Inlägg taggade filosofi

9 år med WordPress

Skrutt äpplen till 2 par trastar.

Inte för att trastarna kan samsas om ett äpple men alla fyra fåglarna har knaprat flitigt hela hösten. De sista skrutten frös och påminner om små punkterade fotbollar. Det är fint det med fåglarna, för inget går till spillo i rest-bröd eller blötmaten som mr.T inte vill ha. En del skulle säga att katten är bortskämd med stekt torsk, rest från en stek, laxbitar, köttfärs men varför ska inte tiss få äta bra mat? Varje vecka bli borstad och efteråt få en gula för att bibehålla sin lena päls?

Ja just, nio år med wordpress. Jag betraktar wordpress som en dagboksanteckning. Jag skriver inte om mitt hjärtas inre men närapå. Det började med en grön bok som hade hänglås, omkring tioårsåldern och sen blev skrivandet en kul vana. Varför samla alla reflektioner i huvudet?

Det elfte krigsärret får jag om ett par månader – Januari eller Februari. Ett basaliom, godartad hudförändring på kinden. Det positiva är att de kan skära utan att sänka Marcoumar/blodförtunningsmedecin. Däremot blir det mindre trevligt att ligga still på rygg i cirka 40 – 60 minuter. Det erbjuds en hård brits och en stark lampa i ögonen. Nice!

Livet på 500 kvadrat tuffar på med ljusare dagar allteftersom.

Annonser

, ,

Lämna en kommentar

Det händer alltid någonting

En sensation kan ses, höres och lyssnas kortare än till brevlådan runt knuten. Jag tror att jag vet alla hemligheter om smått och stort men gör jag verkligen det? Det finns en hel mängd visdomsord som man kan utnyttja så där i början av livet men de byts ut, förkortas eller omformuleras med tiden. Erfarenhet är ingen måttstock på hur man ser på ålder eller på sig själv. Erfarenhet är att inte göra om sina misstag.

Häromdagen satte sig trädgårdssångaren hona på fönsterblecket i stora rummet och tittade in. Hur vet den lilla fågeln vart jag sitter? Jo, det är dags att köpa vildfågelfrön till vintern. Jag märker hur sparvarna samlas i träden. De får vad som finns. En näve jordnötter ett par gånger om dagen. Trasten äter äpplen. Skatan nötter. Kajan nötter och bröd. Men när allt kommer till, äter fåglar vad de kommer åt.

För Gerda fortgår livet i boken – det är mycket med det jordiska – som jag ibland omformulerar till – det är mycket med det jordnära. Vi kanske menar samma sak. Jordnära är Gerda Antti, mer nära-naturen-människa får jag leta efter. För henne kan det vara himmelskt att se asfalten glittra efter ett regn. Ofta tror jag att vi missar just det – nära – i tillvaron. Vi, vill alltid vara någon annorstädes. I fredags promenerade jag travbanan runt och har inte gått där sedan i maj månad i år. Det kändes gott helt enkelt.

, , , , , ,

Lämna en kommentar

1 år yngre och 20 kg lättare

En trasigt fönster med utsikt mot Norreport i Köpenhamn.

Min vikt är nere i 64 kg och verkar ha stannat. Är det så att jag minskar under 60 kg, tyckte doktorn att jag hör av mig. 2010 hade jag en vikt på cirka 85 kg. Under en tidsperiod stod vikten helt still då mina benmuskler jobbade för att bli friska efter höft-operationen. Det som känns än märkligare är att för andra gången uppleva att jag har blivit ett år yngre.

I själva verket har det bara förflutit 2 år, inte tre år, av den senaste kroppsliga problematiken. Allstå,:) har jag nu ett helt år till förfogande. Att vi ska ställa om klockan en timme, natten till söndag, är en ganska befängd idé av de som tror sig veta nåt. Jag tror inte att svenska folket lägger sig en timme senare och sover en timme mer.

Ärligt, så fick jag huvudbry med årets födelsedag. Det är som om den faktiska tiden inte är viktig längre mer ett tidsflöde. Vi, människor är så noga med vilken ålder vi har. Antingen vill vi inte fylla år, jo upp till en viss ålder men sen är det betydelselöst. Ibland till och med besvärande att säga jo men jag är 75 år. Skulle nog påstå att ålder är en attitydsfråga. Egentligen fyller jag år varje dag eftersom jag vaknar, andas och lever min dag oavsett specifik födelsedag.

Gerda Antti skriver i sin bok – Det är mycket med det jordiska. ”Man blir av med förkylningen, och sen får man influensa.” Precis så har det varit för min del. Ytterligare ett citat från Gerdas bok – Elände är livets väckarklockor. Jag emotsäger det inte alls. Livets elände har mycket bättre förutsättningar än att få botox plastik för bättre pussmun eftersom botox endast förändrar det yttre.

Det svåraste i motgångar är att betrakta sig själv med distansering för att till slut smälta ihop igen – med sin egen sanna livs-kärna. Och om man då har förändrats från omgivningens tankar och ideér och det känns omöjligt att bli densamme igen, så får jag hitta ett nytt sätt att leva.

, , , , , , ,

8 kommentarer

Här och nu

När teori och praktik sammanfaller får jag några ögonblick av här och nu. Känslan var så psykisk stark att ingenting av världslig vånda kunde få mig ofokuserad inne i trädtunneln. Allén är inte konstgjord. Säkert bara framodlad under åren, för att alla människor som besöker Finstorp naturreservat ska kunna smyga där med sina fötter bland synliga trädrötter och löv. I här och nu finns inte dåtid och ej heller framtid. Det finns bara ett tidsflöde som kallas för här. Upplevelsen liknar djupmeditation, fast i rörelse.

, , , , ,

3 kommentarer

Vita näckrosor, grässtrån och en madrass.

Strövområdet i Finstorp

Under ett par dagar bjöd augusti på ett medelhavsklimat med mycket fuktighet i luften och 20 grader varmt. Finstorp ligger int så värst långt iväg med bil. Det bästa är att jag kan ta med mig den röd/vitrandiga madrassen, fälla ned mig som en trädstam på sidan och somna i godan ro.

Inte för att jag drömmer något men väl totalt avslappnad av skogens ljud och lukten från sjön som omsluter mig in i sömnen. Det finns 6 halvstora änder och en ängslig andhona som noga bevakar sina småttingar. Till ljudet av andungarnas slurpande ljud efter småkryp på vattenytan, vindens sus som får bladen på träden att ljuda och surrandet från humlor och trollsländor blir världsliga ting helt betydelselösa.

De senaste fem veckorna har jag varit attackerad av diskbråcket i ländryggen. Det är snart över i-och-med att kroppen vill läka sig självt kombinerat med mjuk träning av svank/ben och bål. Det bästa stället för mig i en sådan omständighet är att vara invid en sjö.

, , , ,

6 kommentarer

Protokoll från 500 kvadrat

Svartöga (Thunbergia alata) Drygt 168 cm.

Alla tomatplantor är mer eller mindra höga som mindre träd med frukt. Åh, så jag längtar att smaka på dem. Gallring av morötter pågår för fullt, likaså en och annan stjälkselleri slinker ned i soppan. Vid ett tillfälle, kröp jag som en snigel mellan rinkarna för att rensa under tomatkvistar som lyckas smita ut från trärinkarna och ligger på marken. Precis där till vänster i ögonvrån är det som en skog av blad från – Guldbär eller kapkrusbär, Physalis peruviana och luktar mylla från klimatet under plantorna. En liten kotte skulle trivas bra med att bli osynlig i trädgårdsodlingen, för det var så jag fann Lill-grå första gången som hade gömt sig bland löken. Denna sommar har jag lärt mig att tjuva tomatplantor och få dem mer stabila.

Igelkotten är den mest regelbundna varelsen jag någonsin träffat på. I förrgår visade han sig mitt på dagen vilket är ovanligt, lite torrfoder var gott nog, sen försvann han in i en frodig grönska. Lite senare vid åtta-niotiden på kvällen, vilket är mer vanligt, kommer kotten för huvudkäket. Ibland blir han glömsk vid den gula skålen och drar den lite hit och dit med ett ljudligt skrammel, för att få bättre lukt på vad som återstår. Andra gånger flyr han med vindens hastighet in under blad och häck. Jag tycker det är bra att kotten har en god flykt instinkt.

Kajan Arne verkar också ha koll på sin ‘tid’. Kajan flyger ned till en av trädgårdsstolarna straxt efter mitt på dagen. Arne är ingen kråka utan en kaja som vi först trodde men en kaja ingår i kråksläktet. Då tycks den vara ledig från sin flock, för att få jordnötter eller torrfoder från handflatan. Har den sin flock med sig på garagetaket tar han nötterna forcerat och pickar hårdare.

Är flocken inte där, tar fågeln det lugnt och stannar en stund. Den unga kajan ruggar fortfarande för det sticker ut fjun på rygg och mage, för övrigt ser fjädrarna elegant fräscha ut. Det vore intressant att veta på vilket vis kajan ser omgivningen?

, , , , ,

2 kommentarer

Tyst kunskap

P1 talar om intuition och kallar den för tyst kunskap. Men dock tycker jag att det är liite missledande. Tyst kunskap kan ju vara en pappersbok? En del kallar intuition för den inre rösten. Många människor kallar den för magkänsla.

Betydelsen av den inre rösten tunnas ut av en vetenskaplig definition (läs dissektion) och intuition blir då något annat. Vetenskap har tendens att plocka isär saker och ting.

Varför ska vi vara intuitiva?

, , , , , ,

2 kommentarer