Ett upp/åt sidan och ett ned

Det kanske är för att blad är något välvda som de ofta hamnar med avigsidan uppåt när de väl ligger på marken? Här på bänkens kant ligger ett blad nedåt och ett blad uppåt/åt sidan.

Jag sökte mig till parken för att fånga hösten i bild. En del blad ser ut som en spiral hela vägen ned från trädets krona. Stora blad verkar störtdyka. Många blad fångas av vinden och seglar en stund i luften innan de faller. En rogivande syn från utkiksplatsen på bänken med vantarna under rumpan.

När de grå molnen nästan studsar på huvudet brukar jag tänka på vad fiberkillen sa – skär ett hål i molnen och så får du sol på dig. Det orkeslösa är inte bara de grå molnen utan även den sista månaden händelser.

Bristande kreativitet har vi alla gemensamt. Det går inte att alltid vara ett ystert glatt löv. Oktober månad brukar jag oftast vara på topp. Luften är sval och skön. Höstens alla underbara löv med klara röda och gula färger. Och min födelsedag infaller i slutet. Det allra bästa är det lena ljuset på hösten.

Annons

Under 12 dagar..

..har jag varit helt tyst. Det känns som om jag tappat något på vägen och letar efter det. Eller så ligger tingesten straxt nära inpå, förmodligen är det så men det är jag som inte kan se det.

Det har vart en djup-dröm och en faktisk upplevelse efter fars bortgång. Inte ett fotografi är taget på den 120 mil långa färden. Däremot köpte jag en äkta polkagris söder om Gränna, vid ett av alla raster på vägen upp till minnesstunden.

Jag bestämde att ha bensträckarstunder var 10-15 mil eftersom det är drygt 60 mil enkel till Västerås från Skåne och att jag dessutom körde själv. Tystnaden har varit mest fysisk utmattning. Glädjande nog har jag inte haft ont i ryggen eller höger sidan men väl utsugen på alla luft och märg.

Fröet till insikt på den här (livs)resan är orsak och verkan. Vi, kan inte bara se – orsaken allena och inte heller bara se – verkan. Att separera orsak och verkan, ger inte sanningsenliga svar bara mer frustration. Jag måste betrakta kausaliteten även om det finns ett tidspann emellan. Det är för den saken skull bra med dagsboksanteckningar men även de är färgade i hettans stund, oavsett ålder. Men böckerna kan ge en ledtråd.

 

Minnenas palats

När jag läser böcker, fokuserar jag inte bara på handling utan stundom även på meningar eller ord som skrivs ned på gula eller rosa post-it lappar. Lite senare kan orden få en betydelse. Jag vet av erfarenhet att ibland saknar jag egna titlar på fotografier och till min blogg.

Minnenas palats är taget från Hannibal, Thomas Harris bok om Dr.Lecter. När det är fullt av små lappar på skrivbordet brukar jag skriva in dem notepad under anteckningar. Omformulering av minnenas palats kan även bli minnenas sal men hur som helst, tror inte vi är alltid är tillräckligt fantasifulla för att alltid skriva egna titlar.

Någon timme mellan 8 – 9 augusti 2016 dog min far av en hjärtattack. Den natten drömde jag om ett stort, svart hål. Inga ljud utan bara en endaste stor tystnad bland stjärnor och himlavalv i fritt fall. Jag visste vad som hänt, när mina ögon såg första morgonljuset genom fönstret på tisdagsmorgon. Vi hade inte en problemfri relation de sista åren.

I mitt minnenas palats finns ihågkomster av far men jag kommer bara ihåg ett enda starkt minne. Jag sitter som liten på en stubbe i en lingonskog. Han sätter mig där, för att själv stövla iväg med sina stora stövlar och hitta mer lingon till sin familj. Det kanske var på den stubben, i den skogen som min kärlek till odling och djur danades. Vem vet?