Asiatiska Istanbul

Vi åkte en av färjorna som avgår varje kvart och kostar 3 lira, över Bosporen till den asiatiska sidan av Istanbul. Färjeresan tog cirka 20 minuter. Två världsdelar.

Med ett kraftigt puttrande och bolmande avgasrör startade den här taxibussen, Dolmus

Passagerare efter passagerare klev på bussen, till slut var det fullt och taxibussen knixade sig ut ur en lång rad med gula taxis och röda bussar.

Otopark, en bemannad bilparkering. Dit lämnar man sin bil, om du vill ha den under uppsikt. Här sitter det 3 gamla män, som håller varandra sällskap.

Ett litet stycke av Asien.

Annons

Hagia Sophia, Istanbul

Jag såg en mörkbrun våt och hungrig hund utanför Hagia Sophia.

Hagia Sophia är ett bysantiskt arkitekturiskt mästerverk och ett ovärderlig arv. Det var fantastiskt att känna historiska vingslag inne i byggnaden. De vingslagen var mer påtagliga än i Mosteiro dos Jeronimosi, Lissabon.

Ljuset från cirkelrunda järnkonstruktioner med lampor och dagsljus som föll på det nötta gamla stengolven var en lisa för ögat att se. Det är ofta de små detaljer som skapar helheten.

Grymt bra ljus! :) Stenarna var så lena att känna på med handen.

Entrén till Hagia Sophia. När jag upptäckte de här två spåren som tillhörde 2 stora dörrar, hade jag en lång kö bakom mig, men med stadiga fötter lyckades jag fånga upp dem och marmorn på bild.

En fornskrift som turkarna missade att katalogisera!:) Antagligen är det ingenting av värde, i och med att jag gärna sätter mig och tittar omkring, fick jag syn på såna här lustiga former. Samtidigt blev det ett litet samtal med en vakt som visade var det fanns runskrift från Vikingarna.

Den här abstraktionen hittade jag på det övre planet i Haga Sofia. En bergsklippa. En sko! Kanske två små runskrifter från Vikingarna! Den längre runskriften fanns på en marmor balustrad.

Detalj av stengolv på övre planet i Haga Sofia.

Turisterna springer hit och dit som våta hamstrar, för att hinna med att se allt i en stad med 10 miljoner människor. Visst är det märkligt? 3 dagar. 1 vecka. 14 dagar. Nog samma sak, alltid lika bråttom oavsett tidslängd.

Fortsättning följer om några dagar…

Turkisk sophanteringen och gatan utanför hotellet

Dag 1. Turkiska sopåkare slänger in sopor i trunken. Den här gatan hade nästan exakt 45 graders vinkel. En lastbil försökte slira sig upp med tjutande och rykande däck (straxt innan den här sopbilen kom backande ut från en sidogata) men efter tappra försök klev chaffören ur sin varubil och gick in i huset till höger (det blå) kom ut med ett rep och fick draghjälp uppför backen.

En närbelägen sidogata utanför hotellet. Att betrakta det turkiska vardagslivet utan för vårt boende, kändes roligt. Folk gick förbi med jämna mellanrum. Turister med kameror på magen, bilar och gula taxis. Varubilar som tutar och kör i hög fart runt skarpa hörn och i trånga gränder. Alla fordon verkade ha glömt bromsen, värre kaos än i Lisboa, men ett ordnat kaos.

På den här sidogatan träffade vi på en man som bodde i källaren och matade katter med ravioli. Av någon anledning öppnade han gluggen och började snacka med oss på knagglig engelska, sista timmen på Dag 3, innan Merzedes bussen kom och hämta upp, för retur till Kastrup.

Entrén till Antis hotel.

Fortsättning följer…..