Arkiv för kategorin Konvalescens efter höftoperation

2 månader och 2 veckor

Tiden efter höftledsoperationen.

Det finns information att få på nätet om höftledsoperation men oftast förhållningsregler om vad jag inte får göra. Alla dessa restriktioner skapar en sfär av försiktighetsmått som stör mig. Tänk om protesen hoppar ur led! Men den gör inte det – om jag inte hukar, springer, joggar, lägger benen i kors eller sitter i mjuka soffor. Se där! Ytterligare restriktioner.

Men om en längdåkare på skidor kan vara ute i spåret efter cirka 6 månader så kan jag väl gå flera kilometer utan att bli trött. Utnyttja mina gröna fingrar i trädgården. Gå ned på ena knät och fånga en bild med systemkameran för att få en annorlunda vinkel, just då, i det ögonblicket. Det är något som är mycket efterlängtat.

När jag googlar på höftledsoperation + träning finner jag personliga berättelser. Ibland är det bra att jämföra sig med andra människor om var någonstans jag ligger på skalan i läkningsprocessen. Enligt planerna fungerar läkningen bra även om humöret inte är med mig hela tiden.

Den här helgen till glädje klarar jag låg toalett-stol, stå på det skadade benet och balansera med ett pekfinger mot väggen. Ta på stödstrumpan utan skohornet. Ingen krycka inomhus. Det känns coolt.

Perioderna då ingenting händer. Absolut ingenting, känns det som, bara träning och koncentration på hur jag går. Hur jag sätter mig. Det är självklara rörelser och som har ryckts ut ur sitt sammanhang. De har blivit en tanke. Visst är det märkligt?

Den till synes monotona träningen är en investering. Inte i pengar men väl i kroppslig styrka som i sin tur gör själen glad (are) Det bästa är, vinsten, då svåra rörelser plötsligt fungerar hur bra som helst.

, , , , , ,

Lämna en kommentar

I stormens öga.

Jag har följt med snöstormen i modulen den senaste månaden både på nätet och P1.

I skrivande stund, faller den sista snön ned eller så snöar det till slutet på mars. Vem vet det? Vädrets makter har vi, människor aldrig haft en chans emot. Personligen tror jag att attityden till vädret var annorlundare förr. När var förr? Igår? 100 år tillbaka?

Vi tar vädret och vår existens/tillvaro för givet. Känslorna för givna. Men det är i stickspåren vi utvecklas som individer och vid de tillfällena finns inga givna utvägar. Det som känns tillfredställande är att återvända till den röda tråden dvs stabiliteten och upptäcka att jag har blivit mentalt starkare. Det är näst intill omöjlight att inse fördelen med motgång när jag befinner mig i stormens öga. Då finns nästan ingen distans bara kamp.

Var tar Här och Nu filosofin vägen i ett snökaos? Mer och mer, undrar jag inte om Här och Nu är ett ständigt kontinuum.

, , , , ,

Lämna en kommentar

Bonniers lexikon under madrassen

Det finns en viss skillnad mellan en sjukhussäng och en säng i hemmet. Den ena är högre, mycket mer ställbar. Den andre är bara en fyrkantig stomme. Informationen före operationen var bristfällig vad gäller rehabiliteringen – efteråt. Att benet får ej vara i 90 grader så du får icke luta dig fram för att ta på dig en strumpa med händerna. Tänka sig, att en liten strumpa ska vara så svår att ta på sig om inte rätt verktyg finns till hands. Jag har tagit ett skohorn med en böj. Fungerar utmärkt bra.

Jag har under veckan haft lite problem med mjuk madrass framför allt att ta mig upp ur sängen på de villkor som finns. Benet måste vara i ungefär 45 grader när jag reser mig upp från en stol eller sängen och straxt därefter dra in benet till stående. Igår kom jag på att om jag lägger dit en dörr, vad händer då? Nä, den är för stor och klumpig.

Men så längst ned i min bokhylla står Bonniers 25 band lexikon. Gissa var den ligger nu? Jo under 2 madrasser. Helt plötsligt går det att ta sig upp ur sängen galant och dessutom mår min rygg bättre. Böckerna får ligga kvar tills slutet på Februari, då konvalecensen är klar. Jag kommer spritta av kunskap i början på Mars.

Om du ska bli höftledsopererad bör du veta, vilket inte jag gjorde, att sitta på en specialstol och laga mat tar 3 månader att beställa. Upphöjning till dubbelsäng i form av plastklossar får kunden inte. Endast enkelsäng. Däremot upphöjda sitsar och toalettförhöjning får man låna från arbetsterapin. Men hur ofta byter man en höftled?

, , , , , ,

Lämna en kommentar

Reflektioner från en kudde

 

Desinfektionsmedel. Slangar. Förband. Pippande apparater. Ekoljud från större ytor och snabba fotsteg och röster.

Vad tänkte jag? – systemkameran – myror i kroppen – måste upp ur sängen.

Hur kändes det efteråt? – som att bli överkörd av en lastbil.

Yrade och såg saker som inte fanns. Sa saker som var obegripliga.

15 dagar har förflutit. Har sett snö falla. Mörkret komma och dagen gry i tidig arla.

Den 4 februari har jag fotograferat snö och skuggor från balkongen med 2 fötter stadigt på balkonggolvet.

 

Disinfectants. Hoses. sterile dressings. howling appliances. echo sound from larger areas and rapid footsteps and voices.

What did I think? – digitalcamera – ants in my body – must be out of bed.

How did you feel afterwards? – as if be run over by a truck.

Delirious and saw things that did not exist. Said things that were unintelligible.

15 days have elapsed. I’ve Seen snow fall. Darkness to dawn and the day of early hours.

On 4 February, I photographed snow and shadows from the balcony with 2 feet firmly on the balcony floor

, , , , , , ,

12 kommentarer

Spenshult i Halland

För 4 år sedan flyttade jag i ett medvetet val till Halmstad, Hallands län på grund av Spenshult. Jag blev under många år felbehandlad i SLE sjukdomen med komplikationen djupa ventromboser och med medicinen Marcoumar – blodförtunningsmedecin med 3 dygns halveringstid. Det är liknande medecin som Waran, enda skillnaden är halveringen dvs. tidpunkten tills medicinen tar effekt. En övervintrad tunnhårig överläkare gav mig stora bekymmer i Västervik och därav färdades jag västerut med tanken att detta blir bra. Över förväntan har vården kvalite i Halland. 

På sommaren ser den här bilden annorlunda ut med gröna frodiga gräsmattor.

, , , , ,

Lämna en kommentar

6 timmar efter

höftledsoperationen kände jag stort behov av att höra klicket från NikonD50. Bilden saknar vett och sans men vad gör det om 100 år som, Gustav Fröding skrev i en dikt. Det finns bilder av mig själv liggandes i sjukhussäng med något rynkad panna innesluten i en tillfällig värld. Övervakningspersonal stod till tjänst med de fotografierna.

Skrivande stund, sitter jag framför datorn och 11 dagar har redan förflutit av 42 dagar konvalecens med 2 kryckor. Operationen blev lyckad.

, , , , , , ,

4 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.