Röda lösa strömtåtar

..som hänger ned i trapphuset på Kioskgatan 3. En stege. En stark lampa. Hantverksslammer av hammare och skruvdragar surr. Blåställ och skruvmejslar. Reparation som gör saker bättre och stabilare.

Den sista rehabtorsdagen blev en utvärderingsdag på hur man som dagvårdspat. tyckte konvalescensen har varit. Jag är mer än nöjd. 8 veckor har varit perfekt helt enkelt. Jag har fått mitt kroppsligt onda bekräftat och med uppföljning på plats med nya träningsformer och dessutom individuella samtal med sjukgymnast.

Hatthyllan, a, ja den hyllan med skuggor som alla i princip springer förbi varje timme, varje dag – året runt tills en ms.Babs förevigar hatthyllans existens.:) Nä, det blev som ett roligt experiment. Ett sätt att fördriva tiden i håltimmar under dagen mellan besök till arbetsterapeut, sjukgymnast, varmbassäng och träningshall en timme med viss tillrättavisning av rörelser för maximalt utnyttjande.

Annons

Det är inte kul att ramla…

..eftersom det gör ont, men med en daglig medveten träning av kroppen kan jag få kontroll på överrörligheten. Jag har alltid varit sån här. Rörlig! Alltid ramlat, svimmat och vrickat mina fötter! Min brorsa sa en gång att om det finns en fotbollsplan stor nog för att kunna se fritt och ledigt, så nog ramlar hon trots fri sikt. Det behövde inte vara en sten kunde räcka med en liten osynlig grop.

När så min höft-operation genomfördes 2010, föll min kropp likt ett uppstapplat korthus singlar ned till bordsytan. Revansch är tagen i stora mått men det fattas ungefär 15 procent för att jag ska kunna säga att allt är ok.

En och halvtimme hos en professionell sjukgymnast i Lund, som i höst kommer att lära mig att gå på ett smidigare vis. Jag trodde att det fungerade hyfsat med gåendet men så är det inte. Jag använder för mycket energiåtgång till att föra fram 164 cm. Sjukgymnasten sa även – allt det man tränar på britsen tar man inte med sig ut på golvet.

….Hennes mening tål att fundera på, inte sant?

Som en Ferdinand

Ni vet tjuren Ferdinand som sitter under sin ek och luktar på sina blommor medans världen utanför rusar vidare kanske för att jaga ifatt hälsa, lycka och välgång. Jag kände mig så igår när mina steg tog riktning mot reumatologen och besök hos sjukgymnast.

Just nu är det viktigt för mig, att stå still några minuter vart jag än är. Och så såg jag de här blommande träden och en svag doft nådde min näsa. Ljuset är fantastiskt mjukt nu i april månad.

Jag ska lära mig en ny gångstil och det känns ganska bra. En smidig gångart börjar med tårna och fötternas stabilitet. Tänk, vilken graciös liten drottning som kommer att vandra runt på gator och torg framöver.:)