Paradox

Men hallå! Ja just det, när ska du börja gå? Snart. Felet jag gjorde, var att ha bråttom med läkandet. Ett par veckor kunde jag gå med 2 koppar kaffe i en hand och krycka i den andre. Steg för steg. Men foten blev överansträngd eftersom den är för svag. Läkningen gick tillbaka.

Nu belastar jag foten med cirka 85 – 90 procent, det vill säga, inte 110 procent belastning. Under 2 dagar har stabiliteten börjat komma tillbaka och mina steg har blivit 8 meter x 4 vändor x 2 gånger. Töjning av bägge fötterna mellan varven.

Det blir cirka 64 meter och det blir en gångsträcka ytterligare idag. Foten känns underbart varm och levande. Starkare.

Just! Belasta foten och den i sin tur kommer att återgälda dig med endorfiner och läker. Det är bara det, att min hjärna vill inte uppleva smärta. Å andra sidan, ju mer jag går desto mindre ont gör det.

Det är en paradox.

Budet från doktorn är antingen artros eller en ligament skada. Vi får väl se?

, , , , , , , , ,

  1. #1 av Minis på 12 januari 2011 - 2:12

    Hi, Barbro,
    I fully agree that this greenhouse is quite interesting object. Picture from the moving car has its own added qualities. For some reason both of your last pictures remind me of one famous Lithuanian painter Ciurlionis. Some of his paintings also used black background an bright objects. If you would ever go to Lithuania i would suggest to visit his museum in Kaunas.
    I am happy to hear that you are doing better.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: