Jag har påbörjat ett nytt projekt som började i slutet på augusti efter att jag besökt min moster som gav mig justering av en händelse för länge sen. Skrivandet gör mig upptagen för praktiskt taget nästan allting annat. Jag börjar ungefär klockan tio på förmiddagen efter frukost och sen en stund på eftermiddagen. Vad är det för projekt?
Renskrivning av mina dagböcker från 1980 – 2019 som utgör nätt 40 års anteckningar, in till google cloud. Avsikten att rekapitulera mina minnen och frigöra framför allt de minnen som legat och skvalpat i min mentala ryggsäck. Vissa dagar är jag drömsk nästan hela dagen av det läsandet och präntandet.
Vid andra tillfällen kan jag känna mig otroligt alert. En händelse som jag trodde var sann, visade sig med tiden ha blivit en efterkonstruktion. Det var en lättnad att få tillgång till det och stryka ett streck över det och gå vidare.
Vi fyller ryggsäcken med minnen och med åren blir ryggsäcken tyngre och tyngre om vi såtillvida inte lyckas filtrera bort dem men jag tror inte det. De ligger där och gäckas och dyker upp när man minst anar. Vi skapar ju hela tiden nya minnen så det ingen fara att vi blir minneslösa.
#1 av Jag på 27 november 2019 - 9:51
Det måste ha varit befriande att kunna få en beskrivning vad som verkligen hände. Det är det där med att det ofta är för sent att fråga någon när vi äntligen kommer till skott och skulle vilja ha svar.
Spännande bild. Men det svarta hålet sr väldigt konkret ut. Är det ett skyddslock till ett kameraobjektiv? Is är det väl också?
#2 av Barbro på 27 november 2019 - 19:01
…”Det måste ha varit befriande att kunna få en beskrivning vad som verkligen hände”..
Det blev lättare i min ryggsäck. :)
Vad du ser är ett krossat bilfönster med en svart plupp limmad på rutan.
#3 av Jag på 27 november 2019 - 23:32
Aha! Men jag förstår inte pluppen.