Äger katten mig? Eller äger jag katten?

2016-02-05-DSC_53663:e alternativet kan människan leva i samklang med en katt? Till min förvåning även glädje hoppade T. upp i mitt knä, för allra första gången sen han kom hit, helt hastigt för två dagar sen. Och igår eftermiddag somnade han på min mage och började storsnarka efter en liten stund. Alldeles nyss satt vi på trappen och njöt av vårsolen. T. är fortfarande kopplad. 2 dagar kvar till återbesök.

A, ja – jag är ordentligt trött men vid gott mod. Jag har ju precis själv, fått klartecken med en läkt armbågsspets och är inte särskilt stresstålig. Jag är märker det så väl, i den här situationen med T. Det jag gör, är att leva just denna dag, inte mer. Och sen har en hel dag förflutit ganska okey.

T. har en spänst som jag inte har sett på många veckor. Han äter med glupande aptit, dock vill han ut och det är inte alls svårt att inse. En delvis utekatt som plötsligt måste ledas i koppel och tratt utomhus. Katten går som en boxare med en svajande gång.

Tisstass vägrar gå på lådan så det är bara för min del 06.00 på morgonen att gå ut. Därefter blir det 4 – 5 ggr om dagen. Grannens lilla svarta pudel, Nemo, får gå ut 4 ggr per dag i ur och skur. Nog den enda hunden som T. står alldeles stilla på plats om de råkar på varandra.

, , , , , , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: