Arkiv för kategorin Konvalescens efter höftoperation

Drygt 6 månader

…efter höftledsoperationen.

Veckan efter semestern i Lissabon släppte jag käppen. Den stod ett tag i hallen precis vid dörren, ifall att! känslan. Men min kavaljer behövs inte mer och det är jag glad för eftersom käppen är i vägen hela tiden när jag fotograferar.

Den längsta sträckan jag kan gå idag, i ett svep är cirka 2 km utan större problem. Det sviktar lite dock, så mina muskler är inte färdiga än. De sista 3 veckorna har ingen träning blivit gjord utom att jag går varje dag. Det är träningen, att gå.

Jag är nöjd med resultatet från mig själv men framför allt kirurgen som opererade.

Bilden är fotograferad inuti växthuset som finns på Spenshult. Det fanns gurka, tomater och vindruvor. En skön doft!

, , , , , ,

2 kommentarer

Baljan

5 månader och drygt 1½ vecka. Ja, jag är återställd och nu finns det ingen smärta alls från den högra sidan. Träningen stärker mina muskler och det märks särskilt när jag lyfter benet från sidan. 20 – 25 gånger och jag kan hålla benet uppe längre för var gång, det dimper inte ned som en klump på en endast gång, utan det går att hålla emot. Tyvärr fick knävecket stryk (svullnad) genom en rejäl överansträngning. Mitt sinne  ‘glömde bort’ sig i ogräsrensning genom att stå på knäna i flera dagar.

Promenader blir inte längre men desto stadigare. Cyklingen uppför den branta Sannarpsbacken tog jag halva på 2:ans växel förra turen. Än så länge har jag promenad käppen med mig vid längre sträckor. Den är inte till funktion alls, det ser bara snyggt ut, kanske inte ens det. Den följer med, mer som ett moraliskt stöd. Ifall att, känslan.

Sjukgymnasten nämnde 6 månader för att bli återställd och hans yrkes erfarenhet och kännedom om vilka förutsättningar jag har haft stämde ganska bra. Knävecket är, hoppas jag en parentes. Den ettriga fotvårtan som jag har förbannat så många gånger är på väg att försvinna. Var 14:e dag, sedan Februari 2010, besöker jag en privat fotvård för kylning.

Kejsarn av Portugallien är en roman av den svenska författarinnan Selma Lagerlöf publicerad 1914. Den filmen är fin men tragisk på sina ställen. Varför jag tänkte på Portugallien vet jag inte än, men snart flyger jag iväg till Portugal i ett stort flygplan. Första gången var ett inrikes flyg och då var jag 28 år.

Helt ny miljö, ett annat språk och annorlunda mat. Jo, det är helt rätt, för första gången i mitt liv reser jag längre än Danmark. Däremot har jag rest från Norr till Söder. Från Öst till Väst i Sverige. Jag har bott i större städer och i mindre byar. Så visst, är det dags att resa till nya mål.

Tjejen i baljan är på väg söder ut. En skulptur som finns i Norre Katts parken. Jag har passerat den sedan Februari 2010. Tjejen i baljan får bli slutvinjetten på 4 tuffa år.

5 months and just over 1½ weeks. Yes, I am healed and now there is no pain at all from the right side. The training strengthens my muscles and it shows especially when I lift the leg from the side. 20-25 times and I can keep the leg up longer each time, it didn’t fall down like a lump, at once. Unfortunately, the left knee swelled up by a hefty over-exertion. My mind ‘forgot’ by standing on my knees for several days in the garden.

Walks are no longer but the more steadier. The biking, up the steep hill Sannarp, I took half, of the 2 gear wands. So far, I walk with my cane at longer distance. It’s has no function at all, it just looks nice out, maybe not even that. It comes with, more as a moral support.

The physiotherapist said 6 months to be restored and his professional experience and knowledge of what conditions I have had were pretty good. Knee is, I hope a parenthesis. The difficult verruca that I’ve cursed so many times is on the way out. Every 14 days, since February 2010, I visited a private pedicure for cooling.

The Emperor of Portugallien is a novel by Swedish author Selma Lagerlof published in 1914. The film is beautiful but tragic in places. Why I thought of Portugallia I do not know yet but soon I fly off to Portugal in a large aircraft. The first time was a domestic flight, then I was 28 years.

Completely new environment, a different language and different food. Yes, it is quite right, for the first time in my life, I travel further than Denmark. However, I’ve traveled from North to South. From East to West in my own country. I’ve lived in major cities and in smaller villages. So yes, it is time to travel to new goals.

The girl in the tub is on its way to the south. A sculpture in Norre Katt park. I’ve passed by the tub since February 2010. The girl in the tub may be the final vignette of 4 tough years.

, , , , , ,

2 kommentarer

2 månader och 2 veckor

Tiden efter höftledsoperationen.

Det finns information att få på nätet om höftledsoperation men oftast förhållningsregler om vad jag inte får göra. Alla dessa restriktioner skapar en sfär av försiktighetsmått som stör mig. Tänk om protesen hoppar ur led! Men den gör inte det – om jag inte hukar, springer, joggar, lägger benen i kors eller sitter i mjuka soffor. Se där! Ytterligare restriktioner.

Men om en längdåkare på skidor kan vara ute i spåret efter cirka 6 månader så kan jag väl gå flera kilometer utan att bli trött. Utnyttja mina gröna fingrar i trädgården. Gå ned på ena knät och fånga en bild med systemkameran för att få en annorlunda vinkel, just då, i det ögonblicket. Det är något som är mycket efterlängtat.

När jag googlar på höftledsoperation + träning finner jag personliga berättelser. Ibland är det bra att jämföra sig med andra människor om var någonstans jag ligger på skalan i läkningsprocessen. Enligt planerna fungerar läkningen bra även om humöret inte är med mig hela tiden.

Den här helgen till glädje klarar jag låg toalett-stol, stå på det skadade benet och balansera med ett pekfinger mot väggen. Ta på stödstrumpan utan skohornet. Ingen krycka inomhus. Det känns coolt.

Perioderna då ingenting händer. Absolut ingenting, känns det som, bara träning och koncentration på hur jag går. Hur jag sätter mig. Det är självklara rörelser och som har ryckts ut ur sitt sammanhang. De har blivit en tanke. Visst är det märkligt?

Den till synes monotona träningen är en investering. Inte i pengar men väl i kroppslig styrka som i sin tur gör själen glad (are) Det bästa är, vinsten, då svåra rörelser plötsligt fungerar hur bra som helst.

, , , , , ,

Lämna en kommentar

I stormens öga.

Jag har följt med snöstormen i modulen den senaste månaden både på nätet och P1.

I skrivande stund, faller den sista snön ned eller så snöar det till slutet på mars. Vem vet det? Vädrets makter har vi, människor aldrig haft en chans emot. Personligen tror jag att attityden till vädret var annorlundare förr. När var förr? Igår? 100 år tillbaka?

Vi tar vädret och vår existens/tillvaro för givet. Känslorna för givna. Men det är i stickspåren vi utvecklas som individer och vid de tillfällena finns inga givna utvägar. Det som känns tillfredställande är att återvända till den röda tråden dvs stabiliteten och upptäcka att jag har blivit mentalt starkare. Det är näst intill omöjlight att inse fördelen med motgång när jag befinner mig i stormens öga. Då finns nästan ingen distans bara kamp.

Var tar Här och Nu filosofin vägen i ett snökaos? Mer och mer, undrar jag inte om Här och Nu är ett ständigt kontinuum.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Bonniers lexikon under madrassen

Det finns en viss skillnad mellan en sjukhussäng och en säng i hemmet. Den ena är högre, mycket mer ställbar. Den andre är bara en fyrkantig stomme. Informationen före operationen var bristfällig vad gäller rehabiliteringen – efteråt. Att benet får ej vara i 90 grader så du får icke luta dig fram för att ta på dig en strumpa med händerna. Tänka sig, att en liten strumpa ska vara så svår att ta på sig om inte rätt verktyg finns till hands. Jag har tagit ett skohorn med en böj. Fungerar utmärkt bra.

Jag har under veckan haft lite problem med mjuk madrass framför allt att ta mig upp ur sängen på de villkor som finns. Benet måste vara i ungefär 45 grader när jag reser mig upp från en stol eller sängen och straxt därefter dra in benet till stående. Igår kom jag på att om jag lägger dit en dörr, vad händer då? Nä, den är för stor och klumpig.

Men så längst ned i min bokhylla står Bonniers 25 band lexikon. Gissa var den ligger nu? Jo under 2 madrasser. Helt plötsligt går det att ta sig upp ur sängen galant och dessutom mår min rygg bättre. Böckerna får ligga kvar tills slutet på Februari, då konvalecensen är klar. Jag kommer spritta av kunskap i början på Mars.

Om du ska bli höftledsopererad bör du veta, vilket inte jag gjorde, att sitta på en specialstol och laga mat tar 3 månader att beställa. Upphöjning till dubbelsäng i form av plastklossar får kunden inte. Endast enkelsäng. Däremot upphöjda sitsar och toalettförhöjning får man låna från arbetsterapin. Men hur ofta byter man en höftled?

, , , , , ,

Lämna en kommentar

Reflektioner från en kudde

 

Desinfektionsmedel. Slangar. Förband. Pippande apparater. Ekoljud från större ytor och snabba fotsteg och röster.

Vad tänkte jag? – systemkameran – myror i kroppen – måste upp ur sängen.

Hur kändes det efteråt? – som att bli överkörd av en lastbil.

Yrade och såg saker som inte fanns. Sa saker som var obegripliga.

15 dagar har förflutit. Har sett snö falla. Mörkret komma och dagen gry i tidig arla.

Den 4 februari har jag fotograferat snö och skuggor från balkongen med 2 fötter stadigt på balkonggolvet.

 

Disinfectants. Hoses. sterile dressings. howling appliances. echo sound from larger areas and rapid footsteps and voices.

What did I think? – digitalcamera – ants in my body – must be out of bed.

How did you feel afterwards? – as if be run over by a truck.

Delirious and saw things that did not exist. Said things that were unintelligible.

15 days have elapsed. I’ve Seen snow fall. Darkness to dawn and the day of early hours.

On 4 February, I photographed snow and shadows from the balcony with 2 feet firmly on the balcony floor

, , , , , , ,

12 kommentarer

Spenshult i Halland

För 4 år sedan flyttade jag i ett medvetet val till Halmstad, Hallands län på grund av Spenshult. Jag blev under många år felbehandlad i SLE sjukdomen med komplikationen djupa ventromboser och med medicinen Marcoumar – blodförtunningsmedecin med 3 dygns halveringstid. Det är liknande medecin som Waran, enda skillnaden är halveringen dvs. tidpunkten tills medicinen tar effekt. En övervintrad tunnhårig överläkare gav mig stora bekymmer i Västervik och därav färdades jag västerut med tanken att detta blir bra. Över förväntan har vården kvalite i Halland. 

På sommaren ser den här bilden annorlunda ut med gröna frodiga gräsmattor.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 31 andra följare