Barbro

Fotografering är en förlängd *sinnesarm*. Med kameran i min hand kan jag visualisera min värld.

Hemsida: https://yellowgrey.wordpress.com

Minimalism – zen – kontemplativt

Rep i vattnet vid Ringsjöns vik, där jag kan köpa fisk och hyfsat bra ägg. Det är en trasselsudd i vattnet men om ögat följer repet kan det bli en akt i fokus. En person från flickr.com favoriserade bilden och skrev att det var en zen/kontemplativ fotografi. Men för mig är det ett nytt försök till minimalism. Ett foto-motiv som inte har sett slutet, bara början. Kanske – kan jag sätta min fot på Tibets tak någon dag. Tibets tak är en plats men framför allt en symbol för min samlade sinnes-frid. En del har bänkar. Och andra har en trappa eller veranda. Sak samma var, bara du hittar sinne-frids-plats.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Trevlig Midsommar!!

Svartöga – Thunbergia alata

En tacksam klängväxt som känns skör på någe vis. Di där gula knapparna är intressant visuellt, att försjunka in i tidigt på morgonen medan jag umgås med kråkan Arne. Om fågeln är där. Vi har fått honom att ta fint från handflatan utan att nypa till. Under helger får den gifflar av min vän. Veckorna endast jordnötter. Kråkan Arne nyper till om den är stressad av sin flock, som givetvis också vill ha en bit av kakan.

Imorse satt jag på träsoffan med den sedvanliga kaffekoppen brevid på armstödet. Det inte alltid jag tar med mig nötter ut på gårn. Kråkan hoppar från stol, till stol. Från armstöd, till armstöd. Från bordet, till stolen och sen ned på marken. Idag skutta fågeln upp träsoffans högsta kant, så stundom var den så nära att bakvingen nudda vid mig när den vände sig. Nu går det att stiga upp från en sittplats, gå in och hämta jordnötter utan att de flyger iväg och tar betäckning på garagetaket.

Vad som istället händer är att fågeln flyger till stolen närmast dörren och tittar in så att personen ifråga inte försvinner utan att ha kommit tillbaka med nötter. Så jag satte mig ned igen med nötter i knät och några i öppen handflata lagd på låret. Till slut, picka ungkråkan nötter från handflatan och den satt kvar några sekunder. Det blev en ny utmaning både för mig och kråkan. Kan man få bättre midsommar upplevelse än detta?

De största rabarberbladen är 90 cm breda

När man kryper in under bladen känns det som att kliva in i ett mindre växthus. Det är inte undra på att igelkotten trivs både som skydd och att jäsa på maten helt ostörd.

, , , ,

4 kommentarer

Lill-grå

Härom kvällen när kotten titta ut från rabarberskogen utropade jag – Nej men hej Sigge!! Det passar bra eftersom djuret mestadels består av taggar. En sigge för mig kan vara antingen en mört, kanske något vasst eller ett smeknamn på någon litet ljushuvud. Men det blir Lill-grå. Det är häftigt att kotten har överlevt tre somrar med tanke på den tuffa trafiken på Storgatan.

T. verkar ha lärt sig att vägen är farlig men där vet man aldrig vad som kan hända. Katten brukar nämligen smyga omkring i diket precis vid vägen och jaga grodor. Tveksamt vad gäller kotten om den lärt sig faran när den korsar vägen? Varje år dödas igelkottar av bildäck på just den här vägsträckan.

Ett mycket litet djur behöver vara mer försiktig än ett större.

En annan teori jag har är att hjälper man kotten med mat behöver den inte leta efter födan på större ytor? Å andra sidan är det ett vilt djur som måste ströva omkring dels för att para sig och dels för dess inneboende vildhet. Dock rensar igelkotten trädgården på hussniglar, tvestjärtar och andra småkryp trots regelbunden kvällsmat. Jag kan för lite om igelkottar, för att vara säker på deras beteende.

När jag skulle köra in till Lund och få en kortisonspruta i stortån, låg det en död kotte på vägen, alldeles nära villaområdet. Få se om Lill-grå dyker upp ikväll vid sin regelbundna tid mellan 8 – 9 tiden.

, ,

Lämna en kommentar

Majorna i Göteborg

Jag har blivit biten av att bo på hostel och så även denna 3 nätters vistelse i Majorna. En gång när jag var i Finland sov jag utomhus under stjärnorna i en fördjupning på marken för att jag missade färjan till Stockholm. Vid ett annat tillfälle tillbringa jag natten utanför dörren till Centralstationen/Stockholm för att sista tåget råkade gå tidigare än väntat.

Och motsatsen! Ett femstjärnigt hotell i Oporto/Portugal kändes lyxigt på ett krystat vis. Det som störde mig var nog kyparen i vit jacka, som sprang omkring i matsalen mellan borden med en kaffekanna och hällde det i små koppar. Alldeles för små. Jag bad om större kopp men det fanns inga.

I princip kan du sova vart som helst, huvudsaken du sover gott. Hostel är ett bra alternativ i pris och service. Det enda du inte har är fri tillgång till egen toa och dusch men det finns lås på insidan av dörren.

Åtskilliga timmar med att sitta på olika bänkar både dagtid och kvällstid.

Sjöfartsmuseet fick tillgodo en diger rundvandring för priset av 40 riksdaler.

2 timmar hos Chateau Beirut med 12 olika rätter på menyn med lång eftersmak.

Saltholmen en eftermiddag.

Många timmars spretig färd med rälsbuss genom stadens innerkärna.

Ett antal timmar på en trevlig pub med lågmält brus och argentinsk tango spelad av liten grupp.

, , , , ,

3 kommentarer

Den hickande igelkotten

Låt mig få presentera Lill-grå. Den andre om inte den tredje sommaren som igelkottshanen är tillbaka i trädgården. Var den har sin vinterdvala har han inte talat om för mig men lever gör kotten. I en veckas tid har paret igelkott gjort den berömda karusellparningen. Hanen kutar runt honan timmevis och hon låter som en mindre blåsbälg hela tiden. Sen efter parningen lever de solitära. Det är ganska häftigt att observera de skygga igelkottarna som tycks glömma alla faror omkring dem medans de gör sin dans.

Jag har ingen avsikt att röra vid igelkotten, för jag vill att den ska förbli vild och när den är tillräckligt nära är lukten skarp. Ibland hämtar kotten mig genom att bege sig ut på öppen yta. Den kan komma och ‘hälsa‘ genom att lukta på mina skor. Sen kvickt iväg. Inte undra på att tycke uppstår eftersom den är så liten men ändå så modig.

Hur kan jag veta att det är Lill-grå? Jo för det är den enda igelkotten häromkring som hickar när den mumsar på Royal Canin kattfoder. Kråkan Arne gillar det. Mr.T. knaprar på torrfodret år in och år ut utan att beklaga sig det minsta.

, , , , , ,

2 kommentarer

Rapport från 500 kvadrat

Paret duva satt och pussa varandra högst upp på taknocken.

Det växer långsamt i rinkarna men växer gör det. Idag, söndag den 4 juni, har regnet karaktären av mildhet. Det finns olika namn på regn likaväl som på snö. Smattrande regn. Kortvarig störtskur. Ihållande regn. Ett milt regn. Duggregn. Spöregn.

En roterande fyrkantig uggla på en metallstång nedkörd i jorden och med en prismas reflektioner när vinden får den att snurra runt. Tror jag vunnit en månads respit med köpet. Idag är det vindstilla och vem dyker ned i de rinkar som inte är skyddade och letar efter bästa daggmasken. Nåväl, det såg värre ut än vid första anblicken. Självklart vill mr.Trast ha feta daggmaskar. Men frågan är hur viskar jag med just den fågeln?

Kråkan Arne äter ur handen. Min vän började jobba med kråkan i mars månad med att ge den bröd på en träbalk. Nu sitter ungfågeln högst upp på stolen, bakom ryggen och tar nötter med näbben från en utsträckt handflata från bägge av oss. Vindraget av vingarna är påtaglig när den lyfter. Kråkan Arne skallar högt när ingen är ute på gården om tvättstugedörren är öppen.

Lill-grå är tillbaka och det är en hane. Nu vet jag att det med säkerhet eftersom Lill-grå sprang runt honan när de parade sig härom kvällen i en så kallad karusellparning.

Mr.T. blev skraj för Arne och katten sprang in i busken. Tre timmar senare ligger han fortfarande kvar där. Till slut fick vi hämta in ett blöt pälsknyte. Å andra sidan tror jag tiss har det bra i busken för han spejar därifrån under de nätter han vistas ute. En katt har korttidsminne så incidenten med Arne glömde han säkert bort efter en stund.

, , , ,

Lämna en kommentar

1:a halvåret lästa böcker 2017

Ge mig lite rött

Nåväl, inte riktigt ett halft-år men nästan. Det blir inga mer färdiglästa böcker under juni.

——

Robert Ludlum – Mannen som inte fanns, inbunden 408 sidor/2011. Ludlum för läsaren framåt i ett snabbt tempo och inte förrän de sista sidor avslöjar författaren intrigen, som egentligen har legat framför näsan hela tiden.

John Grisham – Partners, inbunden 383 sidor. Ett slut läsaren inte alls förväntande sig. En lysande thriller.

Ken Follett – I minnets Labyrint, pocket 382 sidor. Kiosklitteratur. En bok att läsa på långfärdsbussen eller tåget norrut. När resan är klar kan man lämna boken på sätet bredvid. Den åker till Billesholm.

John Grisham – Gray Mountain, engelsk text och pocket 497 sidor. När läsaren tror att Grisham har siktet rakt fram så ändrar han färdriktning.

Robert Ludlum – Uppdrag Matarese, pocket 478 sidor/1982. En idé om världsherravälde av en organisation som dock blir omintetgjord av två agenter. Slutet känns som om ett hastverk. Dock en mycket spännande bok.

Robert Ludlum – Täcknamn, Tortugas pocket 478 sidor/1982. En bra intrig.

Tom Clancy – Täcknamn Rainbow, inbunden 788 sidor. En ypperligt bra bok dock sista kapitlet verkar det som Clancy bara vill få boken färdigskriven och ta hem sitt arvode.

Leif GW Persson – Kan man dö två gånger? inbunden 490 sidor. En GW roman med skratt och stundom raljerande text.

Elisabeth George – Med svek i sinnet, inbunden 547 sidor. Trots lovord och guldbaggar för den här boken transporteras den till Billesholm.

Åke Edwardson – Låt det aldrig ta slut, inbunden 342 sidor. Kommisarie Winter utreder mord och får gråa hårstrån.

Elizabeth George – Aska och ära, pocket 611 sidor. Ett suveränt författarskap.

Robert Ludlum – Operation Hongkong, ponto pocket sidor 624 sidor. En briljant thrillerberättelse med agent Bourne.

James Oswald – Själarnas bok, pocket 367 sidor. En ypperlig skildring av att vara besatt.

John Grisham – Den samvetslöse, inbunden 388 sidor. För att vara en fiktiv berättelse tycker jag nog den är realistisk.

, ,

2 kommentarer