Regn, raket och rapsfält.

Elisabeth Gammelgren styrde sin kosa norrut i ett härligt maj regn utan att inspektera trädgården. Vid regn brukar de sista fröna skjuta upp från jorden. Regn är något helt annorlunda än en vattenkanna. Det finns många ord för regn likaväl som det finns en del ord för snö. Nåväl. Hennes motivation för att åka tjugosex mil på en motorväg känns inte helt ok längre. Det gör det aldrig eftersom trafiken är så brutal på E6. Men det är snabbaste vägen. Motorvägen väljer henne och inte tvärtom.

Under returen fick hon följe av en annan Volvo och den hackade på i många mil. Gammelgren gillar när bilar liksom följs åt långa sträckor utan tendens till att köra om. Fråga mig inte varför tänkte hon men det är en outtalad sinnes-länk och det har hänt vid ett två tillfällen. Vi sitter oftast fullt upptagna i våra funderingar inuti plåtlådor, gasar, bromsar och rattar. Vi kan inte ropa hej eller adjö till varandra eftersom vi förblir anonyma och vi vill bara komma från punkt A till punkt B. Så vem bryr sig om föraren i den andre bilen?

Det finns förare i små fordon som saktar ned när de kör om lastbilar. Och sen finns de dem som gasar på som en liten raket för att köra om snabbt. Och det gjorde den här följebilen och försvann sedan söderut medans hon svängde österut med ett småleende. Att köra följebil med roterande gult ljus efter lastbilar med tung och bred last hade vart nåt.