Tar du chansen?

För någon månad sedan åkte jag tåg till Laxå. Priset på tågbiljetten hade jag fått ett ungefärligt pris på genom nätet.

När det så var dags att köpa färdbiljetten på tågstationen och tågtjänstekvinnan i luckan knattrade in avresa och hemresa blev biljetten 300 kr dyrare. Hon hade på eget bevåg beställt sittplats till mig. Eftersom det inte var mitt önskemål så bad jag henne ta bort sittplats reservationerna.

Då säger hon – Tänk om du missar chansen att få sitta på tåget!!

Uttrycket: att missa chansen har blivit en falsk tillförsäkran om att världen och det som finns i den – inte – ska springa förbi mig, om jag inte tar just denna chans. Uttrycket är också ett externt hot som skapar rädsla, att tar du inte tillfälligheten i flykten blir du utan ‘godbiten’, vad det nu kan vara?! En soffa till extrapris. En bil på blocket?

Men det kan även vara ett jobb/bok/tillfällig kontakt som du av en tillfällighet möter någonstans. Då behöver du agera för att inte låta en lärorik erfarenhet slippra iväg och försvinna. Så, att inte missa tillfälligheten kan bli en positiv stressfaktor.

Det enda tillfället som jag personligen inte gärna förlorar är att fotografera en spegling i vattnet eller en skugga för den kommer aldrig tillbaka precis som jag såg den vid just det dags/solljuset. Det handlar mer om kreativitet och inte att tillförsäkra mig ett bättre liv, genom att få sitta på bokad plats i tåget eller köpa en ny mobil med coola funktioner. Den får jag ändock inhandla, efter cirka 1½ år eftersom de rackarna är konstruerade att bara hålla en viss tid.

Vad jag däremot inte behöver köpa in, är en ny kameraväska med numera gummisnoddar stadigt förankrade med lim i hållarna till själva axelremmen. Däremot en ny systemkamera nu när jag inser att min Nikon D50 snart har gjort sitt tarv. Slitna saker behöver inte alltid gå till UFF butiken eller återvinningscentralen.

Det som försäljare ropar ut på marknadstorget är, att själva, inte få bonus (leverbröd) på just den kundens tvehågsna attityd. Ibland har en försäljare ett enormt (smör)munläder som påverkar särskilt dem som är bedövade av bruset från reklam tv, trafik, 300 sms om dagen…whatever. Bruset som gör dig okänslig för ditt alldeles eget ställningstagande.

Telenordroiden igårkväll cirka 20.00 straxt innan de själva skulle packa ihop och dra hemåt uttryckte:  Tar du sista chansen!

Telenorförsäljarna är oftast välbyggda unga killar med utslitna jeans, tshirt and infettat kort hår. De fångar upp kunden precis när de ska gå in i butiken, tittar kunden i ögonen en kort sekund och ställer sedan frågorna. Det går med knappt nöd att undvika deras angrepp, vilket jag har erfarit några gånger men klarat att undfly dem.

Den bästa slogan, jag hört, är: Vill du ha en bonus! Det klingade högt, för många kunder stannade och droiderna började ivrigt räkna på mobilen och anteckna på sina vita block, stående och lite framåtlutande, för att, verka lite mer intresserade av transaktionen.

En del av killarna lämnar aldrig de svarta boxarna, utan står innanför dessa i tryggt förvar. Mer framåtriktade försäljare, en del skulle kalla dem för framfusiga, går ut på golvet för att ‘möta upp’ de som vandrar in i butiken. Få försäljare är skickliga i sälja. En del äger medfödd begåvning.