En höstdag med sol och skuggor

Klockan 07.00 var det dimmigt utomhus och nu är det dags att fotografera höstdimman i all dess dimmighet. Smått kylslaget med +8 grader och vilket är perfekt väderlek för mig. Hösten är den finaste tiden på året men så säger alltid födelsedagsbarn. Om någon är född på våren blir det den vackraste tiden. Jag gillar att bo i ett avlångt land med fyra sorters väderlekar.

Igelkottarna sjunger på sista versen för i år. Vid +5 grader drar de sig tillbaka, in i vinterdvalan. Just nu, är det två stora, runda taggiga bollar som äter ivrigt. Adjö och väl mött igen till våren – säger jag till dem. En av kottarna är ljusgrå men likafullt en grå stor boll men inte fullvuxen för då blir de bruna. En igelkott kan leva i sju år om de har tur. Den har nosat på mina fötter vid två tillfällen. Om vädret tillåter brukar jag sitta på trappen och studera dem. Tre stycken kan gemensamt äta ur samma skål men efteråt fnyser ljudligt och puffar på varandra. Personliga kännetecken på en igelkott är svårt att upptäcka vid första mötena utan det blir senare under sommaren och hösten.

Simson den äldre har en liten bula över ena ögat. En hona är mycket brun med en ljusare fläck diagonalt på bakdelen. Den mörkgrå kotten har inget speciellt jag kan se utan mest att den är just grå med början till bruna taggar och den borde klara vintern.

Varför bry sig om igelkottar, som är bra överlevare. Det beror lite på var de befinner sig. Här i området har fyra stycken blivit påkörda i år och jag tycker det är sorgligt. Om kommunen skulle markera med skylt är deras förevändning att då måste en igelkotts inventering ske.

Kajan Arne har blivit fullvuxen och fågelns blå ögon är borta. Den ser fin ut i fjäderdräkten med blåsvarta fjädrar. Ger skall på gården om jag är inomhus, att den vill ha nötter. Mr.T. kan få en svacka när han begriper att det inte blir varmare utan kallare. Det är således inte bara människor som sörjer de ljusa dagarna.

Annonser

, , , ,

Lämna en kommentar

Trixi tomat och pimpling

Körsbärstomat Trixi, rund röd, certifierat ekologiskt utsäde

Jag äter dem som godis och det blir ett antal fräscha trixi tomater per dag. Det finns en spänstighet hos tomaterna. Gyllenbären börjar bli färdiga och den smaken är mer svårbestämd. Vissa gånger får jag smaken av mild persika. Och andra gånger är de saftiga och svagt söta. Märkliga bär. Min vän tycker att de smakar – lite syrliga och han får förnimmelser av klippt gräs.

—-

Citat från en bok av Gerda Antti

Livet omkring. …”Men det jag ändå tror på, det är att den som har vant sig av med att ljuga, den får en säkrare sanningsvittring.

Både in mot sig själv och ut mot världen.

Gerda Antti skriver således om att tala sanning och att inte ljuga.

Morfar och mormor sa alltid till mig som barn – ljuger du får du svarta prickar under tungan. De ville ju veta vilka ofog vi barn höll på med, så någonting måste de hota med. Jag gillar verkligen Gerdas ord sanningsvittring. Där ingår det personliga självbedrägeriet som är klurigt att knacka hål på. Min association är som tjockis när fiskare pimplar på frusna sjöar och tar fram en handborr för att komma ner under isen. Jag säger inte att jag har lyckats genomskåda mitt eget självbedrägeri men jobbar på det.

, , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Rutigt svart med gult, tomat och äppelmos

Världens bästa mos, fötstårs! Det kan bli cirka 20 olika burkar mos av årets äpplen. Det tar gott och väl två – tre timmar att skala, koka och hälla upp på rengjorda glasburkar. Det är ju sen i vinter mödan blir något värt till pannkakor, stek och gröt på helger.  Tomatskörden ser lovande ut. En del hinner inte mogna men läste ett tips att lägga tomater svalt i en papperskasse med tidningar som mellanrum. Tänker definitivt testa tipset från Vadstena. Det är en lyx att gå ut genom dörren och ut i till tomaterna och plocka en röd fin tomat som smakar alldeles bra.

Ja just:) de är 4 stycken igelkottar som besöker trädgården. Två bastanta honor. En hane, Simson den äldre. Och årets lille nykomling. Torrfodret kommer inte att bli gammalt iår. Alla djur verkar tycka om torrfodret även kajan som även gillar pannkakor precis som igelkottarna. De stora kottarna fnyser åt varandra men accepterar ”vänskapligt” att äta ur samma skål. För att senare puckla på varandra och markera sin status. Nykomlingen får ta emot mycket törnar och hårda puffar av de äldre och jagas bort från ”matplatsen”.

, , , , , ,

2 kommentarer

Vita näckrosor, grässtrån och en madrass.

Strövområdet i Finstorp

Under ett par dagar bjöd augusti på ett medelhavsklimat med mycket fuktighet i luften och 20 grader varmt. Finstorp ligger int så värst långt iväg med bil. Det bästa är att jag kan ta med mig den röd/vitrandiga madrassen, fälla ned mig som en trädstam på sidan och somna i godan ro.

Inte för att jag drömmer något men väl totalt avslappnad av skogens ljud och lukten från sjön som omsluter mig in i sömnen. Det finns 6 halvstora änder och en ängslig andhona som noga bevakar sina småttingar. Till ljudet av andungarnas slurpande ljud efter småkryp på vattenytan, vindens sus som får bladen på träden att ljuda och surrandet från humlor och trollsländor blir världsliga ting helt betydelselösa.

De senaste fem veckorna har jag varit attackerad av diskbråcket i ländryggen. Det är snart över i-och-med att kroppen vill läka sig självt kombinerat med mjuk träning av svank/ben och bål. Det bästa stället för mig i en sådan omständighet är att vara invid en sjö.

, , , ,

6 kommentarer

Den unga igelkotten

Det är ju så här att igelkotten poserar inte för mig bara för att jag vill det. När tillfället erbjuds kan det bli udda fotovinklar. Häromkvällen kom båda, lill-kotten som är en hona och Simson den äldre, som är en hane samtidigt till torrfodret under det vita bordet utomhus. Inget fnys en bra stund. Sen knatar lill-kotten iväg och får Simson efter sig som tränger in henne i ett hörn precis som för att tala om – Detta är mitt revir bara så du kommer ihåg det!!

Nå, nu diktar jag upp deras aktivitet och som kanske inte alls sant men det spelar ingen roll, så länge det inte blir alltför utsvävande. För igårkväll kom de igen samtidigt till de oemotståndliga torrfodret men då jaga Simson inte bort honan. Hon ryms i den gula skålen, så hon få snabba på för att skaffa sig ett fettlager till vintern.

, , , ,

Lämna en kommentar

Calendula officinalis

En titel i en av Gerda Anttis böcker – Det är mycket med det jordiska. Att rensa stengången från kvickrot är en mycket jordisk hantering. Det är likaså med att fixa fågelskrämmor till mr.Trast och mrs. Trast som nog blev lite förvånade att det kom en envis, färgblixtrande uv i trädgården.

Jag har flyttat dem var tredje eller fjärde dag sedan början på maj. Vid ihållande regn har jag tagit bort nästan alla ståluvar och sedan ställt dem på nya platser när det slutat regna. Det är bra att jag till slut köpte de här ståluvarna till kostnad av 149 kr. Trodde väl som vanligt, att det är bara att skrämma iväg trastarna men inte helt lätt när paret trast har sin etagevåning i barrbuske som är 3 – 4 meter högt.

Simson den äldre och lill-honan äter på varsit ställe med ett avstånd på cirka 3 meter. Det verkar fungera bra utan att den äldre igelkotten anfaller den yngre. Det lille somnade igår en liten stund under knaprandet av torrfoder. Hastigt sömnbehov. Jag tycker det är intressant att följa de här små djurens väl och ve i beteende och färgändringen i deras piggar. Simson den äldre är brun. Nykomlingen som är cirka 2 månader är ljusgrå. En hane är mindre. En hona större. Så även i spindlars värld.

Det är mycket med det jordiska – Gerda Antti är glasklar med det uttrycket.

, , , ,

5 kommentarer

Ett lojt kattliv

En katts dagliga tarv är att slicka sin päls åtskilliga gånger per dag. Att glömma bort att han för en timme sedan knapra på Royal Canin. Torrfoder som alla tre djuren verkar uppskatta. Simson den äldre får torrfodret i vatten och då får kotten samtidigt vätska. Den loja livet består även att på kattspråk säga till att han vill ut och patrullera sitt revir.  När torrfodret på kontorsbordet är slut, blåstirrar djuret på mig, ett tecken på att skålen är tom. Första gången han gjorde det, förstod jag ingenting.:)

Dag ut och dag in, följer samma rutin, slicka sin päls, knapra torrfoder eller rå fisk. Och alltid svansen i topp med en liten böj högst upp, inomhus. Svansen sänks när tiss kommer halvvägs ut till gatan och ska svänga till höger. Den här katten kan jag lukta på och med mjuka rörelser smeka den lena pälsen när han är nyvaken eller att han ligger som en limpa ute på gårn och lapar sol. Katten gillar inte längre mystunder utom på natten då han själv väljer att ligga kloss bakom mina knäveck. Har jag ont av ischias och inte klarar av att ligga still, bumpas han ned på golvet ett antal gånger tills han ger upp och lägger sig i gula täcket.

Jag har funderat en del på – äger katten mig? Eller är det jag som äger katten? Det är nog så att vi äger varandra, numera. Varje morgon när tiss kliver ut, så vittrar han vinden. Varifrån den kommer och hur hårt det blåser. Om det regnar eller är vindstilla. Ta-mig-tusan, att jag gör detsamma.

, , , ,

Lämna en kommentar