Nästan, men bara nästan

 Det grå är gråare än gråast, de fluffliga molnen som glider förbi

min blick en sommardag har förvandlats till en fuktig tyngd på mitt huvud

Nästan men bara nästan börjar de tynga ned ännu mer.

Orkeslös på gränsen till ett tillstånd av nästan, men bara nästan – orörlighet.

När himlens solstrålar varit osynliga i fler dygn och när de

visar sig lapar själen stråle efter stråle. En hunger.

En dikt om de grå molnen av ygw

Annons

Bladet, solen och lutning

Ju högre solen stiger desto mer lyser morgonsolen på det tunna skira bladet..

…inomhus i hörnet av rummet.

Snart når inte solen ned till bladet genom fönstret på grund av vårt levande blåa klot.

Exklusivt för vårljuset når dit ned…

i – ett hörn – av världen.

/ygw

Skuggorna i taket

Veckan som varit blev historisk kall, blåsig med grå moln. På med mössa, vantar och vinterjackan och mina nylagad Rockfort dojor från skomakaren. Kan man gilla ett par skor? Självklart. De är köpta på Teamolmed i Halmstad.

I drygt sex år har de tjänat min fötter gott. Smörjer in dem med Fiskarsmorning varje vecka vintertid. Helsulning kostar 350 kronor och jag sken som en liten sol när jag hämta dem. Skomakaren fatta nog inte riktigt varför mitt leende var så brett. För mig är det en sensation att få tillbaka ett par trotjänare.

Sko/klädes industrin tjänar inga pengar på mig. Och inte heller handväskor eller smink. Men däremot vildfågelfrö från zoo affären. Obetade frön från Lindbloms Frö. Och Sysavjord från återvinningstationen. Om det nu ska vara konsumtion? ja..det är nog.

Det ni ser är en fikus som min vän fick för ett par år sedan. Nu växer plantan så det knakar och lämnar kuliga skuggor i taket.

 

Mr.T. mår bra.

Sticklingarna i fönstret växer fint.

De utplanteras i början på juni.