Projekt

Ett abstrakt svart hål

Jag har påbörjat ett nytt projekt som började i slutet på augusti efter att jag besökt min moster som gav mig justering av en händelse för länge sen. Skrivandet gör mig upptagen för praktiskt taget nästan allting annat. Jag börjar ungefär klockan tio på förmiddagen efter frukost och sen en stund på eftermiddagen. Vad är det för projekt?

Renskrivning av mina dagböcker från 1980 – 2019 som utgör nätt 40 års anteckningar, in till google cloud. Avsikten att rekapitulera mina minnen och frigöra framför allt de minnen som legat och skvalpat i min mentala ryggsäck. Vissa dagar är jag drömsk nästan hela dagen av det läsandet och präntandet.

Vid andra tillfällen kan jag känna mig otroligt alert. En händelse som jag trodde var sann, visade sig med tiden ha blivit en efterkonstruktion. Det var en lättnad att få tillgång till det och stryka ett streck över det och gå vidare.

Vi fyller ryggsäcken med minnen och med åren blir ryggsäcken tyngre och tyngre om vi såtillvida inte lyckas filtrera bort dem men jag tror inte det. De ligger där och gäckas och dyker upp när man minst anar. Vi skapar ju hela tiden nya minnen så det ingen fara att vi blir minneslösa.

Annons

Mitt 80 tal

Fördelen med att bli äldre är att det finns ett stort lager av minnen. En del förkastas men de finns där i en lagerlokal. En del minnen försvinner aldrig eftersom de är starka, sen finns det minnen som dyker upp oväntat på grund av att man ser något, som den här 70 skylten och cykeln lutande mot metallstolpen.

Tidsspannet mellan 1978 – 82 bodde jag i Västergötland och kom österut ifrån med ett litet flyttlass. 1980 blev jag brud och vi hyrde ett hus från Greve Gilbert Hamilton med en årlig hyra på 3000 kr om året. Huset hade ett kök, två rum och en pytteliten toalett. En matkällare och ett uthus.

Transportmedlet var cykel och vespa, lite senare tog jag körkort. Den aktuella bilden är tagen från bussen till Svalöv den 24 september 2012. Just då, i det ljuset kom den tidsperioden tillbaka i sinnet.

Jag använde en herrcykel med stång och cyklade på två grusvägar, en genväg och en så att säga mer trafikerad grusväg. Genvägen som gick mitt emellan mossen verkar nästan alltid ha en svag välvd lutning och jag undrar om inte det berodde på grund av Jula mosse karaktär.

Mossen gjorde vägen lömsk men skulle man till jobbet var den kortast. En mars morgon åkte jag katapult från en vespa in i tallskogen och landade på ryggen. Då var jag 25 år och det har förflutit 32 år till dags dato.

Ihågkomsten från Västgötland är bland de starkast minnen i mitt liv, förutom Stockholms perioderna.

 

English version

The advantage of getting older is that there is a large stock of memories. Some rejected but they are there in a warehouse. Some memories never disappear because they are strong, then there are memories that pop up unexpectedly, because you see something, like this 70 plate and the bike leaning against the metal pole.

The time span between 1978-82, I lived in West Gothland and I came from eastward with a small load of things. 1980, I was the bride, and we rented a house from Greve Gilbert Hamilton, with an annual rent of SEK 3000 per year. The house had a kitchen, two rooms and a tiny toilet. A storeroom and an outhouse.

The means of transport was the bicycle and scooter, a little later, I took a driving license. The current image is taken from the bus to Svalöv den 24 September 2012. Just then, the light came back on the time period in mind.

I used a men’s bike with rod and cycle on two kinds of gravel roads, a shortcut and a more busy road. The shortcut that went right between the bog/moss seems to almost, always have a slight convex slope and I wonder if it was because of Jula bog character.

The moss made the road treacherous, but it was the shortest way to work. One March morning I went catapult from a scooter into the pine forest and landed on my back. When I was 25 years old and has passed 32 years to date.

Remembrance of West Gothland is among the strongest memories of my life, besides Stockholm periods.