Skenet bedrar

2015-06-11-DSC_3067

Minst av allt en Kekab och pizzeria. Det var en Afghanistan restaurang. Det ser ut som en halvtaskig bar men skenet bedrog. På väg ned till själva afghanska innandömet fanns handvävda mattor på både väggar och golv. Skulpturer och handgjorda skor. Det kändes lite som att sitta och äta hemma hos ägaren. Ombonat med mattor och kuddar. Sittplatser på golvet och en mat som inte hörde hemma i Prag. En god sallad, efterrätt och ett bra vin, gjorde den middagen till lite mer än bara mat. Kanske är det så att det är landets matkultur och att flanera som är viktigast.

Jag börjar acceptera tullkontrollen men tulltjänstemannen är människa och per definition tänker de olika och de talar olika språk men tack och lov följer de ett reglemente för hur visitering bör gå till, när ett pip ljuder från metallbågen.

Men innan det ljuder har jag mitt lilla kort mellan tumme och pekfinger och viftar lite med platskortet. Söker tjänstemannens blick, så att det uppmärksammas annars slängs kortet i lådan och missförstånd uppstår – som i Portugal. Den där texten som talar om att det finns en protes i kroppen. Bältet har jag tagit bort från jeansen men ibland glömmer jag det som finns i fickorna och en odefinierad rädsla skapas från vissa tjänstemän när det piper igen. Ljudsignalen från metallbågen påminner mig om att det finns en titan bit, som jag inte tänker på alls. Utom då.

En kvinnlig portugisisk tullkontrollör trodde att jag hade pacemaker och sa med övertygelse att går du igenom bågen, så dör du. Det gick inte att orda om det, eftersom jag inte kan språket. Jag såg nog så perplex ut att till slut förstod hon att jag skulle ha överlevt de korta stegen under bågen.

4 resor till Portugal och till orter som Lisbon, Oporto, Guimarães och Braga. En 4 dgr resa till Istanbul. 4 dgr i Budapest och 2 dgr i Prag. Jag reste allra första gången utomlands anno 2010 och aldrig suttit i ett stort flygplan och aldrig rest längre än Ystad. Däremot har jag sett mitt land, från norr till söder och från väst till öst genom alla mina förflyttningar med kofferten.

, , , , , ,

  1. #1 av Replicant Core på 22 juni 2015 - 11:47

    Är man hungrig så är man. Oavsett bågar.
    Senast jag var utomlands var väl 2004, till Minneapolis/ St Paul (tvillingstäderna) i USA.
    Minns att jag tog ett steg för mycket i passkontrollen. YOU STOP!!! När jag väl kom fram till passkontrollanten, frågade han bara om jag var, ”maskinhavaren, mekanikern”. Jag såg väl lite frågande ut … hur fan visste han det? Jag hade två kamrater som gått genom kontrollen några minuter innan mig (och uppgett mitt namn och ärende). Sedan började en trevlig vistelse i USA under 2 veckor. Mycket jobb, men ändå trevligt.
    När det gäller maten, blev vi bjudna på allt + underhållning och utflykter på Mississippi.

    • #2 av Barbro på 22 juni 2015 - 13:40

      Ostbågar!!:)
      skämt å sido. jag lär mig att gå igenom di där bågarna utan känna mig obekväm och det handlar inte om auktoritetsproblem.
      Nu har int jag varit i USofA, och vete atten om jag ska åka dit. Vi få se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: