Vid regnbågens slut

..sägs en skatt ligga begravd. Nu råkar det sig som så, att regnbågen är en optisk synvilla och här går bågen ned i barrträdet på tomten. Trastarna bor där i sin gröna skyskrapa. Om jag skulle gå dit förflyttar sig regnbågen längre bort. Hur som helst är prismat skoj att se. Och skatten!:)

Den blir för mig, att lill-knatten som ms.Simson hade i släptåg en kväll i mitten av augusti verkar ha gjort husesyn av vårt snickrade bo.

Lill-knatten har överlevt från ms,Simson kull. De var tre stycken bedårande minstingar i augusti och nu i oktober är det en kvar. Coolt!! Årets knatte har alltså gjort husesyn av boet. Nu är det bara att vänta och se om den verkligen flyttar in. Boet byggdes för två år sen men ingen kotte har övervintrat. Så först nu, kanske boet har blivit väderbitet av regn, snö och värme och således luktar alldeles utmärkt för ett vilt djur.

Det som är intressant är att det blir 2:a generationens igelkott som föds i trädgården. Ms.Simson har överlevt i fyra år trots de rullande bildäcken och gav 2017 en krabat men den lille överlevde inte.

Så fort löven singlar ned ska jag lägga löv runt boet.

p.s.

Kajan Arne är blivit ståtlig i sin fjäderdräkt.

Senior T. verkar lite ledsen över att sommaren är slut

..men får allt finna sig i regn, rusk och kyla.

Annons

En Picasso? Svart och vit vas?

Det är strån som hänger från en elefantfot som står på en piedelstal vid ett fönster. Vissa dagar är det som om jag inte har sovit klart vid sjutiden på morgonen. Då jag lägger mig soffan och somnar straxt in igen och drömmer. Vilket är skönt. Men denna morgonen, tog jag fram microlinsen och lekte med kompositioner.

Ja, nå hösten är här. Träden börjar gulna. Rejält fuktigt på marken tidig arla. Igårkväll kom ms.Simson och sa hejdå. Det kändes så. Igelkotten har varit mer eller mindre osynlig den sista månaden. Men igår kom kotten halvvägs fram till mig, höjde på nosen och luktade, sen vände den och gick in bland skyddade buskar. Min granne säger att skyggheten kan bero på att igelkotten förbereder sin dvala inför vintern.

Kajan Arne har inte hört av sig med sitt skall de sista veckorna. Istället har jag följt en talgoxe som mumsar på solrosfrön, direkt från växten. Jag ser den lilla fågeln från trappen, när jag sitter med kaffekoppen i handen och jag blir förnöjsam.

Senior T. märker också väderväxlingen i och med, att han nöjer sig med att kom in vid tiosnåret på kvällen och sen sover natten inomhus.

För egen del är temperaturen perfekt. Nu kan jag andas och i och med det, blir jag mer aktiv. Och förresten är ju hösten min tid med kyligare luft. Vad jag innerligt kommer att sakna i vinter är egen odlade grönsaker. När man en gång verkligen förstår hur en tomat ska smaka och lukta finns det ingen återvändo. Att köpa tomater i butik är uteslutet.

Saluhallen bjuder på bra tomater och potatis, så en resa in till Lund kan bli aktuellt lite längre fram i höst.

De tre

Som alla vet träffades jag och T. i augusti året 2011. Dags dato är han en distingerad herre med liten kulmage – 13 år och väger straxt under 5 kg. Jag vet – att jag kommer att gråta den dagen tiss sällar sig till andra jaktmarker.  Det är nu inget jag tänker på varje dag, inte ens månadsvis men för jag vet att alla varelser någon gång dör. Jag undrar vad han gör i det ögonblicket, går iväg eller stannar på tomten.

Senior T. som gillar att sova på dagen. Vädret i august tillåter katten att bo utomhus på nätterna. Jag brukar släppa in katten vid sjutiden på morgonen. Och sedan under dagen har jag dörren på glänt så att tiss kan komma och gå som han vill.

Kajan Arne har bytt fjäderskrud från grå till brunt.

Simson och en stor grå ”äldre” kotte är vad som är kvar i vimmlet av kottar från i sommar.

Dessa tre djur har en förutsägbar daglig rutin. och varenda en sina förutsättningar. Den gemensamma länken är att bli mätta.

En är huskatt med ett brokigt förflutet och två är vilda djur. Två är har valt att bli gäster och en av dem har funnit sitt stadigvarande revir med omnejd. De äger sig själva det vill säga, om inte kajan eller kottarna vill närma en människa så gör dem inte det. Däremot T. har accepterat ett lite större umgänge med oss men det finns alltid ett avståndstagande. När T. vill visa närhet gör katten det med råge.

Vid tillfällen när Simson har nosat på mina tår eller gått över foten, känns det som tiden står still. Det inte jag som lockar utan det är igelkotten som vill ha mat. Då går kotten på rak linje från rabarberplatsen till dit jag sitter. Vanligtvis har en kotte en ostrukturerad gångstil eftersom den letar mat och godbitarna kan finnas överallt.

Kajan Arne, kan ge skall en eller två gånger på uteplatsen oftast sittandes ovanpå ett trästängsel, varifrån fågeln ser in genom köksfönstret om någon är hemma. Kajan käkar torrfoder.