Vakendrömmar (lucid dreams)

Sinnes-tillståndet mellan vakenhet och dröm har intresserat mig mer än trettio år och allt började med en fråga – Vad innebär det att vara medveten? Vakendröm som också kallas för Lucid Dreams ska inte förväxlas med dagdrömmar.

Det känns historiskt för mig att kunna läsa om klardrömmar/vakendrömmar i en papperstidning som Metro. En tidning som ges ut gratis och till en bred publik. Det glädjer mig. Någon eller några kommer att läsa artikeln och när intresset väcks kan en otroligt intressant resa ta sin början.

Det som Adrian Parker, professorn i psykolog nämner i artikeln – att jag till exempel ska stanna upp ett par gånger om dagen och fråga mig själv – drömmer jag nu? är nog så bra till att börja med. Men rubriken – Så kan du styra dina drömmar – är ingen fix och färdig lösning som det antyder såtillvida du inte har en naturlig förmåga för vakendrömmar.

Några tips av personlig erfarenhet.

Att skriva upp sina nattdrömmar i en anteckningsbok på morgonen. Du klargör händelsen med penna och papper.

Måla eller teckna en dröm, det kan markera något som papper och penna inte kan. Vårt minne är kortlivat så skriv ned allt även de drömmar som inte tycks säga något till dig.

När vanan att stanna upp/pausa varje dag är etablerad kan du börja experimentera med att fånga upp

– mellanrummet – mellan vakenhet och sömn. Ett sätt att förstå mellanrum är att fotografera dem.

Det finns alltid mellanrum mellan allting och överallt. En stol och ett bord, 2 kopplade hundar eller mellan 2 träd.

Annons

Den skramlande varuhissen

Min recension av Arne Rebergs bok – Mina förklädda gudar. En man som drabbas av en hjärntumör. Hur Reberg lyckas snirkla sig genom sin egen mänskliga labyrint och hur han till slut hittar källan till den helande kraften. Källan som gör honom frisk. Arne Reberg skriver från hjärtats botten med en rädsla som man kan tapetsera väggen med och utan tapetklister.

Det svåraste är att avmaskera sin egen livslögn – lögnen är exklusiv. Den är unik endast för mig själv. För många år tillbaka började jag drömma om en stor, skramlande varuhiss. Den har ett rostigt järngaller som man kan skjuta åt sidan. Stålet är skamfilat gult och den är på väg nedåt. I början hade den en oavbruten nedåtgående fart.

Drömsymbolen för hiss – Drömlexikon, Tony Crisp ”..våra känslomässiga toppar och bottenlägen – går hissen genom taket kan det uttrycka en manisk tendens ; att gå under jorden – att möta inflytanden från det omedvetna.”…

Under långa tidsperioder har hissen stannat helt med ett gnisslande läte. Vid andra drömtillfällen har den skrangliga hissen, hackat sig nedåt i små steg. Jag har frågat mig själv dussintals gånger, när ska hissen stanna för gott och jag skjuter gallret åt sidan och därefter kliver ut ur varuhissen.

Det jag kan vara nöjd över, är att jag inte längre ligger i djup koma.

Nu har jag sett livsödet om Kerstin Thorvall. Oåtkomliga egna minnen jag trodde var förlorade föll så fint på plats.

Vintern infinner sig i söder

En fiskmås kan inte bara flyga, rotera i luften eller störtdyka efter fisk utan också balansera på en pinne i ett blåsigt vatten. Jag beundrar djurens förmåga att anpassa sig efter sin miljö och det helt utan anvisningar från socialstyrelsen eller annan myndighet. Ett ironiskt påstående men säkert sant.

T. har enligt hans biologiska klocka varvat ned betydligt med att springa ut stup i kvarten. Tisstass äter mindre men har god aptit när han väl knaprar i sig fisk eller torrfoder. Igelkotten verkar ha lagt sig i lövhögen eftersom jag inte har sett den ljusgrå krabaten ihjälkörd på vägen eller i dvala någonstans på tomten. Dock ingen inflyttning av någon hyresgäst i igelkottshyddan.