Arkiv för kategorin Portugal resor

Statistik från ett gathörn

2016-06-19-DSC_5976-2

I ett gathörn av världen, satt jag närapå 4 timmar men inte hela tiden stilla på rumpan. Jag gillar att skriva saker och ting på servetter. Den här gången räknade jag bilister som for runt hörnet där taverna låg. Under 1 timme räknade jag fordon – 35 kvinnliga förare och 65 manliga. Vad säger det? Egentligen inte så värst mycket eftersom detta gjordes endast en gång och under ett tillfälle. Mer rättvist skulle vara om man återvänder en gång i veckan, låt säg under en månad. Men fördelningen av manliga och kvinnliga förare är frappant – just i den här timmen.

Om jag nu skulle sitta i någon annan storstad och räkna bilister i ett gathörn, får jag då liknande resultat?! Nästa gång…

2016-06-03-DSC_5824

Lokalt matställe. Trångt om utrymme men överflöd på portugisisk gästvänlighet. God mat och bra Vino Verde vin till ett mycket hyfsat middagspris.

——————–

p.s. Personligen har jag rest till Portugal 4 gånger. Besökt Budapest, Ungern – Prag, Tjeckien – Danmark/Köpenhamn/Norrebro. Vår personliga vän, som är också blir en guide nämner att Porto är mer gästvänligt, än Lissbon. Jag kommer att tänka på alla dessa kvarter, gathörn, varhelst du än befinner dig i världen, har sin egen prägel. Vad de flesta har gemensamt, är att vi rör oss inte så gärna från vårt eget kvarter, stad eller by. Och att vi ser på världen från vår egen bubbla vare sig man bor i Norrebro, Prag, Stavanger eller Porto. Så hur mycket gästvänlighet har Porto i jämfört med Prag eller Budapest?

, , , , ,

Lämna en kommentar

En David Lynch bar

En David Lynch bar.

En bar utan namn på dörren. En bar i rött och svart.

Svart målat kakel på toaletterna med svart golv. Punkmusik som strömmar ut i en stor lokal med en hög och lång bardisk men inga barstolar. Galeria de Paris, en smal, kullerstensgata fullt med barer i Portos centrum, där också vårt hotell fanns.

De människor som satt i baren utan namn, var gång jag kom in, var ungdomar med datorer framför sig, Ipad eller mobil i handen. Sista kvällen på vistelsen sa min vän – det är en vampyrbar men vi är oantastliga för vårt blod vill de inte dricka. Baren utan namn, lockar in gäster som söker något. En del kommer ut levande härifrån medans andra inte gör det.

Associationen till vampyrer känns inte helt fel men föga troligt. Intrycket från baren utan namn skapar idér till filmskapande, reflektioner och fotografering.

Galeria de Paris gatan hade hålligång till 04.00 tidig arla var natt och särskilt fredagskvällen blev gatan en folkhav av portugiska, spanska, engelska röster men i David Lynch baren satt fortfarande bara ett fåtal människor vid midnatt. Förbipasserande tittade in genom fönstret men de tvekade och gick vidare till nästa barställe. Hur kan en barägare överleva på strökunder? Det glömde jag fråga ägaren – om han ägde fler barer i Porto?

2016-06-06-DSC_5939

, , , , , , ,

3 kommentarer

Det är tufft att vara turist

2016-06-04-DSC_5856

Tufft att vara herrelös hund men bilisterna verkar sakta ned och väja undan för den skabbiga, magra hunden. Jag såg några skamfilade katter. Någon hade gjort skyffe med tak för katter på en avsats i en backe. Porto bjuder på backar i 35 graders lutning både nedför och uppför. Vissa gator än brantare men dock inte lika branta som i Alfma i Lissbon.

Vad jag menar med att det är tufft att vara en turist i annat land, är på grund av att jag går dubbelt mer än vanligt. Hela tiden. Sena nätter. Ms.babs brukar somna före midnatt men på resa blir det oftast efter midnatt. Även om jag flanerar sakta eller sitter i ett gatuhörn under ett antal timmar med en superbock, iaktar folk och omgivning, blir miljöombytet ofta brutalt.

, , , ,

3 kommentarer

Ett rum med utsikt

2016-06-04-DSC_5834

En bakgård, ett gytter av hus med tegeltak. Trångt. Inte som hemma med lite mer omkrets omkring husen. Ibland flera meter, andra gånger kilometer och även mil emellan hus och torp. Men dock är det själsliga rummet mycket större i portugallien än hemmavid. Det är förmodligen en inre känsla och som turist i en stad, där jag kan roa mig en vecka som prinsessa.

Det är billigt i Portugal i jämfört med Sverige. Och därför lever jag, där som en liten prinsessa. Tanken är angenäm men endast tillfällig.

Ett rum med utsikt, är en film från 1985. Jag har aldrig sett den, men ibland så kan jag läsa titlar som just denna på flickr. Alla hotel har utsikt, åt något håll beroende på vilket rum jag får. Även mitt hem har utsikt. Jag brukar sitta på olika platser för att få utsikt från ett annat håll inom husets väggar. Utomhus gör jag likadant betraktar ägorna från olika vinklar för att se perspektivet.

, , ,

4 kommentarer

Porto, Portugal 2016

Cristal Guest House, Galeria de Paris 48

Centralt i Porto, party-hålli-gång-gata, mycket servicevänlig personal.

————————

4:e resan till Portugal. Jag är förtjust i landet, folket och framför allt att det inte går att steka ägg på trottoaren. Värmen i Portugal passar mig alldeles utmärkt. Det är ett par grader kallare i Porto, som ligger norrut i landet. Resan till Portugal sker i glappet mellan färdig fröplantering, utplantering av sticklingar och att det finns färsk gräsklipp i rinkarna. Sen juni, juli och augusti är fortlöpande hobbyodling.

Trädgården kan lämnas en vecka utan skötsel därefter kan det bli kinkigt. Slutet av maj och hälften av juni är varm och torr nästan inget regn. Vi har vattnat varannan dag och utan gräsklipp hade jorden förvandligts till damm och daggmaskarna hade grävt sig djupare ned. Ja vet att man inte får önska sig regn en svensk sommar, men jag gör det. Ett par dagars ordentligt regn så all växtlighet får vad den behöver.

Ja just det var om den fjärde portugalresan. Jag hittade ett par violettrutiga byxor som kan användas i trädgården. 9 stycken tvålar med olika dofter. Att äta på lokala små hak är bäst, billigast och där finns inte så många turister. Porto bjuder på utmärkt portvin. Jag såg en flaska från 1858 som kostade 2500 euro.

Vår personliga guide som är en portugisisk arkitekt nämner att öppnas en röd portvinsflaska, som har varit lagrad i t.ex. tio år, bör den drickas samma dag eftersom luften förstör ett gammalt portvin.

2016-06-02-DSC_5769

, , , , ,

2 kommentarer

Portugisisk marknad och Aloe Vera

2014-06-13-DSC_0200

Fotovinkeln är något udda, jag fick liksom hänga mig ut en bit från räcket för att fånga en förmodligen slaktare eller köttstyckare. Frukt, vykort, en kaffe för 60 cent, fisk och allehanda pryttlar för både turister och innevånare från Porto. Öppet mellan 9.00 och 15.00.

Men jo, det viktigast var att köpa en Aloe Vera som kostade 3 euro och ta med mig hem i ryggsäcken. Växten klarade sig hela vägen med en mellanlandning i Bryssel.

2014-06-13-DSC_0196

Det var ingen exklusiv marknad med tanke på vackra kläder, tyger och mattor som i Istanbul men dock en marknad. En portugisisk säljare är inte lika påflugen/påstridig som en turk. Om och när jag pillar på något och visar ett intresse så frågar han men släpper det om jag säger nej. En turk fortsätter att tala för varans kvalité i all oändlighet.

Aloe Vera växten ville jag köpa för att se skillnad och det finns ingen. Tvålar för 8 euro. 2 tshirt för 4 euro stycket. Så klart en hel del Vino Verde som är mycket läskande och varje middag kostar ungefär 20 – 30 euro med bröd. Spårvagnen kostar 2,50 euro.

Det är billigt i Portugal i jämförelse med Italien kantänka, även Spanien. Inte för att jag har åkt dit men checkar man in hotell priser är de mycket dyrare än i Portugal.

, , , , , , ,

2 kommentarer

En hyrd Polo, palats och rullgardiner

2014-06-10-DSC_0112

Ett alltid pågående tema i min fotografering är, en reva i tiden. Här fanns den i en slags rullgardin i ett palats i Guimaraes, nordväst om Porto. En stad där de flesta gator var enkelriktade och väldigt lätt att snurra runt några varv i en hyrd Polo, för att hitta till hotellet. Med några smärre fadäser lämnades bilen tillbaka i Porto efter 2 dagar med en körsträcka på ca 10 mil.

2014-06-10-DSC_0105

Ett av de handgjorda fönsterglasen i Palace of the Dukes of Braganza.

, , , , ,

7 kommentarer