Barbro

Fotografering är en förlängd *sinnesarm*. Med kameran i min hand kan jag visualisera min värld.

Hemsida: https://yellowgrey.wordpress.com

Hösten är min tid

Joo, helt sant hösten är min tid. Det är kallare i luften och träden ger ett färgsprakande skådespel som därefter tappar sina blad, för att gynna marken med löv som ett täcke. Kretsloppet som aldrig upphör i naturen – livs/döds/livsnaturen. Moder Jord sköter sina åtagande helt själv, lika naturligt som andningen utan ett skrivet regelverk och klocka. Mitten av augusti anlände hösten i år, en vind som talade om att snart gulnar träden och flyttfåglar drar söderut. Men i själva verket från denna vindpust, tar det några månader av naturen i förberedelse innan vårt öga ser att hösten är här.

Annonser

, ,

Lämna en kommentar

Glasbitar i taket på Tjuvholmen

Bägge mina ben har blivit starka men stundom känner jag att kroppen inte mäktar med när tillräcklig sömn och vila för mig uteblir. Då blir jag som en gnällig 4-åring, allt utom snoret som rinner från näsan och vill varken eller. Men dock gick jag till Tjuvholmen, från Cochs Pensjonat i ett regnigt Oslo för att se ett berömt konstmuseum, fast utifrån. En längre paus för kaffe och muffins.

Det jag hittade på vägen tillbaka i ett shopping center var snyggt, hängande glasbitar. En salig röra av svarta trådar och glasbitar. Jag såg inga katter men däremot mängder av sparvar. Den andra dagen hade mrs.babs bröd i fickan för att vid sittpaus mata fåglar. Varför skulle inte städer kunna sätta upp foderautomater lite här och där, just för småfåglar. Samtidigt som de tömmer papperskorgar på gator och torg, fylls foder till fåglar under vintern.

Tänk vilken sorg det skulle bli om kvittret från städer försvann? Å andra sidan, har många öronsnäckor i öronen, så de hör ändock ingenting mer än sin utvald musiksmak eller lyssnar till en ljudbok. Inte för att jag ska sätta en pekpinne till dagens ungdom, för jag själv tänkte inte alls på fåglar när livet lekte som bäst. Gårdagen var inte bättre, än vad den är idag. Det är bara nya ideér alltefter vi lever våra liv.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Bänkarnas bänk

En association till Janis Joplin och det är sången om Mercedes Benz, för jag tyckte att jag hörde hennes stämma på kullen. Efter att ha klättrat uppför en brant backe, satt min vän och jag på bänken och såg ut över det som fanns i området, för mig det glittrande ljuset. Bänkar är bra eftersom de har en märklig effekt på tänkandet. Antingen blir jag tyst. Ett så forsar tankarna fram från gömda fack, det beror lite på vad som händer under dagen.

Reflektionen över Oslo är att överallt fanns det bänkar till och med under skyltfönster och så himla behändigt för trötta ben. Park och torgbänkar antingen av sten eller trä med smidesfötter. Den andre reflektionen är att Oslo inte kändes som en stenstad med fåtal träd för syns skull utan mer som att komma till en stadsidyll med mycket träd och grönska. Mesta-dels är det, de fyrkantiga husen och skyskraporna som dominerar en stad men i Oslo var det som om träden fick företräde framför glas och betong.

Som vanligt köpte vi spårvagnskort för att åka till ändstationer och hann med en tur och retur österut och halv resa norrut. Någon tunnelbana blev det inte, för att åka ut till förorterna. Det skulle behövas några dagar till för ett sådan expedition. Mitt motto är att flanera och sitta på bänkar för att känna pulsen i staden. Är det så att tycke uppstår, kan man alltid åka tillbaka vid senare tillfälle och uppleva mer.

, ,

4 kommentarer

Här och nu

När teori och praktik sammanfaller får jag några ögonblick av här och nu. Känslan var så psykisk stark att ingenting av världslig vånda kunde få mig ofokuserad inne i trädtunneln. Allén är inte konstgjord. Säkert bara framodlad under åren, för att alla människor som besöker Finstorp naturreservat ska kunna smyga där med sina fötter bland synliga trädrötter och löv. I här och nu finns inte dåtid och ej heller framtid. Det finns bara ett tidsflöde som kallas för här. Upplevelsen liknar djupmeditation, fast i rörelse.

, , , , ,

3 kommentarer

Frökapslar från klängväxten Svartöga

SvartögaThunbergia alata

Naturen är sinnerik,  verkligen.:) I varje frökapsel låg fyra svarta frön och dessutom kändes frökapsel len mot kinden. Det var min vän som hejdade min hand innan sekatören skulle klippa av svartögas rankor. Om jag har tur gror fröna nästa vår och prakten av svartöga kan ses en gång till. Vallmo stänglarna med kapsel hängde jag upp i ett träd så vinden kan blåsa iväg dem sen.

Snart går trädgården in i vintervila och jag tycker att årets odlingssäsong trots mycket regn har varit bra. Det beror alldeles på hur man definierar väderlek. För mig personligen finns inget dåligt väder, det är bara att anpassa sig. Vira blåtira, ett smeknamn som denna kvinna inte vet om att hon har, vill ha ett väder där det regnar på natten. Vinden får inte blåsa för mycket och temperaturer runt 25 plusgrader under sommaren. Vintern får inte vara för kall eller isig just precis runt 5 minusgrader.

Därför beundrar jag fåglar och fyrfota djur som anpassar sig till klimatet och dess omgivning. De har fått egenskaper att överleva under bistra tider som igelkottens vinterdvala. Varför ger du Simson den äldre föda? På grund av biltrafiken, som har dödat 8 stycken kottar från maj till oktober bara i år.

, , , ,

Lämna en kommentar

Förmodligen de sista kvälls-solstrålarna

ISO 200 – 105 mm – f/5,6 – 1/500 sec – klockan 19.26

Mindre och mindre tillfällen att fånga bilder av spindelväv i kvällssolen. Men å andra sidan är det inte mycket att be för eftersom vi har 1 oktober idag. De två igelkottarna är superskygga, få knappt se på dem och de springer iväg med pilens hastighet. På våren verkar kottarna mer sociala och då handlar det nog om att få tag i mat och vatten. Nu i oktober är det mer som en kamp om tiden, att få tillräckligt med fett för att överleva vinterdvalan. De har helt enkelt inte tid att vara mer sociala, än vad de är. Inget djur att klia under hakan precis.

Märkliga och roliga upptäckter i trädgården.

,

3 kommentarer

Mörkblå raggsockor

Sparta, ekologiskt utsäde. Stora tomater.

Jag undrar vad igelkotten luktar när hennes nos nuddar mina raggsockor? Det blå garnet verkar oemotståndligt eftersom djuret har luktat på dem tre kvällar å rad. Igår, tänkte den sätta sin femtåiga fot och kliva över min fot men ångrade sig i sista sekunden men gick dock väldigt nära runtom istället.

Avståndet till kotten blir nära och jag får impulsen att dra med pekfingret över taggarna som jag gjorde med nykomlingen. Den lille dog av svält. Hon klarade inte konkurrensen med de 4 stora kottarna som besökte trädgården i några veckor och sen försvann de. Nu är det kvar 2 stycken torrfoder ätande bollar. Jag häller vatten i skålarna, så att torrfodret sväller lite och då får de i sig vätska och Simson slipper hicka.

Torrfodret ligger inte alls lång stund i skålarna, de verkar höra när jag ställer fram dem omkring sjutiden på kvällen, för straxt är de där och knaprar. Kanske är det så att kottarna är regelbundna eller styrs av dagsljuset. I somras kom de fram nio/tio i kvällningen. Synen är dålig, nu har jag förstått det. Simson sprang på ett av bordsbenen en kväll. Däremot är hörseln och luktsinnet fenomenalt bra.

Hur mår tiss? Än så länge sörjer han inte över att sommaren är slut. Katten går ut i regn och storm, molnigt eller helst soligt givetvis, den väderlek som vi alla föredrar. I yttersta nödfall använder T. lådan inomhus men då är han riktigt sjuk som med den borttagna kindtanden. Katten är lika gammal som jag och märker en viss trötthet hos honom på det 13:e levnadsåldern.

Ibland får han spel i korridoren av oförbrukad energi och travar som en häst fram och tillbaka. Andra gånger är han nöjd och belåten och kuttrar som en fågel. De gånger jag åker till saluhallen och köper nya ägg med orange gula passar jag på att köpa kvalitéts kyckling. Vid ett tillfälle sa jag till kycklingmannen att katten ska få smaka och gesten tillbaka såg ut som han hade svalt 2 citroner men varför ska inte en katt äta bra? Visst kan man köpa kattmat från Lidl för sex spänn problemet är att han fiser så illa. Ofta får han den maten som blir över vid mina middagar. Katten är nosexpert på utgången mat som pressad skinka. När experten talar, slängs det från kylskåpet direkt ned i biopåsen.

Kajan är som bortblåst. Kanske fågeln förbereder flykt söderut eller så håller han sig till flocken för snart är det kallt och då behövs fler för att klara av snö och kyla. En teoretisk tanke?

Själv har jag börjat läsa boken Romanov – den sista tsardynastin med 851 sidor. En tegelsten som jag inte kan ha med mig till sängen när det är tid för kvällsläsning eftersom jag inte klarar av att ligga på rygg särskilt länge. Därav läsning av 2 böcker. En i soffan och en mindre bok. Det blir en stunds läsning av Gerda Antti – det är mycket med det jordiska, tidig morgon. Jag har under åtskilliga år längtat efter en själ som tänker likartat som jag. Det är som att läsa om mitt eget liv i mångt och mycket. Dessutom känns hon nära eftersom hon bor i Sverige.

, , , , , ,

2 kommentarer