Nästan, men bara nästan

 Det grå är gråare än gråast, de fluffliga molnen som glider förbi

min blick en sommardag har förvandlats till en fuktig tyngd på mitt huvud

Nästan men bara nästan börjar de tynga ned ännu mer.

Orkeslös på gränsen till ett tillstånd av nästan, men bara nästan – orörlighet.

När himlens solstrålar varit osynliga i fler dygn och när de

visar sig lapar själen stråle efter stråle. En hunger.

En dikt om de grå molnen av ygw

Annons

Innan lövet blåste bort

 

Brädor, spik och skräp

Brädhögen som syns bakom de vertikala och horizontala avkapade björkarna har legat i diket under ställningen. Nu är det tomt på skräp, brädor och lösa spikar. Denna bråte ska med tiden forslas till tippen. En sak i taget. Den senaste månaden har rutinen varit – en tom hushållspåse dit och en full påse tillbaka. Det är makalöst så mycket folk slänger skräp utanför egen tomt.

Det känns bra att ha rensat så här långt. Det är bara min vän som vet vad jag gör. Av någon anledningen håller jag tyst om mitt skräp-projekt. Syftet är för de djur som vistas där och för min egen trivsel när jag går runt. Det finns ett träd därute som jag tänkte sitta vid, när sommar värmen kommer, och bara vara en Ferdinand som luktar på sina blommor.

Ett fasan par bor i ett hörn av grönområdet. Jag har sett fler harar. Småfåglarna finns där och igår var det en hel symfoni i träden.