Det grå är gråare än gråast, de fluffliga molnen som glider förbi
min blick en sommardag har förvandlats till en fuktig tyngd på mitt huvud
Nästan men bara nästan börjar de tynga ned ännu mer.
Orkeslös på gränsen till ett tillstånd av nästan, men bara nästan – orörlighet.
När himlens solstrålar varit osynliga i fler dygn och när de
visar sig lapar själen stråle efter stråle. En hunger.
En dikt om de grå molnen av ygw
Barbros Foto Blogg 
#1 av Otto von Münchow på 31 januari 2020 - 18:33
Et vakkert dikt om lengsel etter lys. Og en vakkert bilde.
#2 av Barbro på 01 februari 2020 - 17:33
Det är alltid roligt att skriva egen poesi.
#3 av Jag på 01 februari 2020 - 18:47
En så behaglig bild till de fina orden. Här är det inte gråare än gråast utan när själen lapar stråle efter stråle. Vackert.
#4 av Barbro på 02 februari 2020 - 13:36
Poesi kan bidra till en bild, så det blir en helhet. Inte alltid lätt men ibland får orden vingar.
#5 av Eaqhan på 11 februari 2020 - 3:39
Mycket kreativt!
/Skvitt