Arkiv för kategorin T.

Senior.T fick solsting

Solsting är inget behagligt. Jag tar en blöt handduk och virar runt huvudet och om jag kan, ligga i ett svalt rum tills yrsel och överflödig värme har försvunnit.

Solen gav oss 29 – 30 grader varmt och då vet ju jag vad klockan är slagen. Inomhus mitt på dagen och i en underbar kvällning sitta ute och dricka kall öl.

Senior.T. eller katter borde jag säga, har en fenomenal instinkt att ligga där det är svalt. Mitt i heta solen, kommer katten oftast ut från ett av sina gömställen med sval päls. Icke denna gång.

Katten lutade betänkligt åt sidan när han gick och andningen var kraftig. Han kunde knappt ta sig uppför trappen och dessvärre inte heller upp på min kontorsstol som senior.T. tycker är hans.

Efter en stund, fattade vi ju vad som hänt. Solsting. Värmeslag. Katten är mellan 14 – 15 år gammal. En blöt liten handduk på kroppen, precis som jag får göra. Och ge vatten. Efter en dag hade han bra balans och huvudet satt där det skulle.

Ärligt, trodde jag inte att katter kunde råka ut för solsting men reflekterar, ju äldre någon blir, desto lättare att råka ut för värmeslag. Jag har lärt mig – minst en liter vatten om dagen – när solen är riktigt varm.

Kajan Arne har näbben öppen och sitter i skuggan. Igelkotten får torrfoder blandat med vatten. Om kotten bara äter torrfoder får han hicka.

p.s. När tiss tycker att han har fått nog av världen

lägger han framtassen över sina ögon.

2 kommentarer

Katt, kaja och människospår

Kajans spår påminner om tygtryck på gardiner. Ordet jag tänker på är kråkspark. Arne och hans följeslagare och ett antal kajor, skata, trasten och en bofink har fått giver av torrfoder och potatismos den här vintern. Det finns gott om potatis i förrådet.

Senior.T. muttrar när tassarna känner kallt underlag, så det går snabbt att pinka och sen in igen som en galopperande häst tar han snabbt dörrkarmen in till hallen vilket gör att han glider i farten. Katten sover en hel del, vilket jag också gör. Känns som om jag gick in i idé.

Det var fantastisk fint väder rejält med sol och kyla. I söder fönster blir det varmt, efter en stund vill tiss ut eftersom han tror att det är likadant utomhus. I det avseendet är vi lika, katten och jag. Varmt inomhus – kallt utomhus. Vi har vett att ta på oss skorna men det kan inte katten göra. Han möts av kallt underlag i och för sig är tamdjur ganska tåliga men katter kan frysa ihjäl. Vilda djur har helt andra förutsättningar.

Spåret av en sko kommer självklart från en människa som använder ecco dojor. Jag har mental draghjälp den här vintern att ta dagliga promenader mitt på dagen. Det är gott när sinnet vet att en varm kopp kaffe väntar.

Fåglarna har börjat smått att sjunga, för våren är ju här – för dem.

Lämna en kommentar

Äntligen!!

Nu har rabarberbladen blivit tillräckligt stora för att senior.T. ska kunna ta en siesta mitt på dagen. Jag vet en svartvit katt som ofta kommer att sova där i sommar och långt in på hösten. Likaså igelkottens matplats finns under de gigantiska bladen. De får stödfoder, för att undkomma däckdöden. Än så länge en yngre kotte och fler lär det bli.

En tofsmes har okuperat en ventilationslucka med ett metallgaller på utsidan på vårt hus. Hur många fågelungar som finns därinne vet jag inte. Tofsmesen flyger i skytteltrafik fram och tillbaka med mask i nabben. En åskådare följer fågeln var dag och gläfser och försöker lista ut hur han ska ta dem. Jag tror dock inte katten kommer att lyckas.

Duvparet badar och dricker i det upp och nedvända locket på vattentunnan och sen flyger de antingen bort till boet eller lyktstolpen vid tomtgränsen. Tidigare i vår flög bägge duvorna i skytteltrafik med kvistar för bobyggande i en stor barrbuske. Ibland ligger de två och kuttrar på gräsmattan. De känns så godmodiga.

Kajan Arne är kvar och lätt att känna igen. Fågeln har en vit vinge på höger sida och den är mer orädd än de andra kajorna. De finns fem, sex stycken som är här regelbundet. Min vän och jag har kommit så långt med Arne att han vågar hämta en bit varm pannkaka, sittandes i knäet en kort stund. Och jag har känt fjäderdräkten mot ena handens fingertoppar när den äter ur handen. Det kändes som att hämna i paradiset. Kajan Arne är en vild fågel som närmar sig människor. Och vi den.

, , , , , ,

Lämna en kommentar