Herman Lindqvist i Japan

Spegling från en vattentunna

Jag läser Herman Lindqvist i Tokyo, 1984. Jomen, det är trettio år sedan, så när jag läser får jag plussa på och dra ifrån hur socio ekonomiska utvecklingar och världen utifrån har förändrat Japan. 1984 fanns inte Iphone och inte heller små behändiga surfplattor eller knivbladstunna bärbara Macdatorer från Apple.

En sak kan vi vara ganska säkra på, är att en kultur inte radikalt förändras över en natt och inte heller särskilt mycket över 30 år. Det är tekniken som ger den påtaglig (sociala) strukturella förändringen och med massiv reklam i släptåg. Visst, förändras ett samhälle men människor i en kultur vill gärna behålla det välbekanta omkring sig, även Japaner.

Herman’s kåserier är underhållande när han berättar om olika länder och dess städer. Den första boken jag läste av honom, handlade om Spanien och hur det blev folktomt mitt på dagen när det var som varmast. En portugis är inomhus, efter tolv mitt på dagen till sena eftermiddag istället för att vara utomhus i den heta solen.

Expo 98

Jag såg en del turister springa omkring i den varma solen istället för att ta det lugnt. Jag gjorde även det misstaget att gå från ett museum till en annan destination tills jag ytterst svettig fann ett lokalt café och beställde kallt vatten och en tallrik med bara saftig melon.

Ett par eftermiddagar var jag på hotell rummet i ett luft konditionerat rum och gick ut vid sextiden på kvällen. Eller satt stilla under ett parasoll på skuggig plats som utanför en polisstation vid utkanten av Alfama. Gathörnet Antonoio, Saldhana var också en sån plats där jag obseverade folkströmmen från skuggan. Svala museum är en bra plats att kyla ned sig.

Jag kan tro, att åker man utomlands efter många månaders kontinuerligt sparande måste man få en vinst/utdelning med besöket och då negligeras värmen. Å andra sidan så tycker de allra flesta om en varm sol. Istanbul resan gick mycket bättre med fyra plusgrader.