Ett återbesök hos Morten i Ystad

En timmes resa med Pågatåget ner till Ystads trevliga smågränder. En klostergård med olika rosor och ett nyfunnet antikvariat med en härlig lukt av böcker. Lusten för fotograferingen är tillbaka och det är trevligt att åter igen strosa omkring med kameran stundvis i handen.

Besöket hos Morten den 23 juli 2015 – kändes mer kommersiellt (vinstinriktad.) Ät fort och gå sen!! Ingen av servitörerna frågade om maten var god. Den känslan fanns icke alls 4 år tillbaka i tiden det vill säga 2012. Då upplevde jag att de hade koll på läget, med frågor om mat och dryck. Vad har hänt på de här åren? Är det jag som har blivit mer kräsen? Eller har Morten dragit ned på kvalitén?

Jag ser en ung servitör som bär ett svart förkläde och till det kortbyxor. Om klädseln ska vara en ursäkt för att sommaren är varm så köper jag inte det. Jag är inte konservativ men arbetskläder hade varit mer tilltalande. Dessutom ville han ta min tallrik fastän jag inte var färdig med maten. När besticken är lagda tillsammans, då kan servitören hämta in tallriken men inte förrän gästen är klar.

En måltid – grekisk sallad med bröd kostade 95 kronor plus två glas vin för 75 kr – totalt 170 kronor. Hur smakade maten? Det jag minns bäst av årets besök är det goda brödet. Själva salladen var ok. Det mesta var acceptabelt men något saknades. Value for the money! – Värdet för pengarna.

Annons

Skenet bedrar

Minst av allt en Kekab och pizzeria. Det var en Afghanistan restaurang. Det ser ut som en halvtaskig bar men skenet bedrog. På väg ned till själva afghanska innandömet fanns handvävda mattor på både väggar och golv. Skulpturer och handgjorda skor. Det kändes lite som att sitta och äta hemma hos ägaren. Ombonat med mattor och kuddar. Sittplatser på golvet och en mat som inte hörde hemma i Prag. En god sallad, efterrätt och ett bra vin, gjorde den middagen till lite mer än bara mat. Kanske är det så att det är landets matkultur och att flanera som är viktigast.

Jag börjar acceptera tullkontrollen men tulltjänstemannen är människa och per definition tänker de olika och de talar olika språk men tack och lov följer de ett reglemente för hur visitering bör gå till, när ett pip ljuder från metallbågen.

Men innan det ljuder har jag mitt lilla kort mellan tumme och pekfinger och viftar lite med platskortet. Söker tjänstemannens blick, så att det uppmärksammas annars slängs kortet i lådan och missförstånd uppstår – som i Portugal. Den där texten som talar om att det finns en protes i kroppen. Bältet har jag tagit bort från jeansen men ibland glömmer jag det som finns i fickorna och en odefinierad rädsla skapas från vissa tjänstemän när det piper igen. Ljudsignalen från metallbågen påminner mig om att det finns en titan bit, som jag inte tänker på alls. Utom då.

En kvinnlig portugisisk tullkontrollör trodde att jag hade pacemaker och sa med övertygelse att går du igenom bågen, så dör du. Det gick inte att orda om det, eftersom jag inte kan språket. Jag såg nog så perplex ut att till slut förstod hon att jag skulle ha överlevt de korta stegen under bågen.

4 resor till Portugal och till orter som Lisbon, Oporto, Guimarães och Braga. En 4 dgr resa till Istanbul. 4 dgr i Budapest och 2 dgr i Prag. Jag reste allra första gången utomlands anno 2010 och aldrig suttit i ett stort flygplan och aldrig rest längre än Ystad. Däremot har jag sett mitt land, från norr till söder och från väst till öst genom alla mina förflyttningar med kofferten.

Insides affärer

Blinka, blinka lilla lampa…

Lampan sitter på en vägg inomhus, men reflekteras utomhus genom ett stort fönster, till en gul vägg. Lampan kan du hitta på ett matställe där jag åt en alldeles utmärkt biffsallad. Och såå himla god med lång eftersmak av goda och starka kryddor. I framtiden blir det ytterligare ett besök Ihsiri i Lund och så få kocken bjuda mig på en till sallad med kall biff och ris.

Jag brukar säga att någon bjuder mig på mat även om jag är fullt medveten om att en meny på ett matställe kostar pengar. Att bjuda behöver inte betyda att saker och ting är kostnadsfritt. Däremot betyder det i min värld, att någon serverar mig med en bra känsla. Och vad kännetecknar en bra service känsla i restaurangvärlden?

….fortsättning följer.