Smärta och skratt

Skratta så det känns i hela kroppen är ett bra sätt att glömma bort‘ smärtan.  Likaså att använda djupandnings kontroll till träningsrörelserna. Jag tycker det fungerar lättare med medveten andning, istället för att börja flåsa när det tar emot.

Och att använda skrattet är som medicin,är att rikta fokus på annat håll.

Häromdagen hörde jag på p1 radio, att broddar är restvara. Och här går jag omkring på en torr och fin yta. Garanterat halkfri. Jo, foten läker sakta, men med bra resultat. De senaste 3 dagarna är det stiltje, men snabb och smidig som en Japan, stiger jag upp på morgonen eftersom den eländiga foten är mindre stel.

Skrattet kan låta hursomhelst. Kraxigt. Glatt. Glucka eller småskratta. Gapskratt. Fniss. Jag börjar se skrattet som endorfiner, ämnet som rusar genom den skadade foten när den belastas. Känns lika välbehagligt i kroppen av att få fram ett gapskratt. Två olika funktioner som har en gynnsam effekt.

En eftermiddag, när jag vilat i bästa stolen och haltar upp och in på toaletten och upptäcker hur j*vla bedrövlig jag ser ut. Vitt som lakan och håret ser ut som en spretig kvast. All anledning att skratta men då var det mer galghumor. När man sitter i isoleringscell får man inte förfalla varken i psyket eller kroppsligt.

Ska och ska, lätt hänt under vissa timmar eller dagar, att förfalla, att få panik över situation. Säg då till paniken, att spring och göm dig i hörnet och stanna där.

Det är mänskligt. Försvarbart. Men inte godtagbart under längre tid. Då är du fast i självömkans garn.

, , , , , , , , , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: