Rolig tomatform

Två tomater som växt ihop. De är inte eu-anpassade. Jag skojar om det därför i affären finns raka gurka och klotrunda ”felfria” tomater även om de är svenska. Skördade en gurka idag med storleken 29 cm lång och 17 cm tjock. Med portugiskt salt blir smaken alldeles förträfflig. Jag har lärt mig att göra pressgurka. Coolt.

Just nu är det skalning och kokning av äppelmos för vinterns behov. Av päronen blir det också några burkar, mycket gott att ha på glass.

Det är höst och snart är löven gula och röda och med det en skön kylig vind. Min årstid.

 

Mörkblå raggsockor

Sparta, ekologiskt utsäde. Stora tomater.

Jag undrar vad igelkotten luktar när hennes nos nuddar mina raggsockor? Det blå garnet verkar oemotståndligt eftersom djuret har luktat på dem tre kvällar å rad. Igår, tänkte den sätta sin femtåiga fot och kliva över min fot men ångrade sig i sista sekunden men gick dock väldigt nära runtom istället.

Avståndet till kotten blir nära och jag får impulsen att dra med pekfingret över taggarna som jag gjorde med nykomlingen. Den lille dog av svält. Hon klarade inte konkurrensen med de 4 stora kottarna som besökte trädgården i några veckor och sen försvann de. Nu är det kvar 2 stycken torrfoder ätande bollar. Jag häller vatten i skålarna, så att torrfodret sväller lite och då får de i sig vätska och Simson slipper hicka.

Torrfodret ligger inte alls lång stund i skålarna, de verkar höra när jag ställer fram dem omkring sjutiden på kvällen, för straxt är de där och knaprar. Kanske är det så att kottarna är regelbundna eller styrs av dagsljuset. I somras kom de fram nio/tio i kvällningen. Synen är dålig, nu har jag förstått det. Simson sprang på ett av bordsbenen en kväll. Däremot är hörseln och luktsinnet fenomenalt bra.

Hur mår tiss? Än så länge sörjer han inte över att sommaren är slut. Katten går ut i regn och storm, molnigt eller helst soligt givetvis, den väderlek som vi alla föredrar. I yttersta nödfall använder T. lådan inomhus men då är han riktigt sjuk som med den borttagna kindtanden. Katten är lika gammal som jag och märker en viss trötthet hos honom på det 13:e levnadsåldern.

Ibland får han spel i korridoren av oförbrukad energi och travar som en häst fram och tillbaka. Andra gånger är han nöjd och belåten och kuttrar som en fågel. De gånger jag åker till saluhallen och köper nya ägg med orange gula passar jag på att köpa kvalitéts kyckling. Vid ett tillfälle sa jag till kycklingmannen att katten ska få smaka och gesten tillbaka såg ut som han hade svalt 2 citroner men varför ska inte en katt äta bra? Visst kan man köpa kattmat från Lidl för sex spänn problemet är att han fiser så illa. Ofta får han den maten som blir över vid mina middagar. Katten är nosexpert på utgången mat som pressad skinka. När experten talar, slängs det från kylskåpet direkt ned i biopåsen.

Kajan är som bortblåst. Kanske fågeln förbereder flykt söderut eller så håller han sig till flocken för snart är det kallt och då behövs fler för att klara av snö och kyla. En teoretisk tanke?

Själv har jag börjat läsa boken Romanov – den sista tsardynastin med 851 sidor. En tegelsten som jag inte kan ha med mig till sängen när det är tid för kvällsläsning eftersom jag inte klarar av att ligga på rygg särskilt länge. Därav läsning av 2 böcker. En i soffan och en mindre bok. Det blir en stunds läsning av Gerda Antti – det är mycket med det jordiska, tidig morgon. Jag har under åtskilliga år längtat efter en själ som tänker likartat som jag. Det är som att läsa om mitt eget liv i mångt och mycket. Dessutom känns hon nära eftersom hon bor i Sverige.

Trixi tomat och pimpling

Körsbärstomat Trixi, rund röd, certifierat ekologiskt utsäde

Jag äter dem som godis och det blir ett antal fräscha trixi tomater per dag. Det finns en spänstighet hos tomaterna. Gyllenbären börjar bli färdiga och den smaken är mer svårbestämd. Vissa gånger får jag smaken av mild persika. Och andra gånger är de saftiga och svagt söta. Märkliga bär. Min vän tycker att de smakar – lite syrliga och han får förnimmelser av klippt gräs.

—-

Citat från en bok av Gerda Antti

Livet omkring. …”Men det jag ändå tror på, det är att den som har vant sig av med att ljuga, den får en säkrare sanningsvittring.

Både in mot sig själv och ut mot världen.

Gerda Antti skriver således om att tala sanning och att inte ljuga.

Morfar och mormor sa alltid till mig som barn – ljuger du får du svarta prickar under tungan. De ville ju veta vilka ofog vi barn höll på med, så någonting måste de hota med. Jag gillar verkligen Gerdas ord sanningsvittring. Där ingår det personliga självbedrägeriet som är klurigt att knacka hål på. Min association är som tjockis när fiskare pimplar på frusna sjöar och tar fram en handborr för att komma ner under isen. Jag säger inte att jag har lyckats genomskåda mitt eget självbedrägeri men jobbar på det.