1 år yngre och 20 kg lättare

En trasigt fönster med utsikt mot Norreport i Köpenhamn.

Min vikt är nere i 64 kg och verkar ha stannat. Är det så att jag minskar under 60 kg, tyckte doktorn att jag hör av mig. 2010 hade jag en vikt på cirka 85 kg. Under en tidsperiod stod vikten helt still då mina benmuskler jobbade för att bli friska efter höft-operationen. Det som känns än märkligare är att för andra gången uppleva att jag har blivit ett år yngre.

I själva verket har det bara förflutit 2 år, inte tre år, av den senaste kroppsliga problematiken. Allstå,:) har jag nu ett helt år till förfogande. Att vi ska ställa om klockan en timme, natten till söndag, är en ganska befängd idé av de som tror sig veta nåt. Jag tror inte att svenska folket lägger sig en timme senare och sover en timme mer.

Ärligt, så fick jag huvudbry med årets födelsedag. Det är som om den faktiska tiden inte är viktig längre mer ett tidsflöde. Vi, människor är så noga med vilken ålder vi har. Antingen vill vi inte fylla år, jo upp till en viss ålder men sen är det betydelselöst. Ibland till och med besvärande att säga jo men jag är 75 år. Skulle nog påstå att ålder är en attitydsfråga. Egentligen fyller jag år varje dag eftersom jag vaknar, andas och lever min dag oavsett specifik födelsedag.

Gerda Antti skriver i sin bok – Det är mycket med det jordiska. ”Man blir av med förkylningen, och sen får man influensa.” Precis så har det varit för min del. Ytterligare ett citat från Gerdas bok – Elände är livets väckarklockor. Jag emotsäger det inte alls. Livets elände har mycket bättre förutsättningar än att få botox plastik för bättre pussmun eftersom botox endast förändrar det yttre.

Det svåraste i motgångar är att betrakta sig själv med distansering för att till slut smälta ihop igen – med sin egen sanna livs-kärna. Och om man då har förändrats från omgivningens tankar och ideér och det känns omöjligt att bli densamme igen, så får jag hitta ett nytt sätt att leva.

Annonser

, , , , , , ,

8 kommentarer

Hösten är min tid

Joo, helt sant hösten är min tid. Det är kallare i luften och träden ger ett färgsprakande skådespel som därefter tappar sina blad, för att gynna marken med löv som ett täcke. Kretsloppet som aldrig upphör i naturen – livs/döds/livsnaturen. Moder Jord sköter sina åtagande helt själv, lika naturligt som andningen utan ett skrivet regelverk och klocka. Mitten av augusti anlände hösten i år, en vind som talade om att snart gulnar träden och flyttfåglar drar söderut. Men i själva verket från denna vindpust, tar det några månader av naturen i förberedelse innan vårt öga ser att hösten är här.

, ,

Lämna en kommentar

Glasbitar i taket på Tjuvholmen

Bägge mina ben har blivit starka men stundom känner jag att kroppen inte mäktar med när tillräcklig sömn och vila för mig uteblir. Då blir jag som en gnällig 4-åring, allt utom snoret som rinner från näsan och vill varken eller. Men dock gick jag till Tjuvholmen, från Cochs Pensjonat i ett regnigt Oslo för att se ett berömt konstmuseum, fast utifrån. En längre paus för kaffe och muffins.

Det jag hittade på vägen tillbaka i ett shopping center var snyggt, hängande glasbitar. En salig röra av svarta trådar och glasbitar. Jag såg inga katter men däremot mängder av sparvar. Den andra dagen hade mrs.babs bröd i fickan för att vid sittpaus mata fåglar. Varför skulle inte städer kunna sätta upp foderautomater lite här och där, just för småfåglar. Samtidigt som de tömmer papperskorgar på gator och torg, fylls foder till fåglar under vintern.

Tänk vilken sorg det skulle bli om kvittret från städer försvann? Å andra sidan, har många öronsnäckor i öronen, så de hör ändock ingenting mer än sin utvald musiksmak eller lyssnar till en ljudbok. Inte för att jag ska sätta en pekpinne till dagens ungdom, för jag själv tänkte inte alls på fåglar när livet lekte som bäst. Gårdagen var inte bättre, än vad den är idag. Det är bara nya ideér alltefter vi lever våra liv.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Bänkarnas bänk

En association till Janis Joplin och det är sången om Mercedes Benz, för jag tyckte att jag hörde hennes stämma på kullen. Efter att ha klättrat uppför en brant backe, satt min vän och jag på bänken och såg ut över det som fanns i området, för mig det glittrande ljuset. Bänkar är bra eftersom de har en märklig effekt på tänkandet. Antingen blir jag tyst. Ett så forsar tankarna fram från gömda fack, det beror lite på vad som händer under dagen.

Reflektionen över Oslo är att överallt fanns det bänkar till och med under skyltfönster och så himla behändigt för trötta ben. Park och torgbänkar antingen av sten eller trä med smidesfötter. Den andre reflektionen är att Oslo inte kändes som en stenstad med fåtal träd för syns skull utan mer som att komma till en stadsidyll med mycket träd och grönska. Mesta-dels är det, de fyrkantiga husen och skyskraporna som dominerar en stad men i Oslo var det som om träden fick företräde framför glas och betong.

Som vanligt köpte vi spårvagnskort för att åka till ändstationer och hann med en tur och retur österut och halv resa norrut. Någon tunnelbana blev det inte, för att åka ut till förorterna. Det skulle behövas några dagar till för ett sådan expedition. Mitt motto är att flanera och sitta på bänkar för att känna pulsen i staden. Är det så att tycke uppstår, kan man alltid åka tillbaka vid senare tillfälle och uppleva mer.

, ,

4 kommentarer

Här och nu

När teori och praktik sammanfaller får jag några ögonblick av här och nu. Känslan var så psykisk stark att ingenting av världslig vånda kunde få mig ofokuserad inne i trädtunneln. Allén är inte konstgjord. Säkert bara framodlad under åren, för att alla människor som besöker Finstorp naturreservat ska kunna smyga där med sina fötter bland synliga trädrötter och löv. I här och nu finns inte dåtid och ej heller framtid. Det finns bara ett tidsflöde som kallas för här. Upplevelsen liknar djupmeditation, fast i rörelse.

, , , , ,

3 kommentarer

Frökapslar från klängväxten Svartöga

SvartögaThunbergia alata

Naturen är sinnerik,  verkligen.:) I varje frökapsel låg fyra svarta frön och dessutom kändes frökapsel len mot kinden. Det var min vän som hejdade min hand innan sekatören skulle klippa av svartögas rankor. Om jag har tur gror fröna nästa vår och prakten av svartöga kan ses en gång till. Vallmo stänglarna med kapsel hängde jag upp i ett träd så vinden kan blåsa iväg dem sen.

Snart går trädgården in i vintervila och jag tycker att årets odlingssäsong trots mycket regn har varit bra. Det beror alldeles på hur man definierar väderlek. För mig personligen finns inget dåligt väder, det är bara att anpassa sig. Vira blåtira, ett smeknamn som denna kvinna inte vet om att hon har, vill ha ett väder där det regnar på natten. Vinden får inte blåsa för mycket och temperaturer runt 25 plusgrader under sommaren. Vintern får inte vara för kall eller isig just precis runt 5 minusgrader.

Därför beundrar jag fåglar och fyrfota djur som anpassar sig till klimatet och dess omgivning. De har fått egenskaper att överleva under bistra tider som igelkottens vinterdvala. Varför ger du Simson den äldre föda? På grund av biltrafiken, som har dödat 8 stycken kottar från maj till oktober bara i år.

, , , ,

Lämna en kommentar

Förmodligen de sista kvälls-solstrålarna

ISO 200 – 105 mm – f/5,6 – 1/500 sec – klockan 19.26

Mindre och mindre tillfällen att fånga bilder av spindelväv i kvällssolen. Men å andra sidan är det inte mycket att be för eftersom vi har 1 oktober idag. De två igelkottarna är superskygga, få knappt se på dem och de springer iväg med pilens hastighet. På våren verkar kottarna mer sociala och då handlar det nog om att få tag i mat och vatten. Nu i oktober är det mer som en kamp om tiden, att få tillräckligt med fett för att överleva vinterdvalan. De har helt enkelt inte tid att vara mer sociala, än vad de är. Inget djur att klia under hakan precis.

Märkliga och roliga upptäckter i trädgården.

,

3 kommentarer