Som fjädrar

Som fina fjädrar från en fågel har skuggor från vitkalkad vägg gett mig illusionen av just fjädrar. Det tycks som om, det bara är solens strålar som kan ge förunderliga reflektionerna från glasblåsta kyrkofönster. Molniga dagar händer det till synes ingenting bakom glasen fast jag vet att det dock gör det. Reflektionerna blir mer svårfångade bland moln.

Efter en lång tids frånvaro av mina drömmar är de åtkomliga igen. Oktobers smärtattack pågick fram till slutet på december. Med ett par torrnåls behandlingar och sen uteslutande djupmassage två resp. en veckas mellanrum har äntligen gett resultat och ändock är hon inte färdig med mig än. Det känns mycket bättre i ryggslutet men mitt sinne tar längre tid på sig.

Böcker har fått vänta däremot slukar jag film eller ser youtube snuttar från Norges storslagna natur och låter blicken vila i landskapet. Minsta möjliga ansträngning. Med förlängt dagsljus och spridda solstrålar ska väl göra så att ms.b. kvicknar till.

Annons

Kontinuum

Vad är kontinuum? synonymt med – obruten följd, (matematisk term) sammanhängde mängd av ett oändligt antal element till exempel all reella tal eller alla punkter på en yta.

När jag följer linjerna i obruten följd och i repetition några gånger, töms min hjärna på skräp. Sedan när jag kan den rutten i lite raskare takt, kan ögat ändra kurs i linjerna och gå en annan obruten följd. Intressant!

En sådan sinnes – rörelse kan få mig att somna. Det är ögat som följer men i själv verket borde det väl vara sinnet som samordnar kontinuum?

En Picasso? Svart och vit vas?

Det är strån som hänger från en elefantfot som står på en piedelstal vid ett fönster. Vissa dagar är det som om jag inte har sovit klart vid sjutiden på morgonen. Då jag lägger mig soffan och somnar straxt in igen och drömmer. Vilket är skönt. Men denna morgonen, tog jag fram microlinsen och lekte med kompositioner.

Ja, nå hösten är här. Träden börjar gulna. Rejält fuktigt på marken tidig arla. Igårkväll kom ms.Simson och sa hejdå. Det kändes så. Igelkotten har varit mer eller mindre osynlig den sista månaden. Men igår kom kotten halvvägs fram till mig, höjde på nosen och luktade, sen vände den och gick in bland skyddade buskar. Min granne säger att skyggheten kan bero på att igelkotten förbereder sin dvala inför vintern.

Kajan Arne har inte hört av sig med sitt skall de sista veckorna. Istället har jag följt en talgoxe som mumsar på solrosfrön, direkt från växten. Jag ser den lilla fågeln från trappen, när jag sitter med kaffekoppen i handen och jag blir förnöjsam.

Senior T. märker också väderväxlingen i och med, att han nöjer sig med att kom in vid tiosnåret på kvällen och sen sover natten inomhus.

För egen del är temperaturen perfekt. Nu kan jag andas och i och med det, blir jag mer aktiv. Och förresten är ju hösten min tid med kyligare luft. Vad jag innerligt kommer att sakna i vinter är egen odlade grönsaker. När man en gång verkligen förstår hur en tomat ska smaka och lukta finns det ingen återvändo. Att köpa tomater i butik är uteslutet.

Saluhallen bjuder på bra tomater och potatis, så en resa in till Lund kan bli aktuellt lite längre fram i höst.