Det poetiska språket.

2014-09-04-DSC_0002ISO 100 – 24 mm – f/5,6 – 1/800 sek. Färgmättnad – +36

En bra översiktsbild med ej utfrätta moln.

Ex borealis Svetia – Från norrskenet på Latin. Läraren sa igår att det var poetiskt uttryckt så han förde latinet ett steg till – i den riktning som sju stjärnor ligger, jag tycker det låter riktigt tjusigt. Det är av den orsaken som Latinet klingar så vackert i mina öron. Det är ett poetiskt språk. Från latinet kan jag uttrycka den ådran som jag vet finns hos mig, in i fotograferingen.

Jomen, latin kurs hela hösten, termin 3 till en kostnad av 1335 kr. För mig gäller det att gnugga grammatik så jag inte tappar bort mig.

Den här veckan har jag ‘mjuktränat´ 2 ggr/30 min så jag blir svettig det vill säga rörelser främst för ländryggen (ett massivt diskbråk som ej opererades) och övriga kroppsdelar som följer med på köpet.

Cycklat 2 mil sammanlagt med 3-hjulingen på skånska grusvägar. Kraftigt lutande högersvängar går fint på grusväg. Kraftigt lutande vänstersvängar på dessa vägar går ej bra och risk är att ett blont hår ses sväva iväg ut på åkern om farten är för hög. Och avslutande aktivitet för veckan så gick jag 1,5 km igår med ett resultat av en ytterst besvärlig natt med kraftig värk i ländryggen plus en katt som har fått för sig att det är bäst att ligga väldigt nära mina knäveck, likt ett hårigt häftplåster under natten även om jag drar och sliter i täcket eller handgripligt flyttar T. till en annan sida, så är han där i knävecket efter 2 sek.

Vad är för mycket? Vad är för lite rörelse? I korrelation mellan intensiv hjärna och svag kropp, var finns balansen? Bra fråga att besvaras av mig.

T´s. coola utveckling är bättre, från att ha stuckit iväg 2 ggr.

Katten bet mig ordentligt, (två huggtänder i överarmen) de första månaderna i vår bekantskap, för 4 år sen. Han blev trängd av för mycket kel.

T. har börjat gå fot.

Han kommer nästan genast när jag visslar in han för natten.

Katten kvittrar när han är nöjd och han ligger kvar i knät mer än 10 minuter men hoppar sällan upp själv –

såtillvida om inte en pågående maskinvasion gör sig gällande, då belägrar han mitt skrivbord.

Åtskilliga gånger har T. gett mig tysta mjaum, ett kattdjurs acceptans?

Den utvecklingen är mycket positiv. Med andra ord, T. och jag liknar varandra i mångt och mycket. Så mycket nu som människa och djur kan göra.

, , , , , , , ,

  1. #1 av Jag på 05 september 2014 - 13:03

    Vad roligt med latinet. Min svärfars moster doktorerade på Linné och tog för givet att jag kunde latin för att jag var humanist. Men jag hade ju bara läst allmän språkkunskap på gymnasiet. En hel del latinska citat kan jag men inget om språket.

    • #2 av Barbro på 06 september 2014 - 8:33

      Yes!! Latinet är skoj men svårt eftersom grammatiken inte sitter på mina fem fingrar.
      Drivkraften blir poesin.:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: