Inlägg taggade svartöga

Protokoll från 500 kvadrat

Svartöga (Thunbergia alata) Drygt 168 cm.

Alla tomatplantor är mer eller mindra höga som mindre träd med frukt. Åh, så jag längtar att smaka på dem. Gallring av morötter pågår för fullt, likaså en och annan stjälkselleri slinker ned i soppan. Vid ett tillfälle, kröp jag som en snigel mellan rinkarna för att rensa under tomatkvistar som lyckas smita ut från trärinkarna och ligger på marken. Precis där till vänster i ögonvrån är det som en skog av blad från – Guldbär eller kapkrusbär, Physalis peruviana och luktar mylla från klimatet under plantorna. En liten kotte skulle trivas bra med att bli osynlig i trädgårdsodlingen, för det var så jag fann Lill-grå första gången som hade gömt sig bland löken. Denna sommar har jag lärt mig att tjuva tomatplantor och få dem mer stabila.

Igelkotten är den mest regelbundna varelsen jag någonsin träffat på. I förrgår visade han sig mitt på dagen vilket är ovanligt, lite torrfoder var gott nog, sen försvann han in i en frodig grönska. Lite senare vid åtta-niotiden på kvällen, vilket är mer vanligt, kommer kotten för huvudkäket. Ibland blir han glömsk vid den gula skålen och drar den lite hit och dit med ett ljudligt skrammel, för att få bättre lukt på vad som återstår. Andra gånger flyr han med vindens hastighet in under blad och häck. Jag tycker det är bra att kotten har en god flykt instinkt.

Kajan Arne verkar också ha koll på sin ‘tid’. Kajan flyger ned till en av trädgårdsstolarna straxt efter mitt på dagen. Arne är ingen kråka utan en kaja som vi först trodde men en kaja ingår i kråksläktet. Då tycks den vara ledig från sin flock, för att få jordnötter eller torrfoder från handflatan. Har den sin flock med sig på garagetaket tar han nötterna forcerat och pickar hårdare.

Är flocken inte där, tar fågeln det lugnt och stannar en stund. Den unga kajan ruggar fortfarande för det sticker ut fjun på rygg och mage, för övrigt ser fjädrarna elegant fräscha ut. Det vore intressant att veta på vilket vis kajan ser omgivningen?

, , , , ,

2 kommentarer

Trevlig Midsommar!!

Svartöga – Thunbergia alata

En tacksam klängväxt som känns skör på någe vis. Di där gula knapparna är intressant visuellt, att försjunka in i tidigt på morgonen medan jag umgås med kråkan Arne. Om fågeln är där. Vi har fått honom att ta fint från handflatan utan att nypa till. Under helger får den gifflar av min vän. Veckorna endast jordnötter. Kråkan Arne nyper till om den är stressad av sin flock, som givetvis också vill ha en bit av kakan.

Imorse satt jag på träsoffan med den sedvanliga kaffekoppen brevid på armstödet. Det inte alltid jag tar med mig nötter ut på gårn. Kråkan hoppar från stol, till stol. Från armstöd, till armstöd. Från bordet, till stolen och sen ned på marken. Idag skutta fågeln upp träsoffans högsta kant, så stundom var den så nära att bakvingen nudda vid mig när den vände sig. Nu går det att stiga upp från en sittplats, gå in och hämta jordnötter utan att de flyger iväg och tar betäckning på garagetaket.

Vad som istället händer är att fågeln flyger till stolen närmast dörren och tittar in så att personen ifråga inte försvinner utan att ha kommit tillbaka med nötter. Så jag satte mig ned igen med nötter i knät och några i öppen handflata lagd på låret. Till slut, picka ungkråkan nötter från handflatan och den satt kvar några sekunder. Det blev en ny utmaning både för mig och kråkan. Kan man få bättre midsommar upplevelse än detta?

De största rabarberbladen är 90 cm breda

När man kryper in under bladen känns det som att kliva in i ett mindre växthus. Det är inte undra på att igelkotten trivs både som skydd och att jäsa på maten helt ostörd.

, , , ,

4 kommentarer