Lyktstolpe version #11

Jag köpte rejäla skinn sandaler med kardborreband för drygt 3 år sedan. Kardborrebanden slits fortare än sandalerna.

Min mentala ork att ta itu med det lilla men ytterst retfulla problemet har varit på undantag men så köpte jag en Haglöfs kvalitetsryggsäck på Naturkompaniet och där i affären fick jag reda på vart en bra skomakaren fanns.

Ett lågt, slitet gult hus förmodligen K märkt har skomakaren sin verkstad. Där luktar det skokräm och läder. En person som är mer än 185 cm lång får problem att stå rak.

Eftersom jag inte har kunnat knyta skosnörena, så har sandalerna varit mina enda skor en längre tid. Skomakaren sa: ring dagen innan och kom hit sådär vid 8 snåret på morgonen så ska vi fixa till det åt dig. Ja, hur det nu blev den här veckan, så har kroppen varit stel på morgonen, vaknar tidigt men kommer igång senare än åtta.

Idag, fredag åkte jag ned till stan på vinst och förlust. Till min förtjusning sydde de fast ett nytt kardborreband och lämnade tillbaka bägge skorna finare än jag lämnade in dem.

Det kallar jag för kvalite. En kvinna som stod brevid mig uttryckte: va roligt när någon blir glad över lite. Men det var inte liten tjänst för min del. Det handlar inte bara om skomakarens handling utan även hur vi, människor hanterar respekten mellan varandra oavsett vem vi är, vad vi gör eller vad vi säger. Ska det vara så svårt?

Henry David Thoreau, Skogsliv vid Walden. I den boken berättar han om yxan. Han lånade ut yxan till sin granne och fick tillbaka yxan vassare. Det är en form av respekt.

, , , , , , , , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: