Eino Hanski, Onda själar

Eino Hanski skriver med osentimental, brutal närvaro om livet i ett Sovjetiskt specialsjukhus. Har du sett Gökboet av Ken Kesey så får du en ungefärlig bild framför dig av de omänskliga förhållandena.

Dårarna, de obotbara och de människor som inte passade in i sociala mönster spärrades in, även i Sverige. Många gånger är det en hårfin skillnad vad som är normativt eller inte i ett samhälle.

Människan kan antingen skapa humor av dårskapen eller sätta upp teaterföreställningar, då blir det rumsrent och vi får tillåtelse att skratta åt galenskapen.

Var finns humorn i Eino Hanski, Onda själar? Eino skriver om det när han beskriver Tsarklockans ‘teater’ föreställning inne på vårdsalen.

Historien är ett arv som vi bör lära oss att beakta som en del i människans tid på jorden. Jag tror inte ungdomarna i Ryssland, Sverige eller vilket land som helst bryr sig särskilt om, det förgångna.

De lever här och nu i färgglada kläder och med Iphone eller ZTE blade, android mobilen i sin ficka. De vill inte veta, för de har hört farmor/mormor berätta hundratals gånger om fattigdom och svält.

, , , , , , , , , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: