Två veckors eftertanke om livets väl och ve

Senior T. gör sig bra framför ett draperat badlakan och med det fina höstljuset som strilar in genom fönstret blir det spännande. Stolen är en av kattens privata ligg-ställe. Hur många ställen? Lika många som vi, kan tänkas ha.

Vid den förra ischias attacken, 2015 tog det 5 veckor av skoningslös smärta innan det klingade av. Den gången fick jag praktisk hjälp av en naprapat – en dry needle behandling och på köpet följde en sittställning som är mycket användbar i alla väder. Ischias är en grym smärta för det gör så ont att du släpper allt du håller på med. Och lägger dig i sidoläge, i mitt fall, tog fyra – fem dagar med känslobortfall och domningar från rumpa ned till stortån. Hela förloppet från rörlighet till sidoläge gick bara på några timmar.

Däremot började jag dag två med sittställningen rekommenderad från idrottskliniken. Den kan ses om du trycker på ischias. Det finns ytterligare en mjukövning där du svankar med ländryggen, ståendes på alla fyra och låter svanken jobba sig uppåt och sen ner igen. Det finns en svank övning med stol men tycker inte att den är lika effektiv.

Idag den 16 dagen har mjukträningen påbörjats med madrass på golvet. Så om smärtan är väck tills söndag tog det 3 veckor därför att jag fick verktyg. Det är busenkelt när man har kunskap.

 

p.s. Senior T. har accepterat hösten med dess regn

och kyliga kvällar. Katten är inne på nätterna.

Det finns två eller tre igelkottar som äter än för det

det är inte minusgrader. Kajan Arne är för tillfället upptagen

med annat.

Annons

1 år yngre och 20 kg lättare

En trasigt fönster med utsikt mot Norreport i Köpenhamn.

Min vikt är nere i 64 kg och verkar ha stannat. Är det så att jag minskar under 60 kg, tyckte doktorn att jag hör av mig. 2010 hade jag en vikt på cirka 85 kg. Under en tidsperiod stod vikten helt still då mina benmuskler jobbade för att bli friska efter höft-operationen. Det som känns än märkligare är att för andra gången uppleva att jag har blivit ett år yngre.

I själva verket har det bara förflutit 2 år, inte tre år, av den senaste kroppsliga problematiken. Allstå,:) har jag nu ett helt år till förfogande. Att vi ska ställa om klockan en timme, natten till söndag, är en ganska befängd idé av de som tror sig veta nåt. Jag tror inte att svenska folket lägger sig en timme senare och sover en timme mer.

Ärligt, så fick jag huvudbry med årets födelsedag. Det är som om den faktiska tiden inte är viktig längre mer ett tidsflöde. Vi, människor är så noga med vilken ålder vi har. Antingen vill vi inte fylla år, jo upp till en viss ålder men sen är det betydelselöst. Ibland till och med besvärande att säga jo men jag är 75 år. Skulle nog påstå att ålder är en attitydsfråga. Egentligen fyller jag år varje dag eftersom jag vaknar, andas och lever min dag oavsett specifik födelsedag.

Gerda Antti skriver i sin bok – Det är mycket med det jordiska. ”Man blir av med förkylningen, och sen får man influensa.” Precis så har det varit för min del. Ytterligare ett citat från Gerdas bok – Elände är livets väckarklockor. Jag emotsäger det inte alls. Livets elände har mycket bättre förutsättningar än att få botox plastik för bättre pussmun eftersom botox endast förändrar det yttre.

Det svåraste i motgångar är att betrakta sig själv med distansering för att till slut smälta ihop igen – med sin egen sanna livs-kärna. Och om man då har förändrats från omgivningens tankar och ideér och det känns omöjligt att bli densamme igen, så får jag hitta ett nytt sätt att leva.

Vita näckrosor, grässtrån och en madrass.

Strövområdet i Finstorp

Under ett par dagar bjöd augusti på ett medelhavsklimat med mycket fuktighet i luften och 20 grader varmt. Finstorp ligger int så värst långt iväg med bil. Det bästa är att jag kan ta med mig den röd/vitrandiga madrassen, fälla ned mig som en trädstam på sidan och somna i godan ro.

Inte för att jag drömmer något men väl totalt avslappnad av skogens ljud och lukten från sjön som omsluter mig in i sömnen. Det finns 6 halvstora änder och en ängslig andhona som noga bevakar sina småttingar. Till ljudet av andungarnas slurpande ljud efter småkryp på vattenytan, vindens sus som får bladen på träden att ljuda och surrandet från humlor och trollsländor blir världsliga ting helt betydelselösa.

De senaste fem veckorna har jag varit attackerad av diskbråcket i ländryggen. Det är snart över i-och-med att kroppen vill läka sig självt kombinerat med mjuk träning av svank/ben och bål. Det bästa stället för mig i en sådan omständighet är att vara invid en sjö.