Trädet ville så gärna spegla sig

Bortom sans och vett har smärtan besatt min kropp

Tiden fick inget namn bara ett kontinuum av dag och natt

Timmar, minuter och sekunder upphörde att existera

Under trädets skugga på marken av mossa har sömnen varit djup och utan drömmar

Det är lång väg kvar att gå men när jag ligger under trädets beskyddande

lövtäckta grenar och kisar upp genom löven så

strilar solen försiktigt fram.

spegla

, ,

  1. #1 av Joakim på 31 mars 2009 - 20:30

    VACKERT!!!

  2. #2 av Staffan H på 01 april 2009 - 10:12

    Oerhört vackert skrivet och fin bild därtill ger en stor upplevelse för dem som hittar hit. Tack!

    • #3 av Barbro på 01 april 2009 - 17:42

      hej! få vidareutveckla min poetiska ådra lite mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: