Att umgås med Senior T.

Det är inte värst länge sen Senior T. fick otur med ett svullnad under baktassen. Då löste jag det med sönderklippta singel strumpor, så att han kunde springa utomhus. Den här turen, fick katten ett bitsår från en annan katt, på frambenet. Den plågsamma tratten. Tisdag 15 maj tills idag, allstå Torsdag 17 maj – 3 dagar, eventuellt släpps han fri imorgon.

Frihetslängtan hos Senior T. finns det ingen bot på. Den är total och det är bara att följa med, så gott jag kan. Både med skratt och svordomar. Grymtningar och klagande ljud från T.

Imorse, cirka 04.00 var jag och Senior ute och gick. Naturen andades med en uppgående sol i dis. Så stilla. Halv elva nu på förmiddagen har katten lagt sig självmant på sin plats och sover. Vad gäller all läkning människa eller djur brukar god sömn ge resultat. Det jag ger är gelen från aloe vera och det fungerar bra. Allt vad gäller piller är inte ens lönt att försöka med.

 

p.s. Jag trodde att Igelkotten Simson

dog, tillplattad av bilars däck på Storgatan.

Men, igår kväll, kände jag igen kotten.

Skoj!!

Annonser

, , , , ,

5 kommentarer

Andra året med Arne

Arne är så söt, visst kan jag säga så om en fågel? Rentav vacker med glänsande svarta fjädrar efter vinterns vedermödor. Välbehållen. Arne sitter knappt en halvmeter ifrån mig. Stundom tittar han på mig med sina vakna fågelögon. Som ser mycket mer än jag. Den här sommaren tänkte jag försöka få Arne att sitta på min axel. Fågeln är allaredan ”tam” för den kommer när vi ropar. Kajans ögon börjar jag vänja mig vid eftersom fågeln inte blinkar men väl drar ihop ögon ibland.

Jag tycker Arne cool, lika fascinerande som en annan liten gäst i trädgården – igelkotten.

, , , ,

2 kommentarer

Gäster hos vår verklighet

Bilden är tagen genom ett fönster. Jag ville inte störa dessa två gäster som slog ned på vårens oklippta gräsmatta. För att vara fåglar, stannade de en bra stund. Det är som Senior T. tidspann när jag fixar fisk till andra halvan av dagen. Ibland klarar katten att sitta på kökshurtsen och vänta tills fisken är klar. Jag brukar steka kolja/sej/torsk i liten stekpanna utan olja eller smör. Den stunden tar inte särskilt lång stund men för en katt är det säkert en evighet.

Det sägs att man inte kan uppfostra en katt på grund av deras självständighet. Men stundom liknar senior T. en hund. Vissel kommandot fungerar som en klocka. Sitt, ligg eller spring fungerar inte. Den senaste förändringen är att han har bra fokus på var jag är i trädgården. För det mesta är han en bisittare.

Fördelen med en katt är att de gräver ned sitt eget bajs. Fast på annans mark givetvis, aldrig i sitt eget revir. Jag kan öppna dörren och släppa ut tissen med vetskap om att han för eller senare kommer tillbaka. Det beror alldeles på hur upptagen han är. En katt slickar sin päls dagligen. Och djuret dreglar inte.

Det är nämligen så att jag var i färd med att skaffa hund vid årskiftet i avsikt att få in mer aktivitet i mitt liv under vinterhalvåret. Det blev inget köp av en hund på grund av att jag satte T. i första hand. Han är en osocial strykarkatt men med stor personlighet. Det finns vissa attityder hos krabaten som aldrig kommer att försvinna. Den tillit jag byggt med honom, kan blåsas bort som en vind, i fall ytterligare ett djur blir permanent gäst i vårt hem.

Allt detta för och emot har funnits i mitt huvud ett par månader, tills någon vecka sen,  överger jag tanken på att skaffa kattunge eller valp/hund. Senior T. får dö först och under tiden kan han få ett fortsatt värdigt kattliv. Det var T. som valde oss.

16 rinkar är omgrävda med grep.

Gräsklippet ligger som grön guld ovanpå.

Varmkomposten ska tömmas.

2 olika tomat sorter är det enda jag förgror i år.

, , , ,

4 kommentarer

Protokoll från 500 kvadratmeter

Turkduva (Streptopelia decaocto)

Ett par turkduvor pickar frön från fröplatsen, ofta tillsammans med en ansenlig mängd sparvar, blåmesar och talgoxar. Turkduvan är så elegant och väldigt skygg. Dessutom är turkduvan rödlistad.

Riset kommer från ansning av äppelträden. Så, i år blir det färre äppelmos burkar till vintern.

Senior T. njuter. Detta är allra första gången han sover utomhus. Inte för att jag tror att katter somnar utomhus men inte ens öronen pejlade omgivningen. T. har koll på var jag är i trädgården, såvida han inte gör sina dagliga revir rundor. Ett pass till höger utanför tomtgränsen på förmiddagen. Och ett par timmar senare en runda åt vänster.

Bölden tiss fick under baktassen behandlades med gelen från aloe veras stjälkar. Veterinären skrev ut antibiotika men tabl. använde inte jag.

, , , ,

Lämna en kommentar

En kompromiss

Senior T. lyckades få en böld, en tagg mellan sina klor och som katten inte fick ut. Ett besök hos veterinären med efterföljande inskränkningar – en tratt. Det är inte så värst länge sen som katten använde den yttersta obehagliga tratten. Så, i färskt minne av hur svårt allting blir för en varelse som är van att springa ute, protesterade T. högljudt i 1½ dag tills ms.Babs skapade en hygglig kompromiss.

En avklippt socka på bakfoten och knyta om så varken han tappar den eller cirkulationen stryps. Efter ett antal försök, fungerade faktiskt konstruktionen. Det ser en aningens skoj ut, för han sprätter med foten, för att få av den. Sen, när han upptäcker att det inte är lönt, börjar senior gå som vanligt.

Han är mycket kommunikativ som fyrfota djur – med glädjeyttringar, protester med ylande, ett särskilt kvitterljud när livet är som bäst. Men också en motsträvig tisse som inte alls gillar att rutinen bryts. Det är då den mänskliga fantasin sätts på prov.

Ungefär ett dygn kvar med socken. Sen är den historien slut och vardagsrutinen återvänder.

I år är våren lite sen i söder för påskliljorna har inte slagit ut.

Dock syns knopparna på svartvinbärsbusken och det känns varmare i luften.

Frihetslängtan är påtaglig för mig, så vad ska inte Senior T. tycka?

Som dessutom, alltid verkar leva i ett nu, måste den trängtan vara än större.

, , , ,

1 kommentar

Godstågspår

På denna tågräls dunkar de långa godstågen tur och retur.

…med varor från när och fjärran.

Vyn är cool när dimman täcker leråkrar och vägar.

Den tjocka dimman omfamnar mig rejält. Det känns blöt.

, ,

2 kommentarer

Ett risktagande med gott resultat.

Det är 10 dagar sen hudläkaren skar bort basaliomet. Vid första anblicken såg stygn, svullnad och blåmärke förskräckligt ut. Nu i skrivande stund inser jag att det blir inget nytt smeknamn – scarface. När det är läkt kommer det att ser fint ut.

Så länge jag minns har läkeörter varit ett bra alternativ till min Sle sjkd eftersom det alltid har dykt upp blessyrer av en och annan art. Mitt immunförsvar är nedsatt trots det klarar jag mig numer fint med de årliga förkylningarna. Men inte vid kirurgiska ingrepp, den fysiska påfrestningen blir för stor. Hudläkaren ville skriva ut ett antibiotika recept men jag sa till henne att avvakta.

Min plan var att utnyttja växt-gel från stjälken av aloe vera plantan från dag ett. Hudreaktion uppstod på tredje dagen men under kontroll. Vad jag gör är kontroversiellt och ett risktagande för egen del. Den sista utvägen är att jag trots allt får antibiotika för att stävja en infektion.

Gelen från stjälken appliceras direkt på hudytan, 3 – 4 gånger dagligen de första 6 dagarna och därefter 2 ggr/dagligen i ytterligare ett par dagar. Vad gäller bursiten fungerade inte aloe vera växten, i den läkningen var det sorbact som var miraklet.

Du tar en vanlig vass bordskniv och skär av en centimeter från stjälken och den gel som sen rinner av appliceras direkt på hudytan. Svårare än så är det inte och med en riktigt stor nypa sunt förnuft, renlighet och försiktighet kan det bli riktigt bra. Dock är det ingen lek och inget för räddhågade. Jag – rekommenderar inte – metoden till andra.

, , , , , ,

2 kommentarer