Inlägg taggade skepnad

De 2 kvarblivna

De 2 kan växa och blir riktigt stora träd, om de få vara ifred för lång tid framöver. Ett träd är ingen snabbväxande ting om det nu inte är gran-odlingar eller energiskog. De här två småttingarna står på, ja just det, den nedlagda travbanan.

Det börjar bli snyggare att gå de 1,7 kilometerna utan att se skräp överallt. Tyvärr gjorde jag illa ringfingret i fredags så den frivilliga skräpstädningen få vänta ett par veckor. Dock kommer jag att gå runt ett par gånger i veckan, andas frisk luft och fotografera dimma.

Annonser

, , , , ,

4 kommentarer

Den vita is vråken

En vit is-vråk fotograferad från locket på den spruckna vattentunnan.

Att köpa ägg från saluhallen och botanisera bland böcker i Ugglebodens trånga lokaler är ett mysigt torsdags nöje för mig.

Men, jag sa ja till latin lektioner på torsdagar. Kursen kallas direkmetoden. Studierna går ut på att högläsa latinet från små romerska historier. Här är grammatiken den minsta delen. Än så länge sitter jag och lyssnar på de andra sex personernas prat och skratt. Deras högljudliga funderingar om latinets svårighet men även det enkla i språket som t.ex. att fem svenska ord blir två i latinet. Det är suveränt.

Jag har inte förmågan att tillgodogöra mig latin lektionerna till 100 procent därför att min hjärna, mitt psyke helt enkelt är punkterat för tillfället. Det positiva är att jag somnar inte stående och blixtsnabbt. Den fasen är över.

Anledningen till att jag skriver om utbrändhet igen är den här notisen från msn.se – Säkra tecken på att du är utbränd.

Kan det inte enkelt vara så att man har innerligt tråkigt och det kallas för att vara utbränd?! Isåfall är hela svenska befolkningen utbränd förutom någon promille. Ytterligare, en definition på vad är att ha tråkigt?!

 

p.s. Att vara stressad behöver inte betyda att man är utbränd.

Stress kan beror på felaktiga prioriteringar. Det här ämnet föder en hel del tankespår.

, , , , , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Undersidans hemligheter

 

Det kom lite pudersnö i södra sverige dock snorhalt på vägar som ligger i skuggan. Det finns en vattentunna på uppfarten – nu är det fruset vatten i den som sen tinar. Under locket på tunnan finnes en hel del is skapelser. Av den anledningen så tömmer jag inte tunnan på hösten. Visserligen kan en plasttunna expandera när det fryser vilket gör att hårdplasten spricker men det inget av det har hänt ännu. Jag menar det kan ju bli lite mer blöt på stenarna vid garaget när det väl töar och halt.

Konsten att balansera var mitt tema hela året 2015 och till sist visualiseras processen på bild och i form av is. Någon på flickr. kommenterade att isen känns brutal men hur kan is vara brutal? Det är fruset vatten som lätt går sönder. Den mittersta formen påminner om en kniv – balansakt på knivsudd.

Förr om åren när någon mental/kroppslig process vara avslutad visade sig en eller flera vråkar, någonstans i närheten där jag fanns. Antingen cirklade den magnifika fågeln högt upp i skyn med sitt karaktäristiska läte. Eller så kunde jag se fågeln sitta på någon gårdsstolpe och vänta tålmodigt på sitt byte. Så ock borde vi, människor göra. Vänta tålmodigt på att saker och ting blir färdigt/avklarat/får ett avslut. Istället för att hasta på när vi egentligen ska sakta ned. Och tvärtom gäller givetvis.

Mitten på 90-talet hittade jag en bit lärkträd på ett kalhygge i Småland. När snidandet och polerandet var färdigt, landade en vråk bara ett par meter ifrån mig på ett trästängsel. Var det jag som såg fågeln. Eller var det fågeln som såg mig. Eller såg vi varandra samtidigt.

Efter den specifika händelsen kom alltid fågeln tillbaka i något sammanhang särskilt när en livsprocess var avslutad. När det hände och jag såg fågeln, visste jag att nu är just den här saken ur världen. Min kropp har alltid strulat på nåt sätt. Det här med vråken har alltid varit ett mycket bra omen. Och så är – balansakt på en knivsudd.

, , , , , , , , ,

4 kommentarer

Förlorad i dimman

2015-12-02-DSC_4931-2

En häftig känsla med den tjocka dimman.

Blåst och en tät slöja som nästan döljer horisonten för ögat på dagen.

Kvällen bjuder på skarpa strålkastare från bilar och gatlyktor.

Fukt som bildas på grenar och buskar som pärlband.

T.’s päls blir som en glansig yta i ljuset.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Trance

Ett ansikte, stor näsborre och en liten mun. Pipskägg kanske? Hur som helst – vilken form vattnet nu än tar i betraktarens öga har vattenbilder en förmåga att forma sig själv det vill säga det jag ser genom kamera linsen är inte vad bilden sen visar.

När jag kör bil brukar det vara tyst i kupén. Det är ofta bara bilens motorbrummande ljud som hörs i plåtkarossen. Andra gånger lyssnar jag till Astral Projection och då som medresenär.

Ett mindre problem för min del är att fylls bilen med astral projection musikstil under pågående bilkörning, finns risk att antingen ligger bilen i diket eller så blir det en krock. Astral projection är ytterst hypnotisk. Det bästa är vara medresenär och förlora sig i den entoniga ljuden samtidigt som du förs framåt. Astral projections entonighet påminner mycket om shamantrummans monotoni.

Är ni klara för en resa i medvetandet? För bästa maximala effekt – sätt på hörlurar, slappna av och fokusera på bilden i större format. Eller använd en bild som ni kan associera bättre med.

2015-08-05-DSC_3842..föredragsvis behöver man inte alls välja trance med astral projection.

Du kan välja något annat.

, , , , , , ,

Lämna en kommentar

Eldsjäl

2015-05-14-DSC_2657

Eldsjäl

Jag blundar och sorterar vad mitt sinne upplever.

En gul eldsjäl eller en gyllene fisk med böljande fenor.

Mitt i allt står boxen för metro tidningen med dagens skvaller och horoskop.

Den är gratis.

Jag blundar och sorterar igen, intrycken från den vilda färden på motorvägen

som om jag försökte blåsa bort saknaden.

Men den hinner ifatt mig, nu på morgonen. Den där känslan av förlust som förlamar mig.

Farmor är en eldsjäl i en annan värld och om jag kan öppna på förlåten en liten bit

kanske jag kan se henne en kort stund.

Berit var inte min biologiska farmor men hon kändes som så.

Jag kisar med ögonen, ser regndropparna på fönstret och minns.

Reminiscens kostar ingenting det heller.

, , , , , ,

1 kommentar

Aprilhäxan av MajGull Axelsson

2015-03-12-DSC_2213

Människor har en djup känsla för magi, men ofta viftar folk rationellt bort det som en icke-del i tillvaron. Vi är en del av det magiska som finns runt omkring oss – varje dag. Även regnet som smattrar på rutan tillhör det magiska, för plötsligt kan regndropparna skapa ett nytt och annorlunda ljud om man fokuserar på smattret och då blir jag en del av regnet.

Vi kan bli en del av solen och månen. Även regnbågens färger!! Jordens mylla i skogen bland kottar och tallbarr eller när jag kliver ut på gräsmattans mjuka underlag och låter allt som finns under fötterna, fortplantas upp i mitt medvetande genom att stå alldeles stilla några minuter och medvetet andas in och ut.

Det är vad Aprilhäxan handlar om. Magin!! Att bli en del av det magiska. Ett naturligt skeende i vårt dagliga tarv och som alltid är städse så länge vi andas. Men istället görs det så väldigt mycket känslomässigt motstånd inför det oförklariga som vi inte tror oss förstå.

Jag har läst lite recensioner om Majgull Axelssons bok men ingen nämner när Hubertsson sitter och väntar i en park på Desireé. Hon har förvandlats till en oansenlig liten sparv och han väntar på att hon ska flyga fram till honom. Hubertsson vet att Desireé är en ovanlig kvinna. Hon kan besitta en mås eller kråka och det kallas för – shapeshifter.

Jag hittade boken i en banankartong utanför en liten alternativ butik där de säljer böcker för 5 kr. Affären ligger på gångsträckan till Latin lektionerna på torsdagarna, så det känns lätt att gå över till den andre sidan av gatan och botanisera för framtida behov.

Boken är skriven med en bra spontan värme och känsla som blandas med tragik och sorg, blod och tårar.

, , , , , , , , ,

4 kommentarer