Lill-grå, katten, SUV-bilar och lyxig sylt.

Närmre än så har de 2 varit varandra men då har jag inte haft kameran i närheten. Katten har lappat till en annan kotte och fick sig en ovälkommen tagg som retur under tassen. Numer iaktar tiss, kottens väg in bland buskarna och blad där igelkotten försvinner i grönskan. Det är omöjligt att se en kotte i sin naturliga miljö men lockar du fram den med föda, har du en ständig kvällsgäst när på samma klockslag varje dag. Lill-grå har återvänt i 3 års tid.

Igår gjorde kotten en blixtvisit i garaget eftersom porten stod öppen. Men det fanns ju inget käk därinne därav snabbt ut. En igelkott knatar på överraskande fort.

Den första semesterdagen, en traditionsenlig färd till Billesholm. En pappkasse full med böcker blev tillskott för bokbytarbordet. Tag en bok, Lägg en bok, Trevlig läsning står det på skylten.

Jag fann Kåserier av Gerda Antti, Varav hjärtat är fullt, 1993.

De har bytt ut de violetta lyktstolparna till nyare varianter och med led-belysning. Det rara biblioteket var stängt. En av fyra bilar var Suv fordon, sista chansen att köpa lyxbilar och ofta för lånade pengar. Jag ser suv bilar litevarstans och de verkar mest vara kvinnliga förare?! En man vill hellre köra en Jeep, kan ha fel men men…

Sellerin artar sig bättre efter kall försommar. Tomaterna ser riktigt bra ut. Svedjrovan växer på och likaså guldbären men de tar stor plats, större än jag ana. Gallringsmorötterna smakar finfint och vinterns skörd av lök ser ut att bli god. Ekbladssalladen mycket smaklig. Tre syltburkar med egna svartvinbär och smultron är gjord allaredan.

, , , , , ,

3 kommentarer

Kråkan Arne och mr.T.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mr.T. fick bekymmer före midsommar med Kråkan Arne som dagligen gav höga skall till katten. En eftermiddag kom katten som skjuten ut ur en kanon från undersidan av bilen och tog betäckning i häcken. Framåt kvällen, försökte vi ut honom därifrån med påföljd att han flyttade sig till nästa ogenomträngliga buske. Till slut, öppna jag husets bakdörr så att katten kunde gå in den vägen. Den nya rutten användes ett par dagar. Utväg på baksidan där kråkan inte finns.

Precis som fyrverkerinatten fast då tog det nätt 2 dagar innan tiss kom ut från sitt skyddsvärn – under sängen. Det tog ett år tills han sluta reagera på höga och skarpa ljud.

Kråkan Arne kanske pickade katten på svanstippen?! Näbben är nämligen sylvass, jag har känt det i handflatan, särskilt när kråkan verkar ha mer bråttom eller flockan sitter och iakttar från taket. När kråkan är själv, är den mjukare med näbben.

Vi löste detta genom att tiss använde bakdörren utgång/ingång och att fortsätta ge Kråkan Arne föda på framsidan. Jag tycker den ser ganska häftig ut när fågeln sitter och balanserar på stolen. Det är förmodligen en ungfågel eftersom den är dunig.

Nu, 3 veckor senare verkar det normalt och med viss acceptans djuren emellan. Katten noterar med ett klapprande läte men flyttar sig inte. Och kråkan ger kort skall på katten men flyger inte iväg. Snarare får jag känslan att de väntar ut varandra?! Joo, vi få väl se hur dramatiken mellan katt och fågel slutar.

, , , ,

Lämna en kommentar

Spegelvärld

Skulle kunna vara den sjunkna staden Atlantis. I ett av rummen stod en glaspelare med bubblande vatten som dekoration. Fotografiet är taget i Göteborg på Sjöfartsmuseet där jag tillbringade ett par ansenliga timmar med att göra bekantskap med sjöhästar och bläckfisken Iris. Det stod ingen skylt på akvariet att bläckfisken kallades så utan det namnet fick den av mig.

Jag fick lusten att släppa ut Iris, för varför tar vi, människor oss rätten att stänga in fiskar och djur i trånga burar och små vattentrunkar. Mina föräldrar tog oss barn till Kolmården men jag återvände aldrig någonsin till djurens fängelse.

Djursjukhuset på svt play visade ett större varghängn och det verkade som om rovdjuren fick åtskilliga kilometer tillgodo i omkrets. En varg kan som alla vet springa flera mil om dagen. Jag skulle nog vilja kalla det för skyddshägn ifrån ekonomiska intressen och felaktig kännedom om djurets vanor.

, , , ,

2 kommentarer

Minimalism – zen – kontemplativt

Rep i vattnet vid Ringsjöns vik, där jag kan köpa fisk och hyfsat bra ägg. Det är en trasselsudd i vattnet men om ögat följer repet kan det bli en akt i fokus. En person från flickr.com favoriserade bilden och skrev att det var en zen/kontemplativ fotografi. Men för mig är det ett nytt försök till minimalism. Ett foto-motiv som inte har sett slutet, bara början. Kanske – kan jag sätta min fot på Tibets tak någon dag. Tibets tak är en plats men framför allt en symbol för min samlade sinnes-frid. En del har bänkar. Och andra har en trappa eller veranda. Sak samma var, bara du hittar sinne-frids-plats.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Trevlig Midsommar!!

Svartöga – Thunbergia alata

En tacksam klängväxt som känns skör på någe vis. Di där gula knapparna är intressant visuellt, att försjunka in i tidigt på morgonen medan jag umgås med kråkan Arne. Om fågeln är där. Vi har fått honom att ta fint från handflatan utan att nypa till. Under helger får den gifflar av min vän. Veckorna endast jordnötter. Kråkan Arne nyper till om den är stressad av sin flock, som givetvis också vill ha en bit av kakan.

Imorse satt jag på träsoffan med den sedvanliga kaffekoppen brevid på armstödet. Det inte alltid jag tar med mig nötter ut på gårn. Kråkan hoppar från stol, till stol. Från armstöd, till armstöd. Från bordet, till stolen och sen ned på marken. Idag skutta fågeln upp träsoffans högsta kant, så stundom var den så nära att bakvingen nudda vid mig när den vände sig. Nu går det att stiga upp från en sittplats, gå in och hämta jordnötter utan att de flyger iväg och tar betäckning på garagetaket.

Vad som istället händer är att fågeln flyger till stolen närmast dörren och tittar in så att personen ifråga inte försvinner utan att ha kommit tillbaka med nötter. Så jag satte mig ned igen med nötter i knät och några i öppen handflata lagd på låret. Till slut, picka ungkråkan nötter från handflatan och den satt kvar några sekunder. Det blev en ny utmaning både för mig och kråkan. Kan man få bättre midsommar upplevelse än detta?

De största rabarberbladen är 90 cm breda

När man kryper in under bladen känns det som att kliva in i ett mindre växthus. Det är inte undra på att igelkotten trivs både som skydd och att jäsa på maten helt ostörd.

, , , ,

4 kommentarer

Lill-grå

Härom kvällen när kotten titta ut från rabarberskogen utropade jag – Nej men hej Sigge!! Det passar bra eftersom djuret mestadels består av taggar. En sigge för mig kan vara antingen en mört, kanske något vasst eller ett smeknamn på någon litet ljushuvud. Men det blir Lill-grå. Det är häftigt att kotten har överlevt tre somrar med tanke på den tuffa trafiken på Storgatan.

T. verkar ha lärt sig att vägen är farlig men där vet man aldrig vad som kan hända. Katten brukar nämligen smyga omkring i diket precis vid vägen och jaga grodor. Tveksamt vad gäller kotten om den lärt sig faran när den korsar vägen? Varje år dödas igelkottar av bildäck på just den här vägsträckan.

Ett mycket litet djur behöver vara mer försiktig än ett större.

En annan teori jag har är att hjälper man kotten med mat behöver den inte leta efter födan på större ytor? Å andra sidan är det ett vilt djur som måste ströva omkring dels för att para sig och dels för dess inneboende vildhet. Dock rensar igelkotten trädgården på hussniglar, tvestjärtar och andra småkryp trots regelbunden kvällsmat. Jag kan för lite om igelkottar, för att vara säker på deras beteende.

När jag skulle köra in till Lund och få en kortisonspruta i stortån, låg det en död kotte på vägen, alldeles nära villaområdet. Få se om Lill-grå dyker upp ikväll vid sin regelbundna tid mellan 8 – 9 tiden.

, ,

Lämna en kommentar

Majorna i Göteborg

Jag har blivit biten av att bo på hostel och så även denna 3 nätters vistelse i Majorna. En gång när jag var i Finland sov jag utomhus under stjärnorna i en fördjupning på marken för att jag missade färjan till Stockholm. Vid ett annat tillfälle tillbringa jag natten utanför dörren till Centralstationen/Stockholm för att sista tåget råkade gå tidigare än väntat.

Och motsatsen! Ett femstjärnigt hotell i Oporto/Portugal kändes lyxigt på ett krystat vis. Det som störde mig var nog kyparen i vit jacka, som sprang omkring i matsalen mellan borden med en kaffekanna och hällde det i små koppar. Alldeles för små. Jag bad om större kopp men det fanns inga.

I princip kan du sova vart som helst, huvudsaken du sover gott. Hostel är ett bra alternativ i pris och service. Det enda du inte har är fri tillgång till egen toa och dusch men det finns lås på insidan av dörren.

Åtskilliga timmar med att sitta på olika bänkar både dagtid och kvällstid.

Sjöfartsmuseet fick tillgodo en diger rundvandring för priset av 40 riksdaler.

2 timmar hos Chateau Beirut med 12 olika rätter på menyn med lång eftersmak.

Saltholmen en eftermiddag.

Många timmars spretig färd med rälsbuss genom stadens innerkärna.

Ett antal timmar på en trevlig pub med lågmält brus och argentinsk tango spelad av liten grupp.

, , , , ,

3 kommentarer