Reseskildring av Lissabon

Ola! (hi, hello, yo, ciao) en del hälsningsfraser för samma ord.

Resan har flutit på räls. Ingen skadad, inget tappat och inget stulit. Vi tog en Aerobus från flygplatsen i Lisboa och fann direkt Turim hotellet med hjälp av kartan. Avfärden tillbaka tog vi en taxi, som kostade 7 euro. Tur det, för att påstigning var i en helt annan byggnad.

Vindlande gator, backe upp och backe ned. Varenda trottoar var kullerstenslagda i marmor dock med gropar och lokala ”ashtrays”. Portugiserna slängde allt sitt skräp precis där de stod. Städerskor sopade ut skräpet från hotellen direkt på gatan.

Mina ben har travat rejält långt. Inatt, när vi kom tillbaka till Sverige drömde jag hela tiden om att gå. Jag övervann rulltrapperädslan, i allafall uppåtgående. Vi har åkt Metro en hel del. Fikat och ätit på lokala ställen och undvikit turiststråken. Det är helt omöjligt att se Lisabon på 5 dagar.

Den 4 dagen fick jag tillbaka storstadspulsen vilket gjorde det lättare att korsa övergångsställen, åka Metron, bussar och att promenera i staden.

Vi har sett och besökt ett antal kyrkor. Torre de Belem tornet utsågs 1983 till ett världsarv av UNESCO. Medan min vän besökte den, drack jag en Sagres på ett cafe och njöt att Atlanten och dess bris. Efter det åkte vi taxi till Mosteiro dos Jeronimos, ett kloster, även det ett världsarv. I taxin dit, lärde jag mig säga muito obrigado – betyder tack så mycket.

En Metro färd till surburb område, Amadore Estate. Inte särskilt uppflytande men de områden finns likaväl som de rikas. De som är fattiga i Lisabon verkar väldigt fattiga. Hur stor skillnaden är mellan rika och fattiga det vet jag inte.

Portugiserna är trevliga och hjälpsamma. Det finns en gångstil som nästan alla verkar äga. De strosar, dock om de så går till sitt jobb eller inte.

Att beställa mat från menyer har inte varit svårt och jag har snabbt lärt mig uttryck som t.ex. por favor conte.

Första dagen kändes överväldigande för en snigel som mig. När vi kom till Lisaboa flygplats och åkte bussen in till centrum utropade jag – ska inte bussen stanna snart. Med den härliga humorn min vän använder, så sa han – detta är inte en by med 3 gator.

Den röda och gula spårvagnen tog oss åt olika håll och att sitta i den skakiga spårvagnen var kul. Craca, en av alla ändstationer. Där provade vi att äta lokal mat, brödsoppa som inte kändes särskilt aptitlig dock känslan att vara på ett lokal ställe var skoj.

På ett annat ställe straxt utanför morernas område, Alfama kvarteren. Lunch med soppa igen och denna gång mycket god med ris och grönsaker, bröd och ölet Sagres.

Middagarna har kretsat kring 10 – 30 euro.

För 4 euro kunde man åka med buss, Metro och tram under en hel dag.

Säkerhetskontrollerna var närgångna. Kroppsvisitering bägge gånger. I Kastrup och Lisabon. Lisabon personalen var mycket påträngande. Jag får helt enkelt lära mig att godta det, om det blir fler resor ut i världen. 1:a flygresan kändes inte särskilt rolig. Flygresorna tillbaka kändes mer lugnt och njöt av att vara uppe i luften.

Eftersom jag travat så pass mycket, har mina muskler blivit stadigare och bättre. De sista 2 dagarna använde jag inte käppen särskilt mycket. Kroppshållningen är rakare.  Portugal resan gjorde underverk med min kropp och själ. Jag hade inte tid att tänka på vardagen och dess bekymmer.

668 foton är tagna under dessa dagar. Sista dagen var mitt pekfinger trött, säger det skämtsamt för motiven fanns där hela tiden, åt vilket håll än mina ögon riktade sig, så hur kan pekfingret bli trött?! :)

Ola! (Hi, hello, yo, ciao) some greetings for the same word.

The trip has gone on rails. No one hurt, nothing lost, nothing stolen. We took an Aerobus from the airport of Lisboa and walked directly at the hotel Turim with help of a map. Travel back we went by taxi, which cost 7 euros. Good choice because the boarding were in a completely different building.

Winding streets, up hill and down hill. Every sidewalk was marble cobbled. However, with pits and local ‘Ashtray’. Portugieser threw all their trash right where they stood. Cleaners swept out the garbage from the hotels directly on the street.

My legs has walked greatly in length. Tonight, when we came back to Sweden I dreamt of walking. I overcame escalator fear, anyway upward. We’ve used the Metro alot. Coffee, water and beer quite often in our walks. Eating at local places and avoided the tourist traps. It is quite impossible to see Lisaboa in 5 days.

The fourth day I got back my pulse of big cities which made it easier to cross the larger crossing, the Metro, buses and walking in the city.

We have seen and visited a number of churches. Mosteiro dos Jeronimos, monestry and Torre de Belem. In 1983, it was classified by the UNESCO, with nearby Mosteiro dos Jeronimos as a World Heritage Site. While my friend climbed inside the tower, I took a Sagres in a cafe and enjoyed the Atlantic Ocean and its breeze.

We went to Lisabon’s surburb, Amadore Estate. Not promoted but those areas exist as well as the rich. They who are poor in Lisboa – is poor. There is an difference but I cannot say how large.

The Portuguese are friendly and helpful. There is a pace, style that almost everyone has. They stroll even if they go to their job or not.

To order food from menus has not been difficult and I have quickly learned to express.

First day seemed overwhelming for a snail as me. When we came to Lisaboa airport and ride the bus, I cried – will not the bus stop soon. With the delightful humor my friend uses, he said – this is not a village with 3 streets.

The red and yellow tram took us in different directions and to sit in the shaky tram was fun. Cracas one of all end-terminals we found a local place and ate bread soup, not especially appetizing, however, the sense of lockal place was enough.

In another local place just outside the Moors area, Alfama. Lunch with soup again and this time very good with rice and vegetables, bread and Sagres.

Dinners has centered around 10-30 euros.

For 4 euros you could go by bus, metro and tram for an entire day.

Security checks were impertinent. Body-searching both times. In Kastrup, Denmark and Lisboa. Lisboa staff was very intrusive. I simply must learn to accept it, if there are more trips out into the world.

First flight did not feel particularly funny. I think the nervousness occupied my brain too much so I began to cry at Kastrup. Flight trips back felt more calm and enjoyed being up in the air.

As I walked so much, my muscles have become steadier and better. The last 2 days I did not use his stick very much just holding it in my hand. Posture is straighter. Believe that these five days did wonders even if it’s not at all felt so before I went.

698 photos were taken during those days. The last day was my index finger tired. say is as a joke because motifes were there all the time so how could the index finger be tired? :) I’m very satisfied with the journey.

, , , , , , , , , , , , , ,

  1. #1 av Staffan H på 25 juli 2010 - 22:24

    Hej!

    Aaah, du har varit ute och sett dig omkring i världen. Vad härligt! I Portugal har jag inte varit, men jag ser härliga byggnader och stadsmiljöer på bilderna i inlägget och det låter som om du haft det riktigt skönt och det gläder mig.

    • #2 av Barbro på 26 juli 2010 - 8:25

      Ja verkligen jag hade ett par händelserika dagar i Lisbon. Min första utlandsresa och flygtur dessutom.

  1. Reseskildring II från Lisboa, Portugal « Barbros Foto Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: