Nästan, men bara nästan

 Det grå är gråare än gråast, de fluffliga molnen som glider förbi

min blick en sommardag har förvandlats till en fuktig tyngd på mitt huvud

Nästan men bara nästan börjar de tynga ned ännu mer.

Orkeslös på gränsen till ett tillstånd av nästan, men bara nästan – orörlighet.

När himlens solstrålar varit osynliga i fler dygn och när de

visar sig lapar själen stråle efter stråle. En hunger.

En dikt om de grå molnen av ygw

Annons