Mor Karin i Arne Rebergs bok.

..Mina förklädda gudar.

Längre citat från Arne Rebergs bok om Mor Karin – som under läsningen blev min förebild.

Jag är fallegammal, förstår du. Allt jag ber om nu är att få mogna innan jag skördas.

Som de där. Hon sköt fram en glasskål med genomskinliga höstäpplen, förde ett

äpple sakta mot ansiktet. Hennes mun var upplöst, hela hon var i ögonen,

jag ville hålla kvar hennes ögon, be dem om fler underverk – men ur hennes

mun trillade ett par ord som jag aldrig trott henne om:

Skit och dynga.

Förlåt, vad sa du?

Skit och dynga. Det var du som lärde mig det.

Vilket?

Du sa en gång att Gud behövde dras ner i dyngan. Bra sagt. Det behöver jag.

Inte

Jo, jag är alldeles på tok för … för sakral. Jag sitter här som ett jäkla tempel.

Men vi är många som avgudar dig.

Det är just det. Nej, av jord är jag kommen, jord skall jag åter varda. Skit och dynga.

Tack för de orden, min herre.

Sju månader senare skulle hon sluta vackert som ett höstäpple i gräset.

——————

Just di där orden – ”att få mogna innan jag skördas”, tycker jag är så vackert.

Vi har brister, rädslor och känslan av otillräcklighet som en följeslagare

men vi bör förlåta oss själva för egna sårade känslor.

När vi väl har insikt om det, börjar nästa kapitel i livets skola.

Från det ena till det andra.

Nu har det mesta av all plast, skräp och dunkar, räfflat hårdplast, skitpåsar för hundar, elkablar och en madrass,

åkt sin väg till tippen. Endast bråte från kojan är kvar.

Annonser

, , , , ,

  1. #1 av Jag på 17 mars 2017 - 8:37

    Jag förstår att du fastnade för de orden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: