot på en solros.

En annan association som uppstår är tentaklerna på en bläckfisk, fast – det – är lite långsökt.

Hur som helst, är makro fotografering är ganska roligt med alla detaljer.

——————

p.s. Kajan Arne blev slim till hösten och fick en tjockare fjäderdräkt.

Fågeln stannar till sporadiskt antar att det kan bero på den mörka årstiden.

Kajan kanske vill vara nära flocken för att överleva lättare.?

Senior.T. mår bra, slaggar inne mer än halva dagen och ute nästan hela nätter.

Som fjädrar

Som fina fjädrar från en fågel har skuggor från vitkalkad vägg gett mig illusionen av just fjädrar. Det tycks som om, det bara är solens strålar som kan ge förunderliga reflektionerna från glasblåsta kyrkofönster. Molniga dagar händer det till synes ingenting bakom glasen fast jag vet att det dock gör det. Reflektionerna blir mer svårfångade bland moln.

Efter en lång tids frånvaro av mina drömmar är de åtkomliga igen. Oktobers smärtattack pågick fram till slutet på december. Med ett par torrnåls behandlingar och sen uteslutande djupmassage två resp. en veckas mellanrum har äntligen gett resultat och ändock är hon inte färdig med mig än. Det känns mycket bättre i ryggslutet men mitt sinne tar längre tid på sig.

Böcker har fått vänta däremot slukar jag film eller ser youtube snuttar från Norges storslagna natur och låter blicken vila i landskapet. Minsta möjliga ansträngning. Med förlängt dagsljus och spridda solstrålar ska väl göra så att ms.b. kvicknar till.