Tidig Söndagmorgon

En söndagsmorgon för cirka 8 dagar tillbaka var himmelen så här vacker med svarta siluetter av träd och hustak, kunde jag bara inte låte bli att fotografera.

Jag tackade nej till kryckorna och full belastar foten, och så gjort i 7 dagar ungefär, blir 8 dagar imorgon med daglig träning av foten och balans. Det är fortfarande stelt under vissa timmar på dagen men det verkar trots allt som om det sker en förbättring.

En stigande, svag kurva uppåt. Utom idag, en promenad på 894 meter gjorde fotvalvet stelt men svullnaden på höger sida av vristen är under kontroll. Inte större med andra ord. Inte ilsket.

Hur kan jag veta att det är 894 meter? Jo, hitta.se. Jag prickar rutten från porten och sen använder man Mer… funktionen på höger sida. Mäta avståndet, det roar jag mig med för att se hur långt jag promenerar. Skulle nästan tippa att det är på metern, när.

Jag har inte fotograferat alls sedan i slutet på januari. Borde göra det men jag orkar inte ta in de sinnesintrycken. När jag är ute på mina små senaste 2 promenader så luktar jag på våren. Snusar på luften. Känner vinden på mina kinder och sluter mina ögon en kort stund. Det känns så gott att bara gå. Sätta ned höger fot framför vänster fot och känna marken under dem.

Visst är det märkligt att tycka att gå är något fantastiskt eftersom det är det naturligast vi gör. Se och höra är även det funktioner som är naturliga. Som morrhåren på katten.

, , , , , , , , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: